The Man Who Shot Liberty Valance (1962, BD, 123 mins)

IMDB info

Wikipedia

the Players:
John Wayne
James Stewart
Vera Miles
Lee Marvin
John Carradine
Woody Strode
Lee Van Cleef
Directed by:
John Ford
Cinematography by:
William H. Clothier
Written by:
James Warner Bellah
Willis Goldbeck
Music by:
Cyril J. Mockridge
Art Direction by:
Eddie Imazu
Hal Pereira
Costume Design by:
Edith Head
Film Editing by:
Otho Lovering

the Plot: 

En senator och hans fru (James Stewart och Vera Miles) anländer till en by för att ta sitt sista adjö till en nyligen bortgången person.

Vad som nästar sig upp efter att stadens högst irriterande nyhetsreporter tvingat sig till en intervju under rätt märkliga förhållanden, är en cirka en timma och femtio minuter lång flashback och en historia om en ny examinerad jurist som testar sina vingar i det då laglösa vilda västern.

Rätt så snart så inser han att det inte lär bli en lätt resa då han stöter på Liberty Valance (Lee Marvin) västerns hårdaste man eller snarare, Som vi snart får reda på, Västerns näst hårdaste man. Släng in John Wayne, Vera Miles och titeln i mixen och ni lär ha en ganska klar bild över vad som kommer att ske under filmens gång. 

(Pacifisten (Stewart) reser sig mot manligheten (Wayne) själv)

the Background:

Filmens storhet är den legendariska skådespelarduellen mellan vad jag skulle vilja påstå är två av filmhistoriens mest erkända skådespelare.

Min egen ingång och kunskap om dessa två män är relativt vag. Första gången jag stötte på Stewart i något sammanhang var i ett filmspel där en nära vän prompt påstod att svaret på frågan, den störste någonsin (inte den direkta frågan men en omformulering för att hjälpa till där svaret var Al Pacino) var just denna Stewart. Då lös min okunnighet igenom då jag aldrig hade hört talas om denna Stewart och skrattade gott åt tanken att han skulle kallas tidernas störste.

Nu vet jag mer, även om vår relation inte riktigt har nått de höjderna att jag skulle vilja utmåla honom som störst någonstans i dagsläget.

Man bör också känna till är att trots att många filmer i västern genren skulle leta sig in på min topp hundra, Möjligtvis även topp femtio lista över mest minnesvärda filmer så har jag generellt sett svårt för genren och har därefter sett högst få västernfilmer. Och en konsekvens av detta är att Liberty Valance endast min tredje John Wayne film som jag har sett.

Dessa två tillkortakommanden är något som jag hoppas att denna blogg ska kunna ut radera i framtiden.

the Review:

Förvånansvärt så är det också min första drabbning med direktören för det hela, John Ford, en man med ett enormt fint renommé (Enligt Bergman och Welles en av tidernas största regissörer).
Ett påstående som jag delvis får hålla med om då berättartekniken är något som slår mig som det mest gedigna i filmen. Det i samförstånd med ett välskrivet manus.
Man märker att Hollywood vid det här laget verkligen har lärt sig bemästra den klassiska tre akts dramaturgin där storyn flyter på så smärtfritt och naturligt som möjligt.

Filmens höjdpunkt är helt klart triangeldramat mellan de två herrarna och damen även om det inte riktigt är huvudstoryn. Konceptet känns rätt så fräscht och aningen oväntat för den tidens film och framförallt den genrens typ av film.
Detta drama bärs stadigt upp av tre riktigt fina prestationer från trion Stewart, Wayne och Miles. Vilket också tyvärr leder oss in på ojämnheten i karaktärerna och filmens mindre bedårande inslag.

Du har trovärdighet i den föregående nämnda trion plus Lee Marvin men samtidigt så valde producenterna och John Ford att släppa lös ett par riktiga buskis-prestationer från stadens sheriff, Pappa Carradine och Valance två närmsta goons (Där den ene spelas av Lee Van Cleef) Ett lysande exempel på detta är scenen då Liberty Valance och hans män ska vända upp och ner på stadens tryckeri, en scen som borde vara hemsk och våldsam tenderar att bli komisk genialitet.
Att i vredesutbrott förstöra rum har ju filmhistoriskt sett visat sig vara en högst svårbemästrad konst, fråga bara Orson Welles och Tommy Wiseau.

Måste tyvärr också påstå att filmen rent tekniskt är något av en besvikelse. Någonstans i kedjan från fotot på plats till klippningsrummet i studion måste det ha hakat upp sig då filmen bjuder på en hel del obekväma kamerapositioneringar och klipp. Fotot och ljuset gör generellt sett ett gediget jobb men är långt ifrån imponerande som man kanske hade hoppats på i en sån här hyllad klassiker.
Likaså med scenografi och kostym, även om valet att ge Liberty Valance en piska är smått genial och gör att karaktären faktiskt sticker ut från din vanlige pistolman. 

 (En ung Lee Van Cleef förbereder sig inför framtida roller medans Mike Judge
  inspirationskälla till Beavis eldar på)

the Slutkläm:

Trots att filmen från och till lider filmtekniskt, och där ett par märkliga rollprestationer sticker ut, något som säkerligen grundar i beslutet att förlägga större delarna av inspelningen i studio och känslan av en påträngande närvaro från producenternas inkomsttänkande sida. Den känns minst sagt som något billigt om man jämför med andra liknande produktioner.

Men trots svagheterna så är det en rätt så skön västern, en naturlig och valberättad historia som bärs upp av dess filmhistoriska betydelse i mötet mellan John Wayne och James Stewart.

 the Betyg: 3 (med en stor guldstjärna i kanten)