fredag 27 maj 2016

Heavenly Creatures (1994, LD, 99min)

En historia om två maniska flickor som enbart önskade kärlek...


IMDB

Wikipedia


the Players: 
Melanie Lynskey
Kate Winslet
Sarah Peirse
Diana Kent
Clive Merrison
Simon O'Connor
Jed Brophy
Directed by:
Peter Jackson
Screenplay by:
Fran Walsh
Peter Jackson
Produced by:
Jim Booth
Cinematography by: 
Alun Bollinger
Musicy by: 
Peter Dasent
Production Design by: 
Grant Major
Art Direction by: 
Jill Cormack
Costume Design by: 
Ngila Dickson
Makeup Up by: 
Marjory Hamlin
Debbie Watson
Special & Visual Effects by: 
Richard Taylor
George Port
Film Editing by:
Jamie Selkirk



the Plot:

Vår historia utspelar sig i 50-talets Christchurch på Nya Zeeland där den inhemska Pauline Parker (Lynskey) kommer i kontakt med den nyligen inflyttade brittiskan Juliet Hulme (Winslet). De två tonåringar kom snart att bli otroligt goda vänner. En vänskap som kom att bli en besatthet, och som ytterligare späddes på av deras skenande fantasier. En mani som väcker en oro hos Parker och Hulmes' föräldrar som beslutar sig för att separera på flickorna. Beslutet faller såklart inget vidare väl ut hos flickorna som nu börjar att bli allt mer desperata och deras lösning på problematiken kom att få ohyggligt ödesdigra resultat. 


...en kärlek som kom att skapa så mycket sorg.


the Background:

Heavenly Creatures var Peter Jackson's första film inom dramagenren, en område som normalt sätt innehåller varken tonvis av blod, inälvor eller drogpåverkade grodor, alltså ett helt nytt koncept för Kiwi-regissören. Idén kom från hans medförfattare Fran Walsh som har jobbat ihop med P.J sedan de träffade varandra i sammanband med inspelning av Bad Taste. Ända sedan Fran själv var en liten flicka så har hon vart intresserad av en verklig händelse som skedde på Ny Zeelands' södra ö. Det tragiska ödet bakom Pauline Parker och Juliet Hulme vänskap.

Då jag önskar att alla ska få samma upplevelse som mig när man ser denna film så ska jag försöka att undanhålla så mycket jag bara kan om det verkliga händelseförloppet. Vad man däremot kan säga är att vänskapen mellan dessa två flickor, med rätt så olika bakgrunder, kom att få otroliga konsekvenser. En relation och ett öde som under många år var hett debatterat på de två drabbade öarna utanför Australiens kust. Vad man idag vet om de före detta flickorna är att de både lever i olika delar av England under nya namn. Juliet Hulme är nu mera känd som den etablerade detektivförfattaren Anne Perry medans Pauline Parker driver en ridskola för barn i södra England under namnet Hilary Nathan.

Peter Jackson's filmatisering av dessa händelser kom att bli ordentligt hyllad och prisbelönt, där det mest renommerade priset troligtvis var silverlejonet i Cannes. Vissa hävdar till och med att filmen i
 efterhand borde ha utmanat Forrets Gump om bästa filmpriset på Oscarsgalan, i hård konkurrens med Pulp Fiction och Shawshank Redemption, men man fick nu nöja sig med att bli nominerade till bästa originalmanus. 

Heavenly Creatures är även en smakprov på vad Jackson och Taylor skulle skapa ihop i framtiden.


För att komma åt all den trovärdighet man kunde så intervjuade Fran Walsh och Peter Jackson alla människor som de kunde hitta med en direkt koppling till de två flickorna sisådär 40 år efter att deras relation blev smärtsamt uppenbar. Man har även i den mån det gick filmat på de faktiska platserna där händelserna utspelades på riktigt. Den troligtvis viktigaste informationen man hade att tillgå var ändå Paulines' dagbok som beskrev flickornas förhållande och vardagsliv till punkt och pricka. Allt av Paulines' voice over som kan höras i filmen är direkta utdrag ur den verklige Pauline's dagbok.

Filmens två viktigaste karaktärer är ju självfallet våra två flickebarn. Heavenly Creatures blev Kate Winslet genombrottsroll och jobbet som Juliet blev hennes framför 175 andra sökande. Att finna personen som skulle bära upp Paulines' karaktär blev aningen svårare och det dröjde ända till två veckor innan produktionsstart innan man fann någon som både passade utseendemässigt och kunde agera. Valet föll på Melanie Lynskey som då var en glad amatör, men som senare valde att satsa på en professionell karriär där man kanske främst känner igen henne från den hiskliga komediserien Two and a Half Men.


Då Peter Jackson hade tröttnat på att samla ihop samma gamla gäng med frilansare inför varje produktion som han vanligtvis behövde, med alla de osäkerheter som kommer med ett sådant företag, så valde man att inför inspelningen av Heavenly Creatures skapa sitt alldeles egna företag och samla all den talangen under ett och samma tak. Det företaget kom att bli känt som WETA - Wignut Effects and Technical A(I)llusions (man valde ett A framför, den mer korrekta bokstaven, I då WITI inte lät vidare bra samtidigt som man även fick sin logotyp klar då weta också är en känd Nyzeeländsk insekt). Weta grundades 1993 av P.J, Richard Taylor och Jamie Selkirk och företaget har med åren, och de medföljande framgångarna, fördelat sig på fem separata företag. Weta Digital, Weta Workshops, Weta Productions, Weta Collectibles och, det mindre namnsköna, Park Road Post Production. Dessa tre herrar har snabbt gått från att inspirerats av George Lucas' ILM till att själva bli världsledande inom filmeffekter.

the Review: 


Som många filmnördar så blev man ju helt tagen när man såg resultaten av Peter Jackson's tidiga filmskapande. Och med ambitionen att själv bli en kreatör inom området så fungerade ju självfallet hans arbete som en stor inspirationskälla. Det som främst utmärkte sig i hans första tre filmer är nog lusten. Lusten till filmskapandet och film som plattform för underhållning. Hans framgångar, likt Sam Raimi, gav också många hopp om att man även med mer udda filmer kan nå framgång. Senare som ung filmelev så kom det oerhört gedigna extramaterialet som medföljde filmatiseringen av Tolkiens Ringentriolgi att bli en bra insikt till filmproduktion på en högre nivå, samtidigt som hjärtat från hans tidiga karriär fortfarande fanns kvar där någonstans i produktionerna. Som ni förstår så hyser jag stor respekt för Jackson även om jag långt ifrån tycker att allt han vidrört blivit guld.

Heavenly Creatures kanske är en av de mer kända produktionerna som väldigt få har sett. Nu har jag inget vidare belägg för detta påstående utan utgår i stort sett helt från mig själv, men min känsla är att jag långt ifrån är ensam om att ha noterat mitt intresse för filmen men sedan aldrig kommit till skott att faktiskt ta mig an den. Vad jag hört ryktesvägen så skulle detta vara den dramaproduktion som gav producenterna tryggheten att ge en av vår tids större "gorefantaster" chansen att regissera en av vår tids mest lästa noveller. Men i konkurrens till hans något mer actionspäckade filmer så har väl de gudomliga kräken helt enkelt inte upplevts lika tillgänglig. Men genom den fantastiska filmklubb som jag råkar vara en del av så fick jag nu äntligen chansen att se filmen och förhoppningsvis bli lika mind blown som de eventuella producenterna som en gång i tiden gav Jackson hans stora chans att tillslut hantera de riktigt stora Hollywoodpengarna.

Filmen har många toner. Slutets mörker är självfallet det som främst tilltalar mig
och förhoppningsvis så fångar det även resten av sin publik.


Jag förväntade mig som sagt något tyngre och till min förvåning så möts jag av det det motsatta i filmens öppningsscen. Det är energi, kaos och blodiga flickor som löper upp för en brant skogsväg och filmen känns betydligt närmre Jacksons' föregående produktioner än hans kommande. Att Heavenly Creatures under sin första hälft bjuder upp till en färgstark palett av olika toner gör att jag till en början känner mig otroligt splittrad där mina förväntningar ställer sig i stark kontrast till det relativt kontrollerade kaos som utspelar sig framför mig. 

Och om jag ska vara ärlig så är jag inte heller vidare imponerad av helheten, visst hantverket är otroligt välgjort - utöver de få och numera otroligt förlegade visuella effekter - men med det otroligt energiska fotot som är i konstant rörelse (till den grad att det ibland känns smått påträngset) så visar man på en ny bredd av kunskap och man lyckas också otroligt fint, genom hårstyling, kostym och scenografi, att skapa ett trovärdig 50-tal. Blandat med Jackson och Taylors' numera adelsmärkta special effekter så skapar man ett spännande universum och stabil grund för filmen att stå på, men våra två huvudkaraktärers frenesi leder till en ytlighet i deras karaktärer och jag känner mig tyvärr inte så vidare engagerad i deras tidiga våg av "teenage-angst".

Men det är då som filmen tar en kraftig mörk vändning och helt plötsligt så faller alla de bitar, som jag tidigare tyckte mindre om, perfekt på plats och lämnar mig med en insikt om att de kanske trots allt fanns en poäng med flickornas uppenbara maniska beteende. Det är även härifrån som allt som sker i filmen enbart kan geniförklaras och när Heavenly Creatures eftertexter börjar rulla, ackompanjerat av You Never Walk Alone - för en Liverpoolsupporter som mig så öppnar det självfallet upp för ytterligare känsloutspel - så blir jag lämnad otroligt berörd. I mitt sinne störtar nu känslor som ingen annan Jackson-film hittills har lämnat mig med och jag förstår nu producenternas tillit till regissören till hundra procent.

the Slutkläm:


En märklig film att betygsätta. Det finns så otroligt mycket bra att säga om Heavenly Creatures men så finns det också det som är mindre bra, som Peter Dasents' bedrövliga musik - ett samarbete som egentligen bara passade till Jacksons' första filmer - och den lite väl tydliga eftersynkningen - ytterligare en barnsjukdom från vår regissörs tidiga dagar. Men kanske främst den, i alla fall för mig, långa startsträckan. Likväl så håller filmens tempo liv i filmens första hälft, både i bildberättande som regi, något som gör helheten mer än uthärdligt. För den som faktiskt tar sig an denna historia - från start till mål - lovar jag kommer få rejält betalt tillbaka.

the Betyg: 3,5 (Filmens sista hälft är det som gör det. Ett måste-tips till alla!)



"Only the best people fight against all obstacles in pursuit of happiness."






Källor: NZonScreen, IMDB & Wikipedia

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar