Gojira (Godzilla,1954, LD, 95 min)

Människans ultimata straff: Gojira!

IMDB

Wikipedia


the Players: 
Akira Takarada
Momoko Kôchi
Akihiko Hirata
Takashi Shimura
Katsumi Tezuka (Gojira)
Haruo Nakajima (Gojira)
Directed by:
Ishirô Honda
Screenplay by:
Takeo Murata
Ishirô Honda
Produced by:
Tomoyuki Tanaka
Cinematography by: 
Masao Tamai
Music by: 
Akira Ifukube
Production Design by: 
Satoru Chûko
Takeo Kita
Art Direction by: 
Satoru Chûko
Takeo Kita
Special Effects Directed by: 
Eiji Tsuburaya
Matte Work by: 
Hiroshi Mukoyama
Monster Building by: 
Teizô Toshimitsu
Akira Watanabe (Art Director)
Sound Effects Editor by: 
Ichirô Minawa
Film Editing by:
Kazuji Taira



the Plot:

Kring Odo-öarna i Japans allra sydligaste delar så börjar mystiska saker att ske. Båtar försvinner spårlöst och fisket minskas drastiskt. De äldre på ön skyller dessa märkliga händelser på ett uråldrigt havsmonster vid namn Gojira. Efter ett nyligen avklarat världskrig så står nu världen, och då främst Japan, inför ett nytt hot. Vem och vilka ska nu kunna räddas oss?

Kommer triangeldramat mellan Emiko, Hideto och Daisuke att hjälp eller stjälpa situationen.

the Background:

I början av 1954 så planerade produktionsbolaget Toho att producera filmen Eiko-no Kagi-ni (In the Shadow of Glory). En samproduktion mellan Japan och Indonesien om den japanska ockupationen av Indonesien. Men då såren fortfarande var relativt oläkta så stoppades japanernas visumansökningar och produktionen gick i stöpet. Enligt sägen så ska producenten Tomoyuki Tanaka under flygresan hem från Indonesien sett ut över Stilla Havet och fantiserat ihop en berättelse baserad kring två ting. Dels Ray Harryhausen's film The Beast from 20,000 Fathoms och det tragiska ödet för Daigo Fukuryū Maru (S.S. Lucky Dragon 5).

The Lucky Dragon var en minst sagt, trots sitt namn, en högst otursam japansk fiskebåt med en besättning på 23 man som råkade komma lite för nära USA's Castle Bravo-projekt. Castle Bravo var en vätebombsprovsprängning vid Bikini Atoll som var tänkt att hållas hemlig men de ödesdigra konsekvenserna av sprängningen, som blev dubbelt så stark som det var planerat, kom att bli en internationell nyhet. Ett tips är att verkligen fördjupa sig i Lucky Dragon 5's sorgesamma historia som ändock slutade ljusare än vad man kanske kan tro.

Samma år som Toho kom att producera sin nya monsterfilm så var man i full gång med den kontinuerligt pengaläckande Kurosawa-filmen Shichinin no Samurai (Seven Samurai). Ett projekt som spräckte sin budget vid tre tillfällen och kom att bli den dittills dyraste produktionen i Japansk filmhistoria. De två högst kostsamma produktionen höll till slut på att driva Toho i bankrutt. 

Som tur var så kom de båda filmerna att bli minst sagt framgångsrika, där de spelade in betydligt mer än vad de kom att kosta och har i sin tur lagt grunden för det framgångsrika företag som Toho i stor utsträckning kom att bli.

Teizô Toshimitsu finjusterar sin modell.

Man undersökte möjligheterna att animera godzilla genom stop-motion men enligt effektregissören Eiji Tsuburaya, som man idag nämner i samma mening som kreatörerna O'Brien och Harryhausen, så kom man fram till att man saknade både kunskap, samt tillräckliga resurser. Enligt Tsuburaya's beräkningar skulle det tagit hans team hela sju år att färdigställa ett sådant företag, vilket tillslut ledde till att man istället valde att satsa på "suitmation".

Inspiration för gojira's design kom från den tjeckiske konstnären Zdenek Burian's målningar och då främst från hans rekonstruktion av arten Iguanodon, men även hans visualiseringar av Tyrannosaurus och Stegosaurus.

En rolig sägen som går är att Eiji och regissören Ishirö Honda blev omhändertagna av säkerhetspersonal efter att de stått på ett hustak i centrala Tokyo och planerat Gojira's eventuella framryckningar. Efter den eventuella händelsen så kom man att bygga en miniatyrversion av staden i skala 1:25, som innehöll kända platser som Wako Ginza, Tokyo Tower och the National Diet Building. Ett arbete som tog en månad att färdigställa och blev så trovärdigt att när Gojira attackerar miniatyr Toho-teatern i filmen så lär folk som befunnits sig på plats i den verkliga Toho-teatern flytt biosalongen.

Då produktionen var otroligt avancerad för sin tid så valde man att skapa ett bildmanus för att realisera idéerna i ett tidigt och överskådligt skede. Det sägs att det var den första filmen i japan som använde sig av just det hjälpmedlet.

Efter att ha testat att mixa flertalet djurskrik så vände man sig istället till mänskliga tillhyggen för att skapa vår ohyggliga monsters avgrundsvrål. Det lär ha vart kompositören Akira Ifukube som kom på idén att ta en grov läderhandske och dra den längst strängarna på en kontrabas, tillsammans med ett kraftigt eko så blev det sannerligen en succé.

Originaldräkten (inte den på bilden) vägde över 90 kilo
och var knappt tänkt för en människa att bära.

Namnet Gojira härstammar från det japanska ordet för gorilla (gorira) och val (kujira). När författaren Shigeru Kayama - på beställning - först skrev ihop grundstoryn så ska producenterna ha önskat att Gojira främst skulle vara ett sjömonster. Helt enkelt en blandning av en gorilla och en val. Varför vi idag istället har den dinosaurieliknande figuren finns det flera olika historier om, historier som kan ledas till både producenten Tanaka, regissören Honda, samt skaparen han själv Tsuburaya. En sak kan vi dock vara överens om, att de till slut tog rätt designbeslut.

När filmen till sist släpptes så fick man utstå kraften kritik från media, främst då man ansåg att filmen var okänslig mot japans historia. Kritikerna ifrågasatte även varför Japan sysslade med effektfilm, något som man ansåg tillhörde den amerikanska marknaden. Men genom de enorma kommersiella framgångarna, både på hemmaplan och i Nordamerika två år senare, så gick tokusatsu (japanska för special effekter) mot en ny vår. Trots kritikerna så blev Gojira senare nominerade till årets film i hemlandet. Men man fick nöja sig med tröstpriset för bästa visuella effekter då de sju samurajerna, trots allt välförtjänt, tog hem det något mer renommerade priset.

Godzilla som idag anses som en kulturell ikon kom att yngla hela 28 stycken uppföljare - där den senaste Shin Gojira (Godzilla Resurgence) har premiär sommaren 2016 - tre amerikanska reproduktioner (Godzilla, King of the Monsters!, King Kong vs. Godzilla and Godzilla 1985) och två amerikanska långfilmer (nyinspelningarna från 1998 och 2014) och ändlöst med "rippoffs", "knockoffs", imitationer, parodier och tributer. 

the Review: 


Efter en tuff dunst med italienskt amatörfilmskapande (ur min synvinkel) så kände jag behovet av något tryggt, stoiskt och professionellt. Så jag besökte en för mig relativt outforskad värld som jag velat uppleva sedan jag åkte till Japan för snart ett år sedan. Mitt svar i jakten på bekräftad kvalité blev som ni förstår en 50-tals skräckis som tar upp det ständigt aktuella ämnet, "män i stora gummidräkter som krossar miniatyrer." 

Skämt åsido, ibland kräver ett trött sinne och en utsliten kropp något annat än bekräftad vishet. Samtidigt som jag också upplevde behovet av att lämna mitt hipstersamlande på godzilla-attiraljer, då jag pinsamt nog inte har sett mer än en eller två filmer, för att ta steget till att legitimera mitt, om än småskaliga, gojira-samlande.

Så jag är egentligen ett levande bevis på den smått märkliga kultstatus som Godzilla har uppnått och för en oinvigd så kan man ju självklart undra vad i hela friden det kan bero på. Mina förhoppningar var självklart att hitta en antydan till svar på frågan genom att bevittna den första filmen i serien.

Här ryker ett av de mer kända landmärkena i filmen. Klocktornet i Ginza.

Vad som slår mig tidigt in i filmen är att produktionsvärdet känns betydligt högre än vad mina förväntningar...förväntades sig. En känsla som troligtvis späs på av att jag nyligen upplevt Pasolini's hafsverk Trilogy of Life. Att gå från Arabian Nights till Godzilla, om än på förhand litet steg, känns som dag och natt. Något som jag i förväg nog inte hade kunnat tänka mig och som man får se som något oerhört positivt.

Att Gojira's bakgrund som oftast har med kärnkraft att göra är väl idag knappast något nytt. Ett uppvaknande av våra protagonister utan att en av människans mer destruktiva uppfinningar har sin direkta påverkan vore lika otroligt som om våra megamonster inte totalt demolerade en stad eller två under filmens gång. Men vad som slår mig med ursprungsberättelsen i serien är att det verkar som att filmskaparna verkligen har velat berätta en historia. En historia som hanterar en otroligt viktigt fråga och som bjuder på ett par poänger här och där. Något som jag kanske inte förväntade mig från just denna filmupplevelse. Även om Gojiras' narrativ inte är allt för komplex att hänga med i så bjuder Honda och Murata in publiken till att öppet spekulerar kring djupare symbolism och det är ju alltid välkomnande.

Godzilla's främsta problematik ligger i vad de flesta skräckfilmerna innan Night of the Living Dead (eller däromkring) intåg i sin genre; att skräcken sällan känns särskilt skrämmande. Sedan 60-talets början så har vi fått uppleva en såpass stark utveckling, inom både det filmtekniska som i det berättartekniska arbetet, att filmhistoriens första hälft numera känns rätt så förlegad, med dagens förutsättningar i åtanken. Istället blir vi lämnade med att njuta av kreativ skaparglädje på en visuell nivå, men några mardrömmar lär knappast våra vän Gojira skapa hos ett mer bevandrat öga.

the Slutkläm:

Vad som slår mig med denna film är att den känns betydligt mer genuin och ambitiös än vad jag förutsåg. Gojira själv hade ännu inte blivit en stjärna, så berättelsen kretsar istället kring människorna och deras öden, även om inga av våra huvudkaraktärer lämnar några tyngre avtryck. Att skälet till filmens existens grundas i en önskan att berätta en historia om de ödesdigra konsekvenser som kärnkraften kan ha på vår planet, snarare än att casha in på monsterdestruktion, är enbart till filmens fördel.

Som många gånger förr så tappar vi - mänskligheten - som oftast bort den värdefulla meningen och väljer istället att koncentrera oss på lättja och destruktion. En mening som sammanfattar min fördom mot filmseriens kommande produktioner, en fördom som enbart växte sig starkare efter att ha sett Godzilla - King of Monsters som visade sig vara motsatsen. Och det finaste betyget som jag egentligen kan ge just denna film är att jag nu stolt kan visa upp mina små godzilla-prylar i hemmet utan att längre känna ett uns av okunnighetsskam.

the Betyg: 3 (passande för en skräckfilmskväll utan att vara direkt skrämmande)

"What do you think could kill it? Instead, we should focus on why it is still alive."

Källor: IMDB, Wikipedia, AsianCineFest, Therefor I Geek & Telegraph