tisdag 14 oktober 2014

Chelovek s Kino-Apparatom (Man With a Movie Camera, 1929, Youtube, 68 min)

I jakten på den perfekta bilden.


IMDB

Wikipedia


the Players: 
Mikhail Kaufman
Directed by:
Dziga Vertov
Screenplay by:  
Dziga Vertov
Cinematography by:
Mikhail Kaufman
Gleb Troyanski
Music Composed by: 
the Cinematic Orchestra  
Film Editing by:
Dziga Vertov
Yelizaveta Svilova


the Plot:

En man beväpnad med ett stativ över sin axel beger sig ut i det Ryska samhället för att föreviga dagen med sin handvevade filmkamera.


Dziga Vertov blev senare ansiktet för SVT dokumentär.



the Background:

Mellan åren 1986 och 87 så föddes de tre bröderna Denis, Mikhail och Boris Kaufman i Bialystok, det dåvarande Ryska Kejsardömet och nuvarande Polen. Detta var dock tuffa år för Europa och när det första världskriget bröt ut 1914 så flydde familjen Kaufman till Moskva. Där började bröderna finna ett intresse för filmfotografi och efter att Oktoberrevolutionen hade brutit ut så erbjöd Denis och Mikhail sina filmkunskaper till det, av Bolsjevikerna, nyskapade Sovjetunionen.

I och med att freden till slut lade sig över Europa så valde brödernas föräldrar att flytta tillbaka till det självständiga Polen tillsammans med den yngsta brodern Boris. Men Denis eller Dziga som han nu hette (som revolutionär konstnär i Sovjet passade det bättre) och mellanbrodern Mikhail blev kvar i Sovjet. Där skapade de ihop med Dziga's fru Yelizaveta Svilova ett filmkollektiv vid namn Kinoks. Ett namn som syftar den Ryska betydelsen för film och ögon. Man producerade en del manifest där man förklarade att man avstod den iscensatta filmen och studiovärlden. Man insisterade istället att framtidens film skulle bestå utav ren fakta. Dziga pratade om sitt "Kino-öga" framför det mänskliga ögat. Objektivet skulle bli en maskin att fånga världen i och organisera det visuella kaoset till en sammanhängande objektiv bild. Men samtidigt var Dziga en sann Marxist och ansåg att dess ideologi var det enda objektiva och vetenskapliga verktyget för analys. Och han betonade också att "Kino-ögat" var en metod för en kommunistiskt tolkning av vår värld.

Den yngsta brodern Boris Kaufman skulle även han bli filmfotograf, även om det tog honom lite längre tid. Men samtidigt så nådde han nog högre kommersiella framgångar än sina två bröder, då han efter en tid i Europa hamnade i Nord Amerika, där han bland annat fotade en av mina favorit filmer, 12 Angry Men, och vann även en Oscar för bästa foto i Eli Kazan's film, On the Waterfront.


I huvudet på en Kaufman.

Kollektivet Kinok's främsta verk skulle bli Chelovek s Kino-Apparatom. En film som tog bröderna och Yelizaveta tre år att färdigställa och spelades in de nu Ukrainska städerna Kharkov, Kiev och Odessa. 

Innan filmens premiär så fick Dziga kalla fötter. Och med tron om att filmen antingen skulle bli förstörd eller negligerad av det Sovjetiska folket så skrev han inte bara en krönika i den kommunistiska tidningen, Pravda, där han varnade för filmens experimentella och kontroversiella natur. Utan han adderade också en sista varning i filmens förtext som lydde -


"AN EXPERIMENTATION IN THE CINEMATIC COMMUNICATION
WITHOUT THE USE OF INTERTITLES
WITHOUT THE HELP OF A SCENARIO
WITHOUT THE HELP OF THEATRE"


Filmen är en stumfilm som under visning blev ackompanjerad av ett liv band. Regissörens noteringar till musikerna har blivit omskriven många gånger under historiens gång. Och filmen har även fått helt nykomponerade verk tillägnad till sig vid specifika visningar. Den jag såg var alltså the Cinematic Orchestra's version som dom skrev för en filmfestival i Porto. Den Brittiska jazz fusion gruppens variant av soundtracket finns tryckt på en limiterad DVD utgåva och är en av de mest eftertraktade versioners av filmen.

Michael Nyman har även han skrivit sitt bidrag till filmen som framfördes i London's Royal Festival Hall. Märkligt nog så återanvände Nyman sedan delar av verket när han skrev musiken till Sega Saturn spelet Enemzy Zero

the Review: 


Detta är en film som jag under en lång tid velat uppleva utan att egentligen veta allt för mycket om den. Det lilla jag på förhand har sett ifrån den har vart när den, som en notis över stumfilms-eran, har nämnts i filmhistoriekurser. Att filmen inte bara stannade som en notis i mitt minne bygger mycket på att jag genom en god vän sprang på det eminenta bandet the Cinematic Orchestra. Och just deras kompositioner skrivna åt Dziga's dokumentärfilm var något som jag har lyckats avnjuta under många år innan jag alltså tog steget att också faktiskt se filmen. 

Detta leder ju till att jag hade en god plattform att stå på innan jag gav mig av på denna resa. En resa i ett Öst Europa som jag tvivlar på om jag hade uppskattat, i alla fall inte lika mycket, om det nu inte var just för deras tillägnade musik. Nu har jag än så länge inte testat någon annan version av filmen så jag vet inte om det är något jag kan stå för fullt ut. Men ni kanske kan förstå på ett ungefär hur välskriven och passande jag tycker att deras musik är för situationen.


Dziga förverkligade sin vision om sitt "Kino-öga".


Men om vi koncentrerar oss på dokumentärfilmen i sig en stund så måste jag erkänna att filmen snabbt visar sig vara något väldigt annorlunda mot vad jag trodde. Dziga's verk sprudlar av innovation och konstnärlighet. En känsla som på ett positivt sätt sprids till mig som publik. Att föremålen som han sedan filmar som oftast antingen är i rörelse eller presenterad med en fängslande bildkomposition gör att man aldrig hinner tröttna.

Jag måste erkänna att jag under stora delar av filmens gång ifrågasatte om det detta faktiskt inte var också var en nyklippt version för att passa musiken och vår tid bättre. Det skulle till exempel mycket väl kunna ha vart en konstinstallation på något medvetet hipster ställe producerad i år. Men vad jag förstår så är detta alltså originalversionen. Precis så som Yelizaveta lämnade den vid klippbordet. Hatten av till denna underbara kvinna.

Om det är något som jag saknar i filmen så är det väl möjligtvis en poäng. Något som knyter ihop säcken fram mot slutet. Nu är jag ingen vidare analytiker så det är möjligt att jag missade någon vackert invävd och genomtänkt tanke. Men då film under denna tid inte var allt för diskret med sina ändamål så förutsätter jag att fallet inte är så.
  
the Slutkläm:
 
En film som verkligen alla borde se och som jag tror och hoppas att större delen av mänskligheten uppskattar. Den är intressant på så många sätt - dels för den tidsresa som man bjuds på, för musiken och för den inspirerande kreativitet som Dziga och hans fotograffamilj bjuder på under en knapp timme. Ett konstverk lika viktig som Leonardo's Mona Lisa, Bach's Air eller Auguste Rodin's the Thinker..



the Betyg: 4



"..."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar