the Secret of my Success (1987, DVD, 112min)

Bonn'pöjken Brantley Foster (Fox) söker den störa lyckan i New York.

IMDB

Wikipedia


the Players: 
Michael J. Fox
Helen Slater
Richard Jordan 
Margaret Whitton
John Pankow 
Directed by:
Herbert Ross 
Written by:  
Jim Cash 
Al Carothers
Cinematography by: 
Carlo Di Palma 
Music by: 
David Foster
Production Design by: 
Peter S. Larkin 
Edward Pisoni
Hair Style by: 
Joseph Garcia
Film Editing by:
Paul Hirsch

Fox inser snart att det finns mer att hämta i New York än bara pengar.

 

the Plot:

Gården i Kansas är inte spännande nog för nyexaminerade Brantley Forster (Fox) som med grandiosa planer beger sig till New York, bestämd på att inte återvända hem före han kan göra så i sitt egna Jet-plan.

the Background:

Äntligen så fick jag se min day bow wow film, som senast slutade med att jag istället råkade se Trading places.

Min persnliga koppling til lfilmen och då framförallt Michael J. Fox är knaper. Såg inte Back to the Future filmerna förens i vuxen ålder, när det på något sätt var för sent, och växte upp med vad jag vill kalla socialist TV (1:an, 2:an och 4:an) så jag missade även hans sitcom Spin City. Så det är spännande att få ta del av vad denna tonårsidol erbjöd och hur han hunderhöll sin publik under 80 och 90-talet.

Tråkigt nog så visar det sig att man måste bygga framgång underifrån.

Bland den övriga "caste'n" så är det värt att notera Forsters (Fox) kärleksintresse Helen Slater. För i hennes filmografi så hittar vi Supergirl. En film som jag länge har sett fram emot att se efter att ha sett den minst sagt genialiska trailer. Magi!


the Review:

Inledningen griper långt ifrån tag i en. Förtexten, där man också försöker väva in Forsters (Fox) karaktärsuppbyggnad, blir jäkligt plojig. Nu ska man ju förvisso komma ihåg att det trots allt i grunden är en komedi, men scenerna som är filmade på släktgården känns påskyndade och billiga. Och de två känslorna är knappast något man vill ge publiken i öppningen av sin historia.

Än värre blir det när vår huvudhistoria har satt sig, och Forster (Fox) väl har landat sitt första jobb hos sin farbrors (eller dylikt) företag, och vi presenteras för vår huvudkaraktärs kärleksintresse. En scen som är så over-the-top att man nästintill sitter och rådnar för alla inblandade. Och det är här någonstans som jag förstår, barn av 80-talet som jag är, varför jag lyssnar på polsk dödsmetall och njuter (till viss mån) av Lars von Trier's Antikrist.
Allt detta sockersöta satte säkerligen sina märkbara spår i mig som litet barn.

När filmen drar ihop sig så visar det sig att man sitter och ser på en "dörrspringarfars" och en del av mig dör.

När vi väl har fått våra intriger berättade för oss så kan jakten på framgång äntligen starta.
Och det är även nu som jag smälter för filmen och ser dess värde och kanske framförallt den energifulle Michael J. Fox.

Men när väl filmen drar ihop sig så visar den sitt sanna jag i den hemska dörrspringarfars som den blir med sina personförväxlingar och röriga förhållanden. Vilket gör sista halvtimmen rätt plågsam.

the Slutkläm:

Om man vill få en snabb 80-tals flashback så är den klockren, men akta er, överdosen ligger nära till hands. Och likt många andra filmer från denna tid, och i liknande genre, så tenderar de att på sin höjd underhållande men sällan erbjuda något mer. 

the Background: 3 (Dom börjar bli något tjatiga)