onsdag 1 januari 2014

Kárhozat (Damnation, 1988, DVD, 120 min)

Östatsångest.

IMDB

Wikipedia


the Players: 
Miklós Székely B.
Vali Kerekes
Gyula Pauer 
Directed by:
Béla Tarr 
Written by:  
László Krasznahorkai
Béla Tarr
Cinematography by: 
Gábor Medvigy 
Music by: 
Mihály Vig
Art Direction by: 
Gyula Pauer 
Costume Design by: 
Gyula Pauer
Film Editing by:
Ágnes Hranitzky
the Plot:

Karrer (Székely B.) har svårt att acceptera att hans före detta har gått vidare från deras tidigare relation och träffat en ny. När den lokale krögaren erbjuder Karrer ett smuggeljobb så ser han chansen att få både tid och rum att träffa sin drömkvinna igen.


Kärleken är svårfångad i Béla Tarr's Ungern.

the Background:

Béla Tarr's Damnation är en film som filmtipset har påstått att jag skulle uppskatta under en längre tid. Efter att ha triggats något av rekommendationerna så skaffade jag två av hans filmer men kom aldrig riktigt till att se dom då hans verk kan som minst sagt verka en aningens tunga. Vad som fick min intressebägare att rinna över var dock när jag några månader senare sprang över en amerikansk "filmklubb" vid namn the Cinefamily. Dom hade nyligen visat Tarr's 7,5 timmar långa Sátántangó och därefter tryckt upp de magnifika " I survived Sátántangó!" tröjorna, en prestation som jag själv gärna vill uppnå framöver och Damnation blev därmed mitt första träningsläger.

Tarr är som sagt inte riktigt som alla andra barn, en ungersk Roy Andersson skulle man kunna säga om man känner lusten att jämföra med något nära, han säger själv att han egentligen strävade efter att bli filosof och ansåg att hans filmande bara var en hobby.
Hans främsta kännetecken är det svartvita fotot i långa oavbrutna tagningar.

the Review:

Tarr ställer krav på sin publik. Man måste vara sugen och verkligen ha tiden att se hans filmer. Damnation inleds med en ca. 3,5 min lång tagning där vi presenteras för en man som röker en cigarett medan hans ser ut över ett fält med en gruvlinbana.
Och vidare så dröjer det nästan 7 minuter innan vi presenteras för filmens första dialog.

Det påminner till stor del om vad Kubrick gjorde mot slutet av sin karriär fast upphöjt med minst det dubbla.Jag älskar Kubrick's foto och vad det gav själva scenerna och filmerna som helhet medans vad jag presenteras för i Damnation oftast går till dess överdrift och man riskerar istället att tappa intresset. En känsla som dock försvagades mot slutet av filmen, om det beror på ett snabbare klipptempo eller om det är för att jag har blivit van vid det kan jag tyvärr inte riktigt svara på.


Tydligt med yta för djupare analyser.

Filmens svaghet är faktiskt nog själva huvudstoryn, vilket kanske kan låta anmärkningsvärt, där jag har grymt svårt för att bli engagerad och tyvärr relativt ointresserad i Karrer's livsöden. Något som faktiskt gör att man blir än mer imponerad över hur filmen fortfarande ändå kan underhålla trots denna relativt intetsägande berättelse.

Vad är det då som lyfter filmen? Även om man jag tror att filmen knappast hade blivit sämre av ett snabbare klipptempo så är fotot helt magnifikt, som ni kan se på bilden här ovan. Genomtänkt, välplanerat och vackert ljusatta och många enskilda frames hade blivit klassiska stillbildsfoton.

Sen så ska man verkligen inte glömma alla bi-karaktärer, statister och miljöer som väger upp dess svagheter och gör den såpass minnesvärd. Hédi Temessy's "Log Lady" karaktär sticker ut likt de många snabba personbeskrivningar vi möter när filmen kulminerar. Medans den bistra miljön, som ständigt är betyngd med dimma eller regn verkligen talar till det Noir fan man är.

the Slutkläm:

Damnation är såklart inte för alla. Och om man ska verkligen inte skämmas om man väljer att passa på dessa två timmar av öststatsångest, då jag själv kan erkänna att det från och till känns rätt så pretentiöst. Men om du har intresse för foto eller uppskattar filmer som öppnar för egna tolkningar och analyser så kan jag hjärtligen go i godo för filmen.


the Betyg: 4 (Långt ifrån odiskutabelt)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar