 |
| Vad var det som fick förstlingsverket till en av tidernas mest framgångsrika filmserier att bomba? |
IMDB
Wikipedia
the Players:
William Petersen
Kim Greist
Joan Allen
Brian Cox
Dennis Farina
Tom Noonan
Stephen Lang
Directed by:
Michael Mann
Produced by:
Richard Roth
Screenplay by:
Michael Mann
Cinematography by:
Dante Spinotti
Musicy by:
the Reds
Michel Rubini
Production Design by:
Mel Bourne
Art Direction by:
Jack Blackman
Costume Design by:
Colleen Atwood
Film Editing by:
Dov Hoenig
the Plot:
Den numer förtidspensionerade FBI-agenten Will Graham (Petersen), med ett tragisk förflutet, blir indragen i en ny utredning med sin expertishjälp kring seriemördare. Snart så har Graham fallit tillbaka in i gamla takter, genom sina konfrontationer med Dr. Lecktor (Cox) och den näsvise journalisten Freddy Lounds (Lang), och nu står återigen relation med sin familj på sin yttersta spets. Och på andra sidan kniven står seriemördaren "the Tooth Fairy".
 |
| En något mer avslappnad Hannibal Lecktor. |
the Background:
Manhunter från 1986 är baserad på Thomas Harris första novell Red Dragon i serien som kretsar kring Dr. Hannibal Lecktor, eller Lecter som han kanske har kommit att bli mer känd som. Då Harris själv sägs avsky författarprocessen så har han enbart skrivit fem noveller, där den enda som inte har något med Hannibal att göra var hans debutnovell Black Sunday. Alla hans böcker har däremot filmatiserats, även hans sista verk, den något mer kritiserade Hannibal Rising. Som verkar ha blivit framstressad av den gamle demonproducenten Dino de Laurentiis i rädslan för att bli av med rättigheterna till en av hans främsta kassakor genom tiderna.
Men att novellserien även blev en framgång på den vita duken hade inte Dino så hemskt mycket med att göra, då Manhunter floppade både ekonomiskt och kritikmässigt. Ungefär på samma nivå som the Year of the Dragon, som släpptes året innan. Filmen som fick Dino att i rädsla döpa om hans egna film från Red Dragon till den något mer osmickrande titeln Manhunter. På grund av filmens misslyckande så ville inte Dino, och hans fru Martha, ha något med den kommande uppföljaren att göra. Man lånade till och med ut rättigheterna till namnet Hannibal Lecter till Orion Pictures helt gratis. Inget de direkt kom att ångra då det tysta lammets två kommande uppföljarna, Hannibal och re-maken på Manhunter, som nu fick titeln Red Dragon (komiskt nog så är den också fotad av Spinotti), kom att spela in över $500 miljoner tillsammans till det Italienska filmmogulsparet.
Mann gav huvudrollen som Will Graham till Petersen efter att ha sett hans prestationer i William Friedkin's to Live and Die in L.A, en film som blev känd för sin intensiva biljakt genom Los Angeles. Exorcist-regissören Friedkin var även tilltänkt till rollen som Hannibal. Vad dessa tre män har gemensamt sen innan? De är alla födda i och omkring Chicago.
Petersen som under mitten av 80-talet var hett villebråd i Hollywood, valde intressant nog att ta en annan väg i livet och sätta sin familj i fokus. Han blev därför kvar i Chicago-trakterna och tackade nej till roller i filmer som Platoon och Goodfellas. Han har sedan 2000-talets början förtjänat sitt levebröd genom CSI. En serie vars existens med högsta sannolikhet kan tillskrivas Manhunter.
Rollen som Hannibal var bland annat påtänkt till John Lithgow, Mandy Patinkin och Brian Dennehy. Intressant nog så var det Dennehy, som jag anser har porträtterat den i särklass mest obehagliga filmkaraktär någonsin med sin gestaltning av John Wayne Gacy i to Catch a Killer, som tipsade Mann om Brian Cox's prisbelönta insatser på off-Broadwaypjäsen Rat in the Skull. Cox kom att ta inspiration till Hannibal genom Peter Manuel, en Amerikansk-född seriemördare som skrämde slag på Skottland under 50-talets sista hälft.
Mann kom under sitt förarbete till filmen att spendera stor tid hos FBI's Behavioral Science Unit där han själv sa sig ha träffat på många personligheter liknande Will Graham. Detta förarbete kom att påverka slutprodukten av filmen till den grad att den blev hyllad för sin trovärdighet av kriminalteknikern och bokförfattaren Brent E. Turvey, och sägs vara föregångare till alla de numer populära kriminal-TV-serierna. Under förproduktionen så höll Mann även kontakt med den inlåsta mördaren Dennis Wayne (vad är det med namnet Wayne och mördare?) Wallace. Wallace hade funnit sin motivation i sin besatthet av en kvinna han knappt kända, och berättade att Iron Butterfly's låt In-a-Gadda-da-Vida var deras låt. Något som Mann kom att använda sig av till filmen och dess soundtrack.
the Review:
Har under en längre tid känt ett oförklarligt stort sug efter att återuppleva Silence of the Lambs. Efter att ha plockat hem en större back med diverse LaserDiscar från näromdrådet, där bland annat historien om Clarice och hennes relation till Hannibal ingick, så slog jag äntligen slag i saken. När jag efter filmvisningen läste lite angående dess historia så kändes det helt logiskt att följa upp med att se Manhunter. Något som egentligen är helt ologiskt, då den både är inspelad och utspelar sig före Lammens tystnad. Men vad gör det när allt kommer kring.
Manhunter från 1986 är baserad på Thomas Harris första novell Red Dragon i serien som kretsar kring Dr. Hannibal Lecktor, eller Lecter som han kanske har kommit att bli mer känd som. Då Harris själv sägs avsky författarprocessen så har han enbart skrivit fem noveller, där den enda som inte har något med Hannibal att göra var hans debutnovell Black Sunday. Alla hans böcker har däremot filmatiserats, även hans sista verk, den något mer kritiserade Hannibal Rising. Som verkar ha blivit framstressad av den gamle demonproducenten Dino de Laurentiis i rädslan för att bli av med rättigheterna till en av hans främsta kassakor genom tiderna.
Men att novellserien även blev en framgång på den vita duken hade inte Dino så hemskt mycket med att göra, då Manhunter floppade både ekonomiskt och kritikmässigt. Ungefär på samma nivå som the Year of the Dragon, som släpptes året innan. Filmen som fick Dino att i rädsla döpa om hans egna film från Red Dragon till den något mer osmickrande titeln Manhunter. På grund av filmens misslyckande så ville inte Dino, och hans fru Martha, ha något med den kommande uppföljaren att göra. Man lånade till och med ut rättigheterna till namnet Hannibal Lecter till Orion Pictures helt gratis. Inget de direkt kom att ångra då det tysta lammets två kommande uppföljarna, Hannibal och re-maken på Manhunter, som nu fick titeln Red Dragon (komiskt nog så är den också fotad av Spinotti), kom att spela in över $500 miljoner tillsammans till det Italienska filmmogulsparet.
 |
| Filmen boomade ordentligt i Box Office-uppräkningen. |
Mann gav huvudrollen som Will Graham till Petersen efter att ha sett hans prestationer i William Friedkin's to Live and Die in L.A, en film som blev känd för sin intensiva biljakt genom Los Angeles. Exorcist-regissören Friedkin var även tilltänkt till rollen som Hannibal. Vad dessa tre män har gemensamt sen innan? De är alla födda i och omkring Chicago.
Petersen som under mitten av 80-talet var hett villebråd i Hollywood, valde intressant nog att ta en annan väg i livet och sätta sin familj i fokus. Han blev därför kvar i Chicago-trakterna och tackade nej till roller i filmer som Platoon och Goodfellas. Han har sedan 2000-talets början förtjänat sitt levebröd genom CSI. En serie vars existens med högsta sannolikhet kan tillskrivas Manhunter.
Rollen som Hannibal var bland annat påtänkt till John Lithgow, Mandy Patinkin och Brian Dennehy. Intressant nog så var det Dennehy, som jag anser har porträtterat den i särklass mest obehagliga filmkaraktär någonsin med sin gestaltning av John Wayne Gacy i to Catch a Killer, som tipsade Mann om Brian Cox's prisbelönta insatser på off-Broadwaypjäsen Rat in the Skull. Cox kom att ta inspiration till Hannibal genom Peter Manuel, en Amerikansk-född seriemördare som skrämde slag på Skottland under 50-talets sista hälft.
Mann kom under sitt förarbete till filmen att spendera stor tid hos FBI's Behavioral Science Unit där han själv sa sig ha träffat på många personligheter liknande Will Graham. Detta förarbete kom att påverka slutprodukten av filmen till den grad att den blev hyllad för sin trovärdighet av kriminalteknikern och bokförfattaren Brent E. Turvey, och sägs vara föregångare till alla de numer populära kriminal-TV-serierna. Under förproduktionen så höll Mann även kontakt med den inlåsta mördaren Dennis Wayne (vad är det med namnet Wayne och mördare?) Wallace. Wallace hade funnit sin motivation i sin besatthet av en kvinna han knappt kända, och berättade att Iron Butterfly's låt In-a-Gadda-da-Vida var deras låt. Något som Mann kom att använda sig av till filmen och dess soundtrack.
the Review:
Har under en längre tid känt ett oförklarligt stort sug efter att återuppleva Silence of the Lambs. Efter att ha plockat hem en större back med diverse LaserDiscar från näromdrådet, där bland annat historien om Clarice och hennes relation till Hannibal ingick, så slog jag äntligen slag i saken. När jag efter filmvisningen läste lite angående dess historia så kändes det helt logiskt att följa upp med att se Manhunter. Något som egentligen är helt ologiskt, då den både är inspelad och utspelar sig före Lammens tystnad. Men vad gör det när allt kommer kring.
 |
| Jag får erkänna mig bländad av de senare filmernas intryck. |
Tyvärr så blir jag inte allt för imponerad av filmens första akt då den påminner om många andra liknande polisfilmer (förvisso så kan det ju faktiskt vara Manhunter som tjänar som inspirationskälla i detta fall) med klassiga polisklyschor, röriga miljöbyten och med en Hannibal som helt klart hamnar en hel del snäpp efter Anthony Hopkins mer erkända gestaltning. Återigen så är det väl egentligen inget riktigt fel på Cox's prestation eller hans version av den människoätande psykiatrikern, men när man sätter honom i jämförelse med Hopkins excentriske figur så är det trots allt en enorm skillnad. Även om jag tycker att Hopkins insats ibland tenderar till överspel så ger han den produktionen så enormt mycket liv och är direkt avgörande till dess framgång. Och han utgör också ett starkt bidrag till att Silence of the Lambs skiljer sig mot många andra kriminalfilmer.
Vad jag däremot tar med mig från första akten och genom resten av filmen är dess musik. De mörka, suggestiva 80-talssyntharna skapar en riktigt obehaglig känsla och beskriver filmens motiv på ett bra sätt. Även om en del av min entusiasm bottnar i att jag blir påmind om andra filmer från samma tidsperiod, så är det likväl något som gör filmen speciell och ett soundtrack som man bör spana in om man är intresserad av genren. Även om jag inte anser att fotot sticker ut något avsevärt, möjligtvis kan det bero på att jag nyligen såg Female Convict 701: Scorpion, så bör man ändå nämna det då det sägs att Mann och Spinotti lär ha jobbat en hel del med planeringen kring bilderna. Man använde sig bland annat av olika färgregister för olika karaktärer och hade rakt igenom en tanke med att låta det visuella tala.
Efter en viss händelse en bit in i andra akten så får sig berättelsen en ordentlig tempohöjning som man glädjeligen rycks med i. Och helt plötsligt så känns upplevelsen mycket mer underhållande. Tyvärr så tappar man detta tempo när filmen väl ska sys ihop. Mycket på grund av att man helt plötsligt försöker att ge "The Tooth Fairy" en utvecklingskurva, något som då, både är onödigt och känns oerhört feltajmat.
the Slutkläm:
Varför bommade då Manhunter så hårt? Jag tror att det var en blandning av att filmen, om än bra, aldrig nådde någon filmatisk klimax. Samtidigt som filmens producenter nog inte litade tillräckligt på filmens styrkor, något som kan ha lett till en diffus marknadsföring - läs titelbytet. Det var egentligen inte förens Hopkins inträde som man insåg vad som var adelsmärket med bokserien, och vad som skulle få kött till salongerna. Att även jag ger den det mediokra betyget av en trea bygger såklart på de ovanstående argumenten, men också att jag såklart jämför filmen med de långt mycket mer framgångsrika syskonen. Lite av Mad Max-sjukan kan man säga. Även om Manhunter är långt mer karismatisk än den berättelsen. Och inte helt oväntat så har den på senare år också fått en kultstämpel som den absolut har gjort sig värd av.
the Slutkläm:
Varför bommade då Manhunter så hårt? Jag tror att det var en blandning av att filmen, om än bra, aldrig nådde någon filmatisk klimax. Samtidigt som filmens producenter nog inte litade tillräckligt på filmens styrkor, något som kan ha lett till en diffus marknadsföring - läs titelbytet. Det var egentligen inte förens Hopkins inträde som man insåg vad som var adelsmärket med bokserien, och vad som skulle få kött till salongerna. Att även jag ger den det mediokra betyget av en trea bygger såklart på de ovanstående argumenten, men också att jag såklart jämför filmen med de långt mycket mer framgångsrika syskonen. Lite av Mad Max-sjukan kan man säga. Även om Manhunter är långt mer karismatisk än den berättelsen. Och inte helt oväntat så har den på senare år också fått en kultstämpel som den absolut har gjort sig värd av.
the Betyg: 3.5 (3 till filmen. 0.5 till ambitionerna.)
"It's just you and me now, sport."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar