 |
| Bilden som säkerligen är mer känd än själva filmen. |
IMDB
Wikipedia
the Players:
Michael Rooker
Tracy Arnold
Tom Towles
Directed by:
John McNaughton
Screenplay by:
Richard Fire
John McNaughton
Cinematography by:
Charlie Lieberman
Music by:
Ken Hale
Steven A. Jones
Robert McNaughton
Art Direction by:
Rick Paul
Special Makeup Effects by:
Jeffery Lyle Segal
Film Editing by:
Elena Maganini
the Plot:
Otis (Towles) syster Becky (Arnold) är på väg till Chicago för att fly undan sin brutala man. Otis, nysläppt ifrån fängelset, delar lägenhet med sin kamrat Henry från tiden bakom lås och bom. Samtidigt som relationen mellan Becky och Henry växer så ska han snart dela med sig av en mörk hemlighet för Otis.
the Background:
Filmen bygger alltså på den verkliga Henry Lee Lucas. Dock så skiljer sig historien kring personen Henry till stor del mot vad som skedde i USA's södra delar från tidigt 70-tal till 83 då han till slut åkte fast.
Henry blev fälld för 11 mord, men han har erkänt sig ligga bakom upp mot 600 stycken. En siffra som har ifrågasatts i efterhand då det visade sig att Lucas levnads standard i fängelset förbättrades för varje mord som han påstod ha något med att göra. Många av morden var så kallade "cold cases", fall som man annars troligtvis inte hade löst.
Han ska också ha påstått sig vara medlem av en kannibalisk satanistkult, att han deltagit i snuff filmer, att han mördade Jimmy Hoffa och att det var han som sålde gift till Jim Jones innan det kollektiva självmorden i Jonestown.
 |
| Män gör saker tillsammans. |
Det var dock nära att denna film aldrig kom att bli till. Regissören John McNaughton hade jobbat för filmens producenter, the Ali brothers, under en längre tid med deras videoutrustningsuthyrning. De hade under 70-talet talat om att producera en film ihop och under 80-talet skulle det bli en verklighet då McNaughton fick regissera brödernas egenproducerade dokumentär om det organiserade kriminaliteten i Chicago. Dokumentären nådde tillräckligt med framgång för att locka bröderna till att fortsätta samarbete med regissören.
Denna gång så skulle dokumentären handla om professionell wrestling i "the Windy City". Men projektet las ner när man inte fick tag på det grundmaterial som man önskade. Då bad man istället McNaughton att producera en skräckfilm för dokumentärens tilltänkta budget. Vad den handlade om hade mindre betydelse för dom så länge det var en skräckfilm, säkerligen med slahser genrens framgångar i bakhuvudet. Efter att regissören hade sett en TV-special om Henry Lee Lucas så bestämde han sig för vad filmen skulle handla om.
Att Henry, som var var klar -86, dröjde ändå inpå 90-talet innan den släpptes fri för folket berodde delvis på ett tufft mottagande hos censuren men framförallt för att bröder Ali var långt ifrån imponerade av slutprodukten. De var inte bara tveksamma till om den skulle hålla på bio utan om det ens fanns en poäng att släppa den på VHS. Det var först när Chuck Parello, som arbetade för bröderna, lyckades övertala dom om att filmen krävde ett bättre öde, och fick den visad på Chicago Film Festival, som filmens kritikerrosade framgångsresa skulle kunna ta vid.
Rooker som la ner alla sin själ i rollen som Henry skulle också få många roller tack vare att en kopia av filmen som spred sig bakvägen genom Hollywood. Tex. rollen i John Sayles film Eight Men Out. Intressant är också att när Rooker skulle ha göra sin audition för rollen som Henry så kom han klädd i sina vanliga arbetskläder (han jobbade samtidigt som vaktmästare). Efter att han fick rollen så fortsatte han att använda kläderna under själva inspelningen. Men eftersom att han bara hade en jacka så tog han gärna av sig den när det var dags för att filma mordscenerna.
 |
| Inget för den ömtålige. |
the Review:
Vi såg Henry som en av tre filmer under en temadag om seriemördare. Där de andra två var den något mer konstnärliga Boston Strangler och den mer faktabetonande To Catch a Killer. Två filmer som jag har sett vid tidigare tillfällen och som jag helhjärtat kan gå i godo för.
Man får snabbt en bild av vilken sorts film detta kommer att bli. Då öppningssekvensen blandar rått material, som i lite punkig lågbudget råhet, och rått material, som i nakenhet och våld råhet. Tankarna går rätt snabbt till en Tobe Hooper's klassiska mästerverk Texas Chainsaw Massacre.
Vad som gör filmen intressant är det att vi här, för ovanlighetens skull, får följa historien från mördarens synvinkel, vi får höra hans historia och inte offrens eller polisens. Vi får tidigt in i filmen en scen där vi får berättat för oss om våra huvudkaraktärers uppväxt och som antagligen skulle få en stor del i vad som senare blev slutresultatet. Ett sätt att ge oss sympati, eller snarare en gnutta förståelse för personerna som sedan kom att göra mycket vidriga och oförlåtliga gärningar.
En stor eloge ska också gå till de tre skådespelarna som gör ett alldeles utmärkt jobb. Personligen så fastande jag för Tom Towles som spelar Otis. Troligtvis den svåraste karaktären av de tre att hantera då han får minst utrymme och är ohygglgit osympatisk.
Om det är något som jag saknar så är det kanske en något mer spännande och karakteriserande utseende på filmen. Vad jag förstår så hade McNaughton från början en annan idé med filmens foto. Tanken var att filmen skulle fotas helt med handkamera. Men den då tilltänkte fotografen drog sig ur produktionen så föll också idén ifrån och det hela slutade i ett mer klassisk "stumt" foto. Att jag tar upp detta kommer ni förstå i min nästa recension.
the Slutkläm:
Verkligen inte en film för alla och passar väl inte direkt i din vanlige skräckfilmskväll heller. Den är dock väldigt kort så om ni är intresserade av psykologi eller av indie film så ska ni absolut ge den chansen.
the Betyg: 3 (Obehagligt fascinerande)
"It's allways the same and it's allways different"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar