 |
| Tetsuo - en personlig kris. |
IMDB
Wikipedia
the Players:
Tomorowo Taguchi
Kei Fujiwara
Shinya Tsukamoto
Directed by:
Shinya Tsukamoto
Produced by:
Shinya Tsukamoto
Screenplay by:
Shinya Tsukamoto
Cinematography by:
Kei Fujiwara
Shinya Tsukamoto
Musicy by:
Chu Ishikawa
Art Direction by:
Shinya Tsukamoto
Costume Design by:
Kei Fujiwara
Film Editing by:
Shinya Tsukamoto
the Plot:
Något märkligt är på väg att hända med stackars Tetsuo (Taguchi), en fysisk och psykisk reaktion som tar ytterligare fart efter att han blivit anfallen av en uppenbarligen sjuk kvinna vid en tunnelbanestation. Och snart så inser Tetsuo att även han är under en utveckling som det blir svårt att få stopp på.
 |
| En kris som både påverkar vänskapen... |
the Background:
Shinya Tsukamoto är född 1960 och vid 14 års ålder så satte hans far en 8 mm kamera i hans händer. Som många andra Japanska filmmakare så var även denne Tokyo-bo inspirerad av Akira Kurosawa när han producera sina första filmer som kunde sträcka sig allt från kortfilmsvärlden till fullängdsproduktioner.
När han senare påbörjade sina eftergymnasiala utbildningar så stötte han på Kei Fujiwara och Tomorowo Taguchi och tillsammans så skapade de den fria teatergruppen Hakken no Kai. Efter produktionen Dnechu Kozo no Boken så insåg Shinya att det vore synd att inte passa på att utnyttja den scenografi som de hade lagt så mycket tid på till max, så han plockade fram sin fars gamla 8 mm kamera igen och tillsammans så satte de ihop kortfilm. Detta ledde såklart till fler filmprojekt, varav Tetsuo, som spelades in under 1988, blev deras första produktion på 16 mm.
 |
| ..som kärleken. |
Likt många andra kultfilmer så skulle framgången dröja för Tetsuo. Men sakta och säkert så byggde filmen upp sitt rykte på diverse festivaler runt om i världen och snart så skulle filmen visa sig bli ett karriärsskapande vägval för den lilla teatergruppen. Utöver de två direkta uppföljarna i Tetsuo II: Body Hammer och Testuo: the Bullet Man, så har alla de tre vännerna fått möjligheterna att fortsätta med film, där bland annat Tsukamoto och Taguchi tenderar att dyka upp i Takashi Miike's produktioner.
Musiken står Chu Ishikawa för och hans industriella toner har också Tsukamoto fortsatt att använda sig av i hans framtida projekt. Ishikawa kom även att jobba ihop med Miike han med. Utöver filmmusik så driver han också de två grupperna Der Eisenrost och Zeitlich Vergelter.
the Review:
Tetsuo är en film som jag länge har väntat på att få se. Ända sedan jag hörde talas om den så har jag trånat att få se detta surrealistiska spektakel. Det som har lockat mig var såklart den visuella galenskap som jag fått förhandsvisat för mig. Denna förhandsvisning gav såklart en hel del förväntningar på hur filmen skulle utveckla sig och vara, även fast jag visste ytterst lite om själva handlingen.
Nu visade det sig att filmen inte riktigt har någon handling, inte som jag lyckades uppfatta vid min första sittning, något som dock visade sig vara fel när jag efteråt läste på om filmen.
Jag är osäker på om det var filmens något snurriga narrativ eller om det var min egna ouppmärksamhet som låg bakom att jag missade denna, i efterhand, rätt så tydliga plot point. Å andra sidan så är det ju i vilket fall en öppning för att återkomma till filmen vilket borde te sig positivt för en produktion som jag nog hellre skulle vilja kalla för ett visuellt konstverk framför en ordet film.
 |
| Många mentalt jobbiga bilder. |
Oavsett om man hänger med i den lilla story som finns så tror jag att om man väl har tagit steget att faktiskt se Tetsuo, så har man också ett såpass stort intresse för konstverket att man kommer att uppskatta det i vilket fall som helst. Nu är det ju inte direkt storyn som gör produktionen speciell eller något som den står och faller på, däremot så tror jag att med en något mer utvecklad berättelse så hade slutprodukten nog talat till en bredare publik.
Vad som nu är speciellt med denna historia är ju såklart filmens visuella look och stämning. Tankar går direkt till David Lynch's Eraserhead och Darren Aronofsky's Pi. Även om de två filmerna vilar på en djupare grund och tanke så upplever jag att de förenas i det bildliga berättandet. Det man kan känna igen är Eraserheads dystopiska industrisamhälle, de båda filmernas kärlek för kroppsliga fetischer och Pi's maniska berättartempo. Men även om jag gärna vill hänvisa till liknande filmer så får jag erkänna att Tetsuo känns helt unik på egen hand. Och det som de tre vännerna Tsukamoto, Fujiwara och Taguchi har lyckats skapa, med de ekonomiska förutsättningarna, är i klass med, om inte mer imponerande, än Bad Taste, Evil Ed och Evil Dead.
Man bör också nämna Ishikawa's arbete med musiken till filmen som känns oerhört passande och lyfter denna skapelses intensitet flera nivåer. Och man kan fråga sig vart industriell noise kan passa bättre än i just detta frenetiska metallepos.
the Slutkläm:
Detta är såklart inte en film för alla personer. Detta är ett visuellt konstverk som egentligen bara kommer att uppskattas utav dom som redan vill tro sig uppskatta den. Om man inte vet vad man ska se så tror jag inte heller att man varken förstår vad man ser eller kan ta till sig det.
the Betyg: 3 (Levde verkligen upp till mina förväntningar.)
"Together, we can turn this fucking world to rust!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar