The Thing from Another World (Fantomen från Mars, 1951, DVD, 87 min)

Är det ett monster? Är det en grönsak? Nej! Det är fantomen från Mars.

IMDB

Wikipedia


the Players: 
Kenneth Tobey
Margaret Sheridan
Robert Cornthwaite
Douglas Spencer
James Arness  
Directed by: 
Christian Nyby
Howard Hawks
Written by:  
Charles Lederer
Cinematography by: 
Russell Harlan
Music by: 
Dimitri Tiomkin 
Art Direction by: 
Albert S. D'Agostino
John Hughes
Makeup by: 
Lee Greenway
Film Editing by:
Roland Gross

the Plot:

Kapten Patrick Hendry (Tobey) och hans män får lämna sin postering i Anchorage då ett forskarteam på Nordpolen har upptäckt ett mystiskt föremål.

Föremålet visar sig vara en extraordinär upptäckt i ett kraschat UFO och på platsen finner man även en nedfrusen utomjording som man väljer att ta med till sin bas.

Väl där så får man problem att kontakta de rätta myndigheterna då en storm börjar blåsa upp och all kommunikation avtar abrupt. En storm börjar även blåsa upp inne i basen i frågan vad man bör göra med den nya gästen, en fråga som blir än mer aktuell när gästen vaknar till liv.

the Background:

Som ni förstår så är detta alltså föregångaren till Carpenter's the Thing och baserad på John W. Campbell's bok Who Goes There? Den påstås också hålla nyckel positioner i formandet av Ridley Scott, Tobe Hooper och Carpenter's framtida filmkarriärer.
 
1951 Skulle visa sig bli ett stort år för sci-fi'n i filmhistorien då både the Thing och the Day the Earth Stood Still kom ut och satte direkt sina spår i publiken.
Bägge filmerna är också invalda i Nord Amerikas National Film Registry. Lite av amerikansk films egna hall of fame.

Lite mystik har uppstått kring huruvida producenten Howard Hawks tog över regin en bit in under filminspelningen eller inte. Hur som helst så står han nu för tiden oftast krediterad, även om så inte är fallet i filmens efter eller förtexter, som med-regissör.

Detta är gänget som mänskligheten ställer sina förhoppningarna på i slaget mot en utomjordisk invasion.

the Review:


Jag får nog inleda recensionen med att erkänna att Carpenter's the Thing är en av mina absoluta favoriter. Även om jag känner till dess svagheter så kommer jag ändå att vått och torrt vidhålla att det är ett regelrätt mästerverk och bör nämnas i samma rum och andetag som de främsta någonsin.
Så jag var ju självklart tvungen att se vad Carpenter någon gång såg i sin ungdomsdagar och som satte såpass starka spår i honom.

Så när väl filmen börjar och vi får den nu mera historiska förtexten till filmen så är gåshuden inte långt ifrån och mina förhoppningarna på filmen stiger drastiskt.

Även om jag förstår att Carpenter i sin adaption av grundhistorien vände sig mer åt bokens håll än vad Hawks verision från 51 gjorde så är det oerhört roligt att se de element som han valde att "behålla". Man hittar också en hel del här som jag skulle vilja påstå att Dan O'Bannon och Ridley Scott skulle använda sig av när de nästan 30 år senare skapad en annan sci-fi/skräck klassiker.

Nog om kåseri över de där ungdomliga klassikerna för nu undrar ni självfallet över hur huvudfilmen står sig i dagens mått mätt?
Något jag vill påstå att den gör rätt bra, står sig alltså, i ärlighetens namn så får man väll tyvärr säga att den hamnar lite bland de andra tidiga sci fi/skräck filmerna. Man ser potentialen och uppskattar den men samtidigt så har dom svårt att engagera och beröra en i jämförelse med senare årtiondens utbud eller till och med andra genren från samma årtionden.

Och det som faktiskt är bra i filmen är också de bitarna som andra har valt att kopiera eller inspireras av.

Det som i mina ögon är det som sticker ut i filmen är dialogen. Det är en tydlig regi att skådespelet ska vara så natur troget som möjligt. Skådespelarna pratar varandra i munnen och avbryter varandra filmen igenom vilket ger oss underhållande och rappa konversationer även om det tenderar att bli något teatraliskt ibland.
Intressant nog så har man valt att utesluta skådespelarnas namn från för texten, vilket var ovanligt för denna tidsålder, något som jag tror har med verklighetskänslan som man ville skapa i filmen.

Robert Englund Sr (Cornthwaite) karaktär blir villig att gå långt för sin forskning.

Filmens höjdpunkt, utöver filmhistoriens första helkroppseldsvådestunt och Margaret Sheridans kaxiga karaktär Nikki, måste vara konflikten mellan kapten Hendry och forskarteamet med Dr. Carrington (Cornthwaite) i spetsen.
Där kapten Hendry står för något slags, om än våldsamt, sunt förnuft medens Dr. Carrington framhåller forskningen och teknologin framför välmåendet av stationens mänskliga deltagare.

Man bör också framhålla att de till skillnad från många andra tidiga filmer i genren försökt till sin bästa förmåga att göra sin antagonist mystisk och spela på kortet ovisshet. Tyvärr så är det inget man orkar hela vägen ut och mot slutet så blir det tyvärr som Ridley Scott hade sagt, " a guy in a rubber suit".

Ett av filmens största minustecken är att man har alldeles för många karaktärer som glider runt på basen, personer som man inte har någon som helst kontakt med, känner för eller påverkar historien. Vad de påverkar är snarare att det gör det svårare att hålla reda på alla och istället för ett fåtal starka personporträtt så har vi nu ett par tjog med diffusa karaktärer.

Helhetsbilden av filmen är annars mycket god. Fotot är varken eller men där eld och flyg scenerna sticker. (Hawks visste allt hur man fotar flygplan)
D'Agostino och Hughes scenografi bör man dock notera där framför allt de trånga träkorridorerna i basen ger mycket till filmen. Något som Carpenter tog vara på och skulle senare bli ett signum för Alien serien.

the Slutkläm : 

En ordinär filmupplevelse med ett par höga toppar, men framförallt ett måste för fans av Carpenter's senare version. Det är värt att se både denna och the Night the Earth Stood Still bara för att räkna upp alla framtida filminfluenser.


the Betyg: 3 (något glappande)