James Stewart räddar julen... alt. Julen räddar James Stewart. |
IMDB
Wikipedia
the Players:
James Stewart
Donna Reed
Lionel Barrymore
Henry Travers
Gloria Grahame
Directed by:
Frank Capra
Written by:
Frances Goodrich
Albert Hackett
Cinematography by:
Joseph Walker
Joseph F. Biroc
Music by:
Dimitri Tiomkin
Art Direction by:
Jack Okey
Costume Design by:
Edward Stevenson
Film Editing by:
William Hornbeck
the Plot: the Players:
James Stewart
Donna Reed
Lionel Barrymore
Henry Travers
Gloria Grahame
Directed by:
Frank Capra
Written by:
Frances Goodrich
Albert Hackett
Cinematography by:
Joseph Walker
Joseph F. Biroc
Music by:
Dimitri Tiomkin
Art Direction by:
Jack Okey
Costume Design by:
Edward Stevenson
Film Editing by:
William Hornbeck
En ängel (Travers) ska få sina vingar men för att ta nästa steg så måste han först förtjäna dom genom att hjälpa en person på jorden, Georg Bailey (Stewart).
En ung man med alla förutsättningar att få uppleva de stora planer och drömmar han har.
Men ödet har andra planer för denne man, planer som får den nu något äldre Bailey att under en julafton ifrågasätta sin mening här på jorden.
När desperationen börjar synas i Stewarts uttryck så börjar även jag att smälta för honom. |
the Background:
Ett delmål med denna plats har ju som sagt varit att förstå storheten med James Stewart. Skrev därefter ned en herrans massa filmer som han har medverkat i. Några som stack ut i denna massa var hans samarbeten med Frank Capra, ett erkänt namn som jag har lyckats undgå under mina år som cineast, och när jag sedan frågade en arbetskamrat om Stewarts storhet så kom just denna film upp. Man såg verkligen hur han sken upp när han berättade om filmen och Stewart's betydelse i filmhistorien.
Och när vi ändå pratar filmhistoria så är ju namnet Capra svårt att förbise. Detta var alltså min första dunst med denna regissör och vad jag förstår så delar man enklast upp hans karriär i tre delar. Före, under och efter andra världskriget.
Hans storhetstid, i alla fall om man räknar i framgång, skedde före kriget där hans "lättare" filmer om den lille människan som slår uppåt i världen hade stor framgång i Amerikas post-depression epok.
Under kriget blev han en stor del av General George Marshall (Som senare gick och vann Nobels freds pris) expanderande av armén. Där hans Why We Fight dokumentärserie lockade många att gå till respektive lokalt värvningskontor. Under denna flagg skapade han totalt sju dokumentärer och ytterligare fem andra under ett annat projekt. Dokumentärer som jag säkerligen kommer att bevittna framöver.
Tyvärr så hittade han framgångsmässigt aldrig riktigt tillbaka efter kriget och drog sig sakta men säkert ifrån filmvärlden och Hollywood. Något han beskyllde på ett förändrat filmklimat.
"The winds of change blew through the dream factories of make-believe, tore at its crinoline tatters.... The hedonists, the homosexuals, the hemophilic bleeding hearts, the God-haters, the quick-buck artists who substituted shock for talent, all cried: "Shake 'em! Rattle 'em! God is dead. Long live pleasure! Nudity? Yea! Wife-swapping? Yea! Liberate the world from prudery. Emancipate our films from morality!".... Kill for thrill – shock! Shock! To hell with the good in man, Dredge up his evil – shock! Shock!"
Men en av filmerna som hade producerade efter kriget skulle bli en av hans mest erkända och kritikerrosade och det var just It's a Wonderful Life.
Snön faller och pressen på stackars Bailey's axlar stiger. |
the Review:
Den bästa recension jag någonsin har läst var i en speltidning för spelet Metal Gear Solid där recensenten inledde det hela med att förklara att det bara var att bege sig ut till närmsta affär och inhandla spelet.
Och det är ungefär den känslan jag får här. Sitt inte å läst det här utan gå istället och se filmen på momangen!
Kan tyvärr inte riktigt sätta fingret på vad det var som gjorde att min bägare tippade över i detta fall. Var det den charmiga historien om en karaktär som ger så mycket utan en enda tanke på sig själv. Var det James Stewart och Donna Reed's naturliga och avslappnade närvaro som sålde idén? Var det den mysiga lilla byn Bedford Falls och the spirit of Christmas?
Troligtvis så var det en blandning av alla tre. En sak är i alla fall säker och det är att Capra och Stewart till slut även fick en bitter och härdad mans hjärta att smälta då den här rätt enkla och klassiska historia gjorde mig riktigt berörd.
Som ni förstår så var det även nu som jag äntligen skulle få se det magnifika i James Stewart och hans skådespeleri. Mina frågetecken kring hans aura var nu som bortspolade och jag förstår nu att i rätt roll och miljö så blir hans insats direkt avgörande för filmens trovärdighet.
Att han också verkar ha haft en stor påverkan på senare generations stora skådespelare skadar knappast.
En stor eloge bör utgå till Donna Reed's insats. När jag läste på om filmen så dök namn efter namn upp på personer som var tilltänkta för denna roll, så hur den till slut hamnade hos Reed vet jag ej men jag har extremt svårt att se hur någon hade kunnat presterat bättre än hennes egna insats. Den värme som finns i hennes karaktär blir ovärderlig för filmens framgång.
Lite roligt var också att den oerhört vackra Gloria Grahame på nytt dök upp i filmen. I det lilla som jag har sett med henne hittills så verkar hon oftast få de där femme fatale rollerna och hennes oerhört klassiska "filmlook" och smått röriga privatliv gör henne till en bloggfavorit och ett namn vi kommer se mer av i framtiden.
Fotot är för mig en stor del av slutbetyget och helhetskänslan för filmen och det som resten av filmen inleds i riktigt hög klass. Men från och till så börjar det sakta att dyka upp små, eller snarare rätt märkbara, jumpcuts i scenerna som bryter hårt mot resten av de välplanerade scenerierna och kamerarörelserna. Jumpcut's som får mig att tänka på foto i Liberty Valance.
Värt att nämna är också scenografin och framförallt den fantastiska byn Bedford Falls där filmen utspelar sig. Det var vid den tiden en av historiens största studiobyggen och bidrar starkt till historien trovärdighet. Och man både förstår och kan känna igen sig i Bailey's hatkärlek till hembyn.
the Slutkläm :
Som ni ser så har jag ytterst lite kritik att ge förutom att bara se den. Tycker också att det är riktigt intressant att detta är både Capra och Stewart's första filmer efter kriget om man ser till de existentiella frågorna som uppkommer i temat.
Som sagt en riktigt bra film, och framförallt en riktigt bra julfilm som härmed kommer ingå i en gedigen samling av filmer ( to Catch a Killer och Eyes Wide Shut) som frammanar den där härliga julstämningen i mig.
the Betyg: 5 (In true Christmas spirit)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar