Wikipedia
the Players:
James Stewart
Richard Attenborough
Hardy Krüger
Peter Finch
Ernest Borgnine
Directed by:
Robert Aldrich
Written by:
Lukas Heller
Cinematography by:
Joseph F. Biroc
Music by:
Frank De Vol
Art Direction by:
William Glasgow
Costume Design by:
Norma Koch
Film Editing by:
Michael Luciano
the Plot: the Players:
James Stewart
Richard Attenborough
Hardy Krüger
Peter Finch
Ernest Borgnine
Directed by:
Robert Aldrich
Written by:
Lukas Heller
Cinematography by:
Joseph F. Biroc
Music by:
Frank De Vol
Art Direction by:
William Glasgow
Costume Design by:
Norma Koch
Film Editing by:
Michael Luciano
Ett fraktflyg fylld med ett tjog passagerare är på väg från random afrikansk stad till en annan framförd av allas vår James Stewart. Tillsammans med sin andrepilot Richard Attenborough så stöter de såklart på problem när sandstormarnas sandstorm väljer att stå i deras väg och innan förtexten ens har landat så har vi nu ett kraschat flygplan i mitten av öknens tomrum.
the Background:
Är väll inte så hemskt mycket krångligare än så att jag sprang på denna klassiker när jag jagade film där herr Stewart medverkade i. Har ju som ett litet delmål framöver att förstå och luckra upp gåtan om hans storhet och Flight of the Phoenix verkade vara en film som passade mig.
Värt att notera är helt klart insatser från ett helt gäng intressanta skådespelare utöver Stewart tex. Attenborough (Mannen som senare skulle försöka sig på att integrera dinosaurier i vårt samhälle), Hardy Krüger (Högst egendomlig man som har vart med om det mesta från Hitler Jugend till Barry Lyndon) och Ernest Borgnine (Har man haft en del i Flykten från New York så är man för alltid en legend).
the Review:
Filmen inleds tyvärr riktigt darrigt, och det beror inte bara på att vi befinner oss i ett gammalt fraktflygplan, där ljud och regi lämnar mycket att önska. Det är riktigt svårt att ta till sig något av vad karaktärerna vill och vilka de är när presentationen är så pass vimsig och diffus.
Till filmens försvar så är ju målet med inledningen mer eller mindre att få ner planet på marken och därifrån låta filmen växa, men jag tyckte att vi saknade en röd tråd genom hela första akten.
Men väl där så greppar filmen tag i dig ordentligt. När karaktärerna sätter sig och målen börjar bli klara så tar också filmen vid på allvar. Där framförallt trion bestående av Stewart, Attenborough och Krüger står i händelsernas centrum. Och det stora slaget mellan den äldre och den yngre generationen.
Där Stewart står för den gamla skolan, bestående av år av visdom men också trångsynthet, och Krüger för den nya, tekniska, utmanande men med medföljande arrogans.
Stewart och Krüger gör detta jobb helt lysande och prestigelöst, då deras karaktärer utöver mod och ledarskap visar prov på en hel del mörka sidor. En sida som även kretsar runt hela filmen och är också säkerligen det som ger den dess djup.
Filmens höjdpunkt är just de alla hetlevrade argumentationer som växer upp i gruppen under resans gång, och hur naturligt de är framförda. Däremot så blir nivån mellan våra huvudkaraktärer och våra biroller allt för djup och detta är helt klart en av filmens svagheter. Man har försökt att ge dom olika roller men de tenderar att smälta ihop då ingen ordentlig tid ges till dom att utveckla karaktärerna och de tillför tyvärr inte allt för mycket förutom reaktionsbilder. Med en speltid på lite över två timmar kan man tycka att man borde ha hittat plats någonstans.
Rent tekniskt finns inte mycket att klaga på men tyvärr heller inget att hurra över. Scenografi, Kostym och Mask gör ett helt okej jobb. Lite undrande över fotot då miljön öppnar upp för en hel del episka scenerier, dessa såg vi dock inte allt för mycket av. Kan möjligt bero på att filmen är inspelad i Kalifornien.
Ett litet utropstecken är dock en rätt skön idé till förtexten, Även om resultatet blev sådär och i samma veva så får man ju återigen poängtera hur satans skönt det är att få se en riktig modell störta i riktigt sand snarare än digitalt. Klasskillnad.
the Betyg: 4 (svag dock efter den darriga starten)
the Notis:
Stuntflygare Paul Mantz dog högst olyckligt under inspelningarna då "the Phoenix" kraschade under en tagning. Och vad Mantz lämnade efter sig i filmhistorian är garanterat något som kommer att dyka upp här framöver.
Värt att notera är helt klart insatser från ett helt gäng intressanta skådespelare utöver Stewart tex. Attenborough (Mannen som senare skulle försöka sig på att integrera dinosaurier i vårt samhälle), Hardy Krüger (Högst egendomlig man som har vart med om det mesta från Hitler Jugend till Barry Lyndon) och Ernest Borgnine (Har man haft en del i Flykten från New York så är man för alltid en legend).
 |
| (Har vi hittat nästa docku-såpa setup? I solens land duggar intrigerna tätare än i Paradise Hotel) |
Filmen inleds tyvärr riktigt darrigt, och det beror inte bara på att vi befinner oss i ett gammalt fraktflygplan, där ljud och regi lämnar mycket att önska. Det är riktigt svårt att ta till sig något av vad karaktärerna vill och vilka de är när presentationen är så pass vimsig och diffus.
Till filmens försvar så är ju målet med inledningen mer eller mindre att få ner planet på marken och därifrån låta filmen växa, men jag tyckte att vi saknade en röd tråd genom hela första akten.
Men väl där så greppar filmen tag i dig ordentligt. När karaktärerna sätter sig och målen börjar bli klara så tar också filmen vid på allvar. Där framförallt trion bestående av Stewart, Attenborough och Krüger står i händelsernas centrum. Och det stora slaget mellan den äldre och den yngre generationen.
Där Stewart står för den gamla skolan, bestående av år av visdom men också trångsynthet, och Krüger för den nya, tekniska, utmanande men med medföljande arrogans.
Stewart och Krüger gör detta jobb helt lysande och prestigelöst, då deras karaktärer utöver mod och ledarskap visar prov på en hel del mörka sidor. En sida som även kretsar runt hela filmen och är också säkerligen det som ger den dess djup.
Filmens höjdpunkt är just de alla hetlevrade argumentationer som växer upp i gruppen under resans gång, och hur naturligt de är framförda. Däremot så blir nivån mellan våra huvudkaraktärer och våra biroller allt för djup och detta är helt klart en av filmens svagheter. Man har försökt att ge dom olika roller men de tenderar att smälta ihop då ingen ordentlig tid ges till dom att utveckla karaktärerna och de tillför tyvärr inte allt för mycket förutom reaktionsbilder. Med en speltid på lite över två timmar kan man tycka att man borde ha hittat plats någonstans.
Rent tekniskt finns inte mycket att klaga på men tyvärr heller inget att hurra över. Scenografi, Kostym och Mask gör ett helt okej jobb. Lite undrande över fotot då miljön öppnar upp för en hel del episka scenerier, dessa såg vi dock inte allt för mycket av. Kan möjligt bero på att filmen är inspelad i Kalifornien.
Ett litet utropstecken är dock en rätt skön idé till förtexten, Även om resultatet blev sådär och i samma veva så får man ju återigen poängtera hur satans skönt det är att få se en riktig modell störta i riktigt sand snarare än digitalt. Klasskillnad.
the Betyg: 4 (svag dock efter den darriga starten)
the Notis:
Stuntflygare Paul Mantz dog högst olyckligt under inspelningarna då "the Phoenix" kraschade under en tagning. Och vad Mantz lämnade efter sig i filmhistorian är garanterat något som kommer att dyka upp här framöver.
 |
| (Paul Mantz, 1903-1965) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar