North by Nortwest (1959, BRD, 136 min)

Cary Grant tar tåget mot Nord om Nordväst.

IMDB

Wikipedia


the Players: 
Cary Grant
Eva Marie Saint
James Mason
Leo G. Carroll
Martin Landau
Directed by:
Alfred Hitchcock
Produced by:
Alfred Hitchcock
Screenplay by:
Ernest Lehman
Cinematography by: 
Robert Burks
Musicy by: 
Bernard Herrmann
Production Design by: 
Robert F. Boyle
Art Direction by: 
William A. Horning
Merrill Pye
Set Decoration by: 
Henry Grace
Frank R. McKelvy
Special Effects by: 
Lee LeBlanc
A. Arnold Gillespie
Visual Effects by: 
Matthew Yuricich
Film Editing by:
George Tomasini


the Plot:


Reklamdirektören Roger O. Thornhill (Grant) lever ett framgångsrikt liv i New York när han helt plötsligt blir misstagen för agenten George Kaplan. Och innan han vet ordet av så blir han inblandad i en av alla kalla krigets spionkonflikter. I en värld fylld av mord, dubbelagenter och höga politiska spel, så bjuds Thornhill på en ofrivillig resa från New York till Mount Rushmore.

Hitchcock tar oss med på en resa över fantastiska Amerikanska landskap.

the Background:


1958 släpptes Hitchcock's Vertigo för allmänheten att ta del av. Nu blev den inget vidare uppskattad av varken publik, recensenter eller branschfolk och det var precis att man lyckades gå plus - minus noll. Nu kom filmen till slut att växa både till ryktet som ekonomiskt, när man i mitten av 80-talet återutgav filmen på både biografer och på hyrvideo. Men filmens initiala missöden skyllde regissören själv på den åldrande James Stewart.

Hitchcock nästkommande projekt var att filmatisera Hammond Innes bok, the Wreck of the Mary Deare, för MGM. "Hitch" var ovanligt entusiastisk över detta projektet. Kanske inte för berättelsen i sig utan över det faktum att han skulle jobba ihop med författaren Ernest Lehman som han hade blivit mäkta imponerad av efter att kompositören Bernard Hermman hade introducerat de två. Nu var inte Lehman lika imponerad över historien till Mary Deare och övervägde att hoppa av projektet om han inte fick skriva "the Ultimate Hitchcock movie" istället.

Då pitchade "Hitch" en idé som han hade köpt från Otis C. Guernsey, en respekterad journalist som jobbade fram denna idé baserat på en militärstrategi med fiktiva agenter som skördade stor framgång för de allierade styrkorna vid landsstigning av Italien. Detta tillsammans med ett mord vid Förenta Nationernas högkvarter och en jaktscen på Mount Rushmore kom att bli grunden för ett manus som till slut kom att kallas North by Northwest.

Nu var det bara en fråga om hur Hitchcock skulle kunna bli av med Stewart, som var otrolig intresserad av att spela rollen som Thornhill. Det löste sig dock naturligt när Stewart skrev på för Otto Preminger's, Anatomy of a Murder, och Hitchcock fick sin Cary Grant (som ironiskt nog var hela fyra år äldre än Stewart) i huvudrollen.

Vem kan man lita på i denna täta spionthriller?

Trots att "Hitch" var verksam sedan tidigt 20-tal så pratar man främst om 50-talet som det årtionde där hans karriär nådde sin topp. Och kanske de mest framgångsrika filmerna producerade han i samarbete med Paramount Pictures, eller vad sägs om Rear Window, To Catch a Thief, the Trouble With Harry, the Man Who Knew Too Much och Vertigo. Trots dessa klassiker och trots ett bra kontrakt så kom Hitchcock aldrig mer att producera en film för bolaget, då Nort by Northwest hamnade på MGM's räkning och därefter bråket inför Psycho-inspelningen, som ledde till att han producerade filmen själv. Men något tog Hitch med sig från Paramount till denna inspelning och det var kameratekniken.

Han valde alltså att fortsätta med Paramount's VistaVision istället för Ultra-Panavision som MGM föredrog. Skillnaden på dessa var att Ultra-Panavision utnyttjade 65mm film med ett mindre anamorfisk objektiv medan VistaVision använder sig av den klassiska 35mm rullen men där filmen istället låg horisontellt i "gaten", mer likt en stillbildskamera, på så sätt fick man både en bredare bild och mer information på filmen.

Under 2006 så utnämnde en grupp modeexperter Grant's kostym till filmhistoriens bästa och mest inflytelserikaste då man påstod att den legat till grund för utseendet hos dels Tom Cruise's karaktär i Collateral och Ben Affleck's i Paycheck (Vad nu detta säger?). Även den Amerikanske författaren Todd McEwen blev så tagen av kostymen, som sägs ha blivit sydd hos Norton & Sons i London, att han skrev en en novell vid namn Cary Grant's Suit. Boken går igenom filmens händelser ur kostymens synvinkel.

Avslutningsvis så kan det vara intressant att känna till att Cary Grant brukade ta betalt runt 25 cents för sina autografer, något som hans motspelerska Eve Marie Saint uppmärksammade under inspelning vid Mt. Rushmore. Något han ska ha gjort då han ansåg att fansen uppskattade autografen mer om det satt en prislapp runt den. 

the Review: 


Ett enormt Hitchcock väcktes efter att ha sett på filmen som heter just Hitchcock, från 2012. Där Anthony Hopkins porträtterar "Hitch" själv medans Helen Mirren axlar rollen som filmregissören, manusförfattaren och tillika Hitchcock's äkta maka, Alma Reville.
Filmen utspelar sig från premiären av North by Northwest fram tills efter premiären av Psycho och återspeglar den prestationsångest som regissören började bygga upp efter att under en längre tid levererat film på löpande band för de stora filmstudiorna. 

Just denna Hitchcock-film stod med på den topplista av hans produktioner som jag inte sett och samtidigt intresserat mig för, en lista som nu istället leds av Rope. Ett intresse som till stor del bygger på ett nostalgiskt minne över den bok som vi fick under en av mina olika filmutbildningar. Boken hette just North by Northwest och handlade om manusförfattande. En bok som jag lustigt nog aldrig läste, men likväl så minns jag tillbaka på den med ett romantiskt skimmer.

Filmen inleds med historiens trevligaste kidnappning.

Detta leder ju såklart till att någonstans lågt bak i huvudet, den där delen av hjärnan som jobbar med förväntningar och fördomar, så antog jag att North by Northwest's manusstruktur skulle vara något utan dess like. En förväntning som byggdes på allt mer när man fick höra om det imponerande rykte som författaren Ernest Lehman bar omkring på.

Tyvärr så blir jag aldrig riktigt mindblown över något som händer i denna film, i alla fall ur ett historieberättar-perspektiv. Det finns däremot gott om beundransvärda visuella och sceniska lösningar som gott och väl gör denna film förtjänt av dess historiska mästerverks-titel.

Det finns väl egentligen inget att klaga på när det kommer till berättarstrukturen förutom punkten att filmens historia påminner så mycket om alla andra av Hitchcock's spionjaktsfilmer. Och då jag långt ifrån är en mästare över dessa så har jag inte riktigt någon befogenhet att rangordna alla filmerna och på det sättet förklara att North by Northwst skulle vara "the Ultimate Hitchcock movie", som trotsallt var Lehman's mål.

the Slutkläm:


En film där 50-talet gör sig påmint likt många andra från denna era. Och med det menar jag att det tar ett tag innan man kommer in i filmens historia då man under denna epok förlitade sig mer på kändisarnas personlighet än att faktiskt bygga en åt de karaktärer som de spelade. Men ge den 30 minuter så betalar den tillbaka mer än väl. Och då tänker jag framförallt på den upp-hypade flygplansscenen som verkligen levererar. 

the Betyg: 3 (Jag vill sätta en fyra men med både en oengagerande start och slutsträcka så når den inte riktigt dit)

"They said I led too dull a life."