Evil Ed (1995, LD, 93 min)

En filmredigerares mardröm.

IMDB

Wikipedia


the Players: 
Johan Rudebeck
Per Löfberg
Olof Rhodin
Camela Leierth
Gert Fylking
Cecilia Ljung
Directed by:
Anders Jacobsson
Produced by:
Göran Lundström
Screenplay by:
Anders Jacobsson
Göran Lundström
Christer Olsson
Cinematography by: 
Anders Jacobsson
Special Effects by: 
Göran Lundström
Film Editing by:
Anders Jacobsson


the Plot:


Den lugne och metodiska redigerare Edward Tor Swenson (Rudebeck) blir förflyttad till skräckfilmsavdelningen på sitt jobb för att ersätta den tidigare redigeraren som begick självmord. Edwards främsta uppgift blir att censurera den pågående skräckfilmsserien Loose Limbs. Men snart så börjar jobbet påverka honom allt mer än vad han någonsin upplevt tidigare. 

Den lilla gubben i huvudet som talar till oss alla.

the Background:


Anders Jacobsson och Göran Lundström började 1992 att producera små filmstycken, som ursprungligen var tänkt som en monsterfilm. Men samtidigt som de insåg att kvaliteten höll en rätt så hög nivå så började ambitionsribban att stiga allt mer och mer. Och efter fem år av en ihållig skapelseprocess så hade man till slut en färdig långfilmsprodukt.

Likt filmens förebilder, till exempel Evil Dead och Bad Taste, så skapade Jacobsson och Lundström underverk med en relativt skral budget på 250.000 kr. Jag är osäker på vilket stadie som Triangelfilm kom in i produktionen men de hjälpte säkerligen till med distributionen av filmen, som vad jag förstår, nådde ut till ytterst få biografer runt om i Sverige.

"En gullig historia som har med moral att göra. Man måste också beundra dom för att ha löst en massa tekniska svårigheter på ett oerhört begåvat sätt. Sen kan man ju tycka som jag tycker att filmen är mer eller mindre hjärndöd".

Detta hade Reidar Jönsson, den dåvarande filmkonsulenten på Svenska Filminstitutet, att säga om Evil Ed. SFI som enbart bidrog med två filmkopior av filmen, hoppas jag ångrar sig något idag då filmen kom att förtjäna en enorm kultstatus, i samma stil som dess största förebilder.

Animatronics (eller hur den nu var uppbyggd), var en oväntat men högst välkommet tillägg.

Vi bör i sammanband med denna produktion prata Svensk filmcensur. Sverige hade tillämpat teatercensur mellan 1835 och 1875, men när filmmediet började slå till runt omkring i världen så kände staten återigen behovet att kontrollera vilken typ av kultur som dess invånare valde att åtnjuta. 1911 så skapades den statliga förvaltningsmyndigheten Biografbyrån, som låg under kulturdepartementet, där deras främsta uppgift blev att godkänna film för allmän visning.

Exempel på censurering var Sergei Eisenstein's Bronenosets Potemkin som i mitten av 20-talet totalförbjöds då den innehöll scener som kunde upphetsa arbetarklassen till uppror mot överhögheten. Man valde även att klippa bort scenen där Humphrey Bogart sparkar undan en flaska med Vichyvatten i Casablanca då man var rädd att såra sina förhållande till främmande makter och irritera den Tyskvänliga Vichyregimen.

Efter att ha blivit ett hett ämne i både inhemsk och utländsk media så började den svenska filmcensuren att lugna sig i börja av 90-talet och den sista filmen att bli censurerad var Casino från 1995. Något som självklart hjälpte Evil Ed som släpptes till massorna någonstans runt 1997. Hundra år efter dess införande, så avskaffades till slut filmcensuren i Sverige och Biografbyrån lades ner. I dess ställe så infördes Statens medieråd som fortsatt sätter åldersgränser men jobbar mer kring barn som medieanvändare.

De två filmskaparna av Evil Ed kom, trots det då fortsatt rätt hårda klimatet och acceptansens kring splatterfilm i Sverige, att skapa sig varsin karriär. Där Jacobsson har fortsatt som fotograf och regissör och ligger bakom bland annat Det Okända och Insane. Medans Lundström gick vidare och skapade sitt egna Special Effektföretag och har jobbat på produktioner som Harry Potter (Nån i ordningen), Cloud Atlas och nyinspelningen av Ray Harryhausen's klassiker Clash of the Titans och dess uppföljare, Wrath of the Titans.

the Review: 


Evil Ed är en film som jag vet att jag har velat se i över snart två decennium där min dragningskraft har bestått dels av den skolgårdsmytoligisering som skapades när filmen dök upp den Svenska marknaden, samtidigt som jag nådde min ansats till åldern då man skulle revoltera mot sina föräldrar genom att se och uppleva en massa hemskheter. Personligen hamnade jag aldrig i samma rum som en visning av filmen, något som jag heller aldrig har gjort under senare år, även om skräckfilmsgenren fortsatt funnits med som lite av en favoritfack.

Att jag i den senare tonårsåldern började ta del av hardcore/punk rock scenen kom också att påverka min längtan efter denna filmupplevelse. Ett av Sveriges då mer kända band inom samma scen kom att använda en jäkligt skön replik från filmens slutsekvens som inledningen till en av deras hårdare kängor. Låten hette Mislead Direction och kom från det värmländska bandet Misconduct som med sin skiva ...Another Time från 1997 kom att sätta sin prägla på mig som ung och förvirrad. Komiskt nog så använde dom sig utav ytterligare en filmreplik på plattan, en replik som var tagit från en filmen the Warriors som senare kom att betyda mycket hos mig. Så frågan var nu om Evil Ed skulle komma att gå samma öde.

Bland allt ploj så döljer sig det trots allt en hel del hemska bilder.

Jo, jag gillar't, nästan så pass mycket att det når Warriors höjder. Och för att denna text inte bara ska bli en kaskad av prisande så börjar jag räkna de ting jag hade något svårare att acceptera. Vilket trots allt inte var allt för mycket. 
Det första uppenbara som slår en är ju såklart den ytterst fåniga och tämligen halvtaskiga eftersynkningen. Jag förstår att detta kan ha vart ett mycket behövligt val, som säkerligen har en direkt påverkan av dess kultstatus och om jag ska vara helt ärlig så kanske filmen hade upplevts som betydligt fånigare om den hade utspelat sig på Svenska. Men tyvärr så blir det aldrig riktigt tydligt om det bara är ett risigt jobb, utfört på en liten budget eller ett försök till att vara rolig. Detta lämnar en med rätt blandade känslor kring talet i filmen. Det kan till och med vara så att det är en vinkning till den Italienska film och kanske framförallt skräckfilmskulturen. Något som kanske är lite väl långdraget men samtidigt så leder det mig in på min andra punkt av störelsemoment.

Evil Ed är inte sen med att poängtera de filmer som den är djupt inspirerad av. Utan den snarare trycker ner det i halsen på dig såväl med både repliker, ljudeffekter och scenografi. Och likt They Live så känns dialogförfattandet oerhört krystat, där man tar varenda chans den får att pressa in potentiella historiska one-liners. Man skjuter både högt och lågt längst resan gång och när man väl lyckas med en av filmens sista repliker så känns det inte längre lika träffsäkert. Min poäng är den att man har strävat så hemskt mycket efter att efterlikna sina många inspirationskällor att man glömde bort att vara sig själv och lita på sina egna förmågor som faktiskt är väldigt många.

Även om Evil Ed långt ifrån skriker kvalitet rakt igenom,
 så var det länge sedan som jag blev så pass underhållen av 90 minuter film.

Redan i filmens första scen så är jag tagen. Allt känns rätt. Ett lysande val av rollbesättning, passande val av kameragluggar, skönt klimptempo och på det en lysande dekapitering.
Visst, skådespelet kanske inte är det bästa, även om de flesta verkar ha haft roligt med sina roller, men vad kan man förvänta sig utav en film som kostar en hundradel av vad en vanlig Svensk film kan kosta eller hela sjutusensexhundra gånger så lite som superpesten till filmupplevelse World War Z var.

Vad som däremot förvånar mig är att produktionsvärdet, framförallt när det kommer till det tekniska och visuella, känns så pass högt, trots det ovannämnda ekonomiska läget. Jag tycker personligen att Jacobssons foto  bjuder på en hel del både snygga och ibland förvånande lösningar som passar filmens stämning som handen i handsken. För att inte tala om Lundströms geniala mask och visuella special effekter. En nivå av kvalitet som jag verkligen inte var förberedd på och som ytterligare bygger på denna känsla av positivitet. Och det förvånar mig föga att den mannen har gått vidare med att jobba på den absoluta toppen.

Avslutningsvis så vill jag också slå ett slag för det som gör Evil Ed unik bland alla dess påtagna filmreferenser. Och det är filmens tema och yrke som den lyfter fram. Filmcensuren och filmredigeraren. Vet inte om jag ska gå så långt att jag påstår att skaparna försöker säga något, men dom lyfter absolut en fråga inom moral och censur. Samtidigt som jag älskar det faktum att filmen kretsar kring redigeraren som yrke innan all digitalisering tog vid, i en tid då man faktiskt satt och ordagrant klippte filmen ruta för ruta. Och tanken väcks hur mycket av det som Edward gick igenom egentligen är baserat på skaparnas egna upplevelser vid klippbordet.


the Slutkläm:


Jag måste säga att jag är smått förbluffad varför inte fler folk hyllar denna film, eller kanske varför man inte hyllar den mer än vad man gör. Och det är för mig förvånande alla de gånger som man har sett på Friday the 13th-serien, Halloween-serien, Evil Dead-serien, Living Dead-serien, Bad Taste och Braindead tillsammans med folk, men aldrig nånsin har någon föreslagit att se Evil Ed. Trots dess uppenbara budgetrelaterade problem så osar den klass i mina ögon och jag kan utlova er 93 minuter av sann filmglädje.

the Betyg: 3,5 (Om man bara hade vågat att tro på sig själva så hade det lätt vart en 4:a)

"Where's my beaver-rape scene?"

P.S

Om ni själva tycker om filmen lika mycket som jag så spana in detta.