 |
| Bröt jag förpackningen till ett gott lagrat vin eller var det ett riktig... kloaknapp. |
IMDB
Wikipedia
the Players:
Jack Hawkins
Nigel Patrick
Roger Livesey
Richard Attenborough
Bryan Forbes
Kieron Moore
Terrence Alexander
Norman Bird
Directed by:
Bill Dearden
Produced by:
Michael Relph
Screenplay by:
Bryan Forbes
Cinematography by:
Arthur Ibbetson
Music Composed by:
Phillip Green
Art Director by:
Peter Proud
Costume Design by:
Joan Ellacott
Film Editing by:
John D. Guthridge
the Plot:
Överstelöjtnant Norman Hyde har, efter ett bittert avsked från sin militärkarriär, hittat en väg att både utnyttja sina mer ovanliga kunskaper och att få den rikliga pension han tycker sig själv vara värd efter att ha offrat så pass mycket, för sin nation, i så många år. För att uppnå sitt mål söker han hjälp i den värld han känner bäst. Före detta militärer med ett smått kriminellt register.
 |
| Ett sista ryck för förtidspensioneringen. |
the Background:
the Lague of Gentlemen är baserad på pulpförfattaren John Bolands novell med samma namn från 1958. Detta var till en början ett projekt som Carl Foreman drev. Mannen bakom klassikern the Guns of Navarone. Vissa tror att han själv skrev ett första utkast då filmen innehåller två karaktärsnamn (Weaver och Grogan) som Foreman brukade använda sig av.
Till slut så fick manusförfattaren och skådespelaren Bryan Forbes förtroendet att skriva manuset med Cary Grant i åtanken som filmens huvudrollsinnehavare. När Forbes sedan presenterade sitt resultat så ansåg Foreman att det inte var tillräckligt bra för att visa upp för en skådespelare av Grant's dignitet och projektet lades på is.
Men när sedan Forbes skapade produktionsbolaget Allied Film Makers tillsammans med Relph, Dearden, Attenborough och Hawkins så köpte de in rättigheter till filmen och resultatet blev en både kritikerrosad och finansiellt framgångsrik produktion.
 |
| Så här kan det ha sett ut i Allied Film Makers lokaler när man planerade sin nästkommande kassako. |
the Review:
En film som jag lustigt nog hade rätt höga förväntningar på utan att veta vidare mycket om själva innehållet. För ett tag sedan så ropade jag in filmen på en auktion med motivationen att det var en fin Criterion utgåva och en film om ett bankrån gör en sällan besviken.
När nu den stora kvällen hade kommit och jag var redo att för första gången sätta mina betar i Allied Film Makers produktion så visade det sig att LaserDiscen var orörd. Den var alltså fortfarande sluten. En oskuld som den hade lyckats hålla i snart sjutton år, sedan släppet 97. Då det var första gången som jag ställdes inför detta dilemma, huruvida jag skulle öppna den eller låta den behålla sin oskyldiga aura, så blev jag tvungen att ta ett snabbt beslut. Där och då bestämde jag mig att mitt filmsamlande ska handla om kärleken till filmen snarare än till den möjliga framtida vinst en obruten förpackning möjligtvis hade lett till.
 |
| Denna bild sammanfattar mina känslor för filmen väldigt väl. |
Inledningen sätter direkt en skön stämning, som är A och O i filmer som denna. Scenen där Hawkins klättrar upp från kloaken i full kostym är väldigt talande och i samarbete med en riktigt läcker, "noir-ig" ljussättning så känner jag verkligen att jag tog rätt beslut.
Men problemet som jobbar emot filmen, från förtexten ända till slutet, hittar vi antydan till redan i filmens titel. Filmen handlar alltså om åtta stycken gentlemän, förvisso gentlemän som planerar ett rån, men det leder också till att det sällan finns några direkta spänningar under filmens speltid. Alla är så förbaskat trevliga och korrekta hela tiden att man sällan jagar upp sig. En nerv som borde vara tydlig i heist filmer lyser här med sin frånvaro.
Även om det är lite av filmens poäng. Att det är komiskt att ett gäng så väluppfostrade människor gör något så pass ohederligt så leder det sällan till några skratt hos mig utöver när jag tänker Eddie Izzard's lysande analys av brittisk film skådespeleri.
Tyvärr så saknar också filmen ett klimax av dignitet och de trådar används för att till slut knyta ihop säcken känns oerhört tunna. Näst intill framstressade.
the Slutkläm:
En helt okej film men som inte upprör varken positivt eller negativt. Och om jag ska tipsa om liknande filmer så se hellre original Ladykillers med Alec Guinness och Peter Sellers eller Stanley Kubrick's the Killing. Båda från mitten av femtiotalet och betydligt mer underhållande.
the Betyg: 3
"I regret to say the bitch is still going strong."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar