Rawhide (Våld,1951,89 min,DVD)

En hårdhudad brud!

IMDB

Wikipedia


the Players: 
Susan Hayward
Tyrone Power
Hugh Marlowe
Jack Elam
Directed by:
Henry Hathaway
Produced by:  
Samuel G. Engel
Screenplay by:  
Dudley Nichols
Cinematography by: 
Milton R. Krasner  
Music Composed by: 
Sol Kaplan
Art Direction by: 
George W. Davis  
Lyle R. Wheeler
Set Decoration by: 
Thomas Little  
Stuart A. Reiss   
Costume Design by: 
Travilla
Film Editing by:
Robert L. Simpson


the Plot:

En madam och barnet i hennes vårdnad blir fast på en liten diligensstation på vägen mot St. Louis då en ny-utbruten brottsling vid namn Zimmerman härjar i området.

Ska Power och Hayward hitta sin väg ur helvetets hårda grepp.

the Background:

Det är tydligen svårt att hitta allt för mycket bakgrundsinfo till Rawhide och dess existens. Då den saknar en föregångare i bok, eller i ett annat format, så förutsätter jag att detta är ett sånt där sällsynt projekt som bygger på en originalidé från antingen 20th Century Fox producenten Samuel G. Engel eller från manusförfattaren Dudley Nichols själv.

Nichols, som tjänstgjorde som president över Screen Writers Guild mellan åren 37-38, är en av få som valt att tacka nej till en Oscarsstayett. En statyett han förtjänade efter att ha skrivit manuset till John Ford's prisade film the Informer. Att han tackade nej då var på grund av att hans fackförening då låg i strejk. De övriga två som valt att tacka nej är George C. Scott för sin roll som Patton och Marlon Brando efter sitt arbete på the Godfather.

Filmen är inspelad på klassisk filmmark. Lone Pine, Kalifornien. Byn som ligger inklämd mellan två bergskedjor strax utanför Death Valley kom att bli ett starkt filmnäste för Hollywood sedan 20-talet. Och även om platsen lär ha tappat sin lockelse något sedan storhetstiden så dyker det fortfarande upp stora produktioner likt Ironman eller Django Unchained i området.

Rawhide; Filmad i Lone Pine med de vackra Alabama Hills i bakgrunden.

Min kunskap om de två huvudrollsinnehavarna inför denna filmupplevelse var både liten och dömande. Min bild var att de både var relativt stora men rätt oengagerade skådespelare. Vart dessa tankar kan ha dykt upp ifrån har jag ingen aning om. Men den saken som är säker är att de bägge ändrade på den bilden relativt snabbt. Både i vad de presterade under själva filmen och om deras privata karaktärer efter att ha läst om dom på the World Wide Web.

De mer intressanta historierna låter jag vara tills ett bättre passande läge. Men det jag kan säga är att bägge personerna kändes som mindre, men ändå högst intressanta, enigmor. Tyrone Power som superstjärnan som egentligen vill producera mer konstnärliga och äkta verk och Hayward som den sköna och unga modellen som faktiskt kom att prestera och leverera flera minnesvärda kvinnoporträtt på den vita duken.

Två korta notiser.

1. Everett Sloane spelade inledningsvis karaktären Tevis. Men efter att hanterat Hayward något för brutalt i en av filmens scener så blev han utbytt mot Jack Elam.

2. När filmen visades på Amerikansk TV under det tidiga 60-talet så fick den namnet Desperate Siege för att inte blandas ihop med den då populära serien med samma namn med en ung Clint Eastwood i huvudrollen. 


the Review: 

För ett, eller möjligtvis två, år sedan så köpte jag en ursnygg affisch, troligtvis en av historiens läckraste, på superba nordicposter.se (Detta är helt egna känslor och bygger inte på någon som helst sponsring även om det hade vart önskvärt). Affischen, som finns att beskåda lite längre ner här på sidan, med den något märkliga titelöversättningen, tillhör alltså Henry Hathaway klassiker Rawhide.

Och efter att jag i somras även besökte platsen där filmen blev inspelad, likt många andra, och även museet där dom bland annat förvarar en av filmens diligenser. Så det var egentligen bara en tidsfråga innan jag helt enkelt blev tvungen att till slut se filmen.

Rawhide är alltså inspelad i de hisnande miljöerna kring Lone Pine, Kalifornien. Filminspelningsplatsernas och då framförallt cowboyfilmernas egna Eldorado. I denna enastående värld utspelar det sig alltså ett litet enkelt västern drama. Nästan så att man skulle kunna kalla det för ett västernkammarspel.

Och som det också verkar på min beskrivning så inledde Rawhide på ett rätt intetsägande sätt utan att på något sätt vara dålig. Men inledningen saknar helt enkelt något som gör att den sticker ut. Något som fångar mitt intresse mer aggressivt än vad de nu gör. Allt ser oerhört kompetent ut men därtill också smått banalt. Vilket jag personligen verkligen tycker behövs och framförallt i just denna filmgenre. 

Ett bevis och en bra fingervisning på detta är några av mina personliga favoriter i denna något märkligt omtyckta tidsskildring. Corbucci's the Great Silence, Castellari's Keoma eller inledningen på Leone's Once Upon a Time in the West är ypperliga exempel (likväl utmärkta filmtips) på filmer inom en rätt utnött genre som verkligen gör sitt bästa för att profilera sig med antingen bildspråket, miljöerna eller genom sina karaktärer. 

Kommer jag till slut ge mig för filmens trevande inledning?

Men hur mycket jag än råkar mala på just på denna punkt så måste jag också erkänna att jag under filmens speltid, på nästan 90 minuter, alltmer smälter för verkets berättelse. Och desto mer historien sätter sig desto fräschare och meningsfull känns den. Jag ska inte gå så långt att den där och då börjar sticka ut, likt de föregående nämnda, men att den tills slut faktiskt visar sig högst intressant och medryckande kan jag inte sticka under stolen med.

Det är också mitt första möte med Hayward (som är irriterande lik Bonnie Bedelia från Die Hard) och Power's (som troligtvis, tillsammans med Max Schreck, sitter inne på filmhistoriens coolaste namn). Jag tycker framförallt att de två bildar en väldigt fin dynamik sinsemellan allt längre filmen lider. Något som också överensstämmer med min första punkt. Ett hedersomnämnande bör också utgå till Jack Elam som på ett minnesvärt och trovärdigt sätt porträtterar "hotet inom hotet".

Tyvärr så är en av filmens mer negativa delar Hugh Marlow's insats som den ena av två antagonister som denna film bjuder på. Det är alltså karaktären "den hederliga tjuven" som jag har svårt att köpa. Troligtvis är det en blandning av den inte-så-pass trovärdig bakgrunds historian och det något klumpiga överspelet som Marlow tenderar att nå i de mer intensiva scenerna. Vilket som tråkigt nog skär sig mot de övriga insatserna.

the Slutkläm:
 
Om man kan bortse från filmens något tradiga inledning och Marlow's skådespelarinsats så är det faktiskt en riktigt trevlig och välskriven film som lätt hade kunnat nå högre höjder med ett något mer karaktäriserande foto och ett tydligare mål redan från start.

the Betyg: 3,5 

"I ain't been cured of women. 
Ain't had your medicine, Jim."