M (M - Eine Stadt sucht einen Mörder, 1931, DVD, 109 min)

Hur ska Peter Lorre klara sig ur denna prekära situation?

IMDB

Wikipedia


the Players: 
Peter Lorre
Otto Wernicke
Gustaf Gründgens
Directed by:
Fritz Lang
Produced by:
Seymour Nebenzal
Screenplay by:  
Thea von Harbou
Fritz Lang
Cinematography by: 
Fritz Arno Wagner  
Art Director by: 
Emil Hasler
Karl Vollbrecht
Make Up by: 
Wilhelm Weber
Film Editing by:
Paul Falkenberg


the Plot:

En bestialisk barnamördare härjar och håller en Tysk stad som sin gisslan. När stadens poliser inte längre förmår att hitta en lösning så kliver stadens undre värld in i handlingarna för att sätta stopp på vad som har kommit att bli ett gemensamt problem.

Fyra år tidigare hade man lanserat ljudfilmen och nu börjar man behärska filmmediet på riktigt.

the Background:

Fritz Lang och hans dåvarande fru Thea von Harbou skrev alltså detta mästerverk ihop. En film som många vill påstå är baserad på "the Vampire of Düsseldorf. En riktig person, vid namn Peter Kürten, som kan ha legat bakom över 60 mord, med en sexuell underton, runt omkring Düsseldorf åren innan Lang och hans fru sattes sig ned för att författa filmens manus.

Lang har själv nekat till att historien skulle vara direkt inspirerad av Kürten (det härjade flera seriemördare i Tyskland under den tiden tex. Haarmann, Grossmann och Denke). M bygger istället på en lång och välarbetad förundersökning där paret besökte den Tyska polisen, Scotland Yard och mordplatser runt omkring Tyskland. Man intervjuade också riktiga sexbrottsling och Lang ska till och med ha spenderat åtta dagar på ett mentalsjukhus. Där bland annat Kürten låg inlagd. 

Det går rykten om att Fritz ändrade filmens ursprungliga titel från Mörder Unter Uns (Murderer Among Us) för att Nazisterna som då var på kraftig frammarsch ansåg att filmens titel var en anspelning på deras egna politik. Han nekades också tillstånd från att filma i Stakken Studios, av samma parti, och fick hem hotfulla brev efter att ha gått ut officiellt i tidningen om vad hans film skulle handla om. Själv påstår dock Lang att han bytte titeln till M då han fann det mer intressant.

Filmen blev också förbjuden efter att Nazisterna tog över makten 1933. Och bara tre år efter dess premiär så blev den undangömd för allmänheten ända fram tills 1966. Detta till trots att Joseph Goebbels, Nazisternas propaganda minister, ska ha berömt den; " fantastisk, fri från falska humanitära känslor".

Någon som var beryktad att sakna dessa mänskliga element var just regissören själv. Han ska vart en riktigt hårdhudade person och tvingade tex. Lorre att falla ner för en trappa över 20 gånger under inspelning. Vilket troligtvis kan ha legat i bakgrunden då Lorre bestämt tackade nej till att delta i Lang's Human Desire, 23 år senare. Lang använde sig också utav riktiga kriminella i slutscenen, varav tjugofyra av dom senare blev arresterade under inspelningens gång.

De blinda leder jakten efter Lorre på stadens gator.

Men någon Nazist var inte Lang, som själv hade judisk påbrå, och han lyckades till slut fly landet någor år efter filmens debut på vita duken. Hans fru, sedan elva år tillbaka, och nybliven medlem i NSDAP( Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei) blev dock kvar i Tyskland och skilsmässan följde också logiskt nog strax därefter. Om Thea verkligen delade Nazisternas åsikter till fullo är dock oklart då hon efter krigets slut påstod i rätten att hon gjorde vad hon behövde för att hjälpa Indiska immigranter som hennes dåvarande älskare och senare Man, Ayi Tendulkar.

En annan som flydde Nazisternas makt var vår huvudkaraktär Peter Lorre som med sin Judiska bakgrund inte riktigt fick plats i det nya Tyska samhället. Han flydde först till Paris för att sedan ta sig vidare till London. Väl på plats i den Engelska huvudstaden så blev han "upptäckt" av producenten Ivor Montagu som övertalade Hitchcock att ge honom en roll i the Man Who Knew too Much. Han tog sedan klivet över till Hollywood där han fortsatte en lång och framgångsrik karriär inom skådespelaryrket.

M bröt också filmberättarteknisk mark när Lorre's karaktär gjorde sig igenkännbar genom visslingen av Edvard Grieg's melodi "In the Hall of the Mountain King" från "Peer Gynt Suite no. 1". Detta var ett trick man använde sig av på Operan men ett nytt knep inom filmbranschen. En teknik som i dagens filmvärld är undermedvetet uppenbar. Vad hade Darth Vader till exempel vart utan "the Imperial March".

Övrigt att notera är att filmen från och till är totalt ljudlös. Ljudfilmen var fortfarande ett relativt nytt påfund, 1927 lanserades den första officiella ljudfilmen när the Jazz Singer hade premiär i Oktober, med detta i åtanken så kan man räkna ut att tekniken fortfarande var relativt dyr. Detta ledde till att Lang, för att hålla nere kostnaderna, filmade vissa sekvenser utan ljud. Något man senare inte heller ljudlade i efterhand då regissören uppskattade den obehagliga känsla som skapades av tystnaden.


the Review: 

Så detta är alltså en av de två mästerverk som Lang producerade under sin tid i Tyskland som man bara måste ha sett om man har läst någon slags filmhistoria. Nu har jag gjort det, två gånger till på köpet, men ändå lyckats undgå detta klassiska verk; utöver öppningssekvensen.

Till skillnad mot Metropolis, som jag verkligen har försökt att ta mig igenom vid upprepade tillfällen utan resultat, så är M en film som jag länge velat uppleva, så mina förväntningar inför denna efterlängtade sittning var högt ställda.

Att M har uppnått det fantastiska rykte som den faktiskt har, visar sig också tidigt vara välförtjänt. Det är med stor professionalitet som filmen presenteras för dess publik. Vad, och hur, man väljer att berätta, både i och utanför bild, och de följande bildkompositionslösningarna osar klass.

Filmens första akt visar som sagt upp sig från sin bästa sida och man glömmer snabbt att filmmediet, som hantverk, vid det här laget bara har haft cirka 35 år på sig att förfinas. Om man till exempel jämför det med musikhistorian så är det bara "like tears in rain". Det enda som egentligen avslöjar 84-åringens riktiga ålder är ett fåtal aktioner av skådespelare som fortsatt låter stumfilmens röst tala även i denna ljudhärskande värld. Men det är något som är lätt att förlåta.

Vad som inte är lika förlåtande är tempot som filmen sakta vaggas in i. Jag har förvisso förståelse för detta då ambitionen är att berätta historien om barnaroven på ett så genomtänkt och intelligent sätt som möjligt, och då krävs det också tid. Men det är på vippen att min koncentrationsförmåga tryter.

Lorre's enorma och oerhört talande ögonvitor lyser upp scen efter scen.

Tur är väl då att det är häromkring som Peter Lorre och hans kvaliteter släpps lös på riktigt. Varje scen som Lorre beträder lyses upp av hans blotta närvaro. Och då främst hans enorma ögon som både han och Fritz utnyttjar tills dess fulla potential. Jag vågar nog påstå att filmens excellens och välförtjänta anseende har stor del i Lorres prestation, framförallt under filmens sista och avgörande akt, där han verkligen bjuder upp till show.

Avslutningsvis så vill jag också gå i godo för filmens intressanta tema. Ett tema som det tar ett innan vi presenteras för; men när det väl står klart för en så känns det både spännande och en logisk utveckling på historien. Ett tema som fortfarande, i allra högsta grad, är högst angeläget.

the Slutkläm:
 
M är en film som jag helhjärtat vill tipsa om och en film som verkligen lever upp till sitt historiska rykte. För att göra en sportreferens så kan man säga att den förtjänar att få sin tröja upphängd i taket i filmhistoriens egna hemmaborg. Det är sannerligen ett mästerverk; Ett mästerverk som känns betydligt yngre än vad den egentligen är och som nog är så nära en 5:a i betyg som en film från 30-talet kan komma.

the Betyg: 4,5 (Lätt en femma om det inte vore för tempodippen i mittakten)

"Schießen Sie ihn wie ein verrückter Hund!"