Qui êtes-vous, Polly Maggoo? (Who Are You, Polly Maggoo?, 1966, DVD, 102 min)

Ja vem är du, och vad är det här egentligen för film?

IMDB

Wikipedia


the Players: 
Dorothy McGowan
Jean Rochefort
Sami Frey
Grayson Hall
Directed by:
William Klein
Screenplay by:
William Klein
Produced by:
Robert Delpire
Cinematography by: 
Jean Boffety (Robert Boffety)
Music by: 
Michel Legrand
Art Direction by: 
Bernard Evein
Costume Design by: 
Janine Klein
Film Editing by:
Ann-Marie Cotret



the Plot:


Den 20-årige modellen Polly (McGowan) är för tillfället det hetaste namnet i Paris och alla vill ta del av henne. Men vem är hon egentligen? Det försöker Dokumentärregissören Grégoire Pecque (Rochefort) reda ut i sitt sina inslag i serien "Qui êtes-vous?". Samtidigt som prinsen av Borodine, förtvivlat jagar sin sanna prinsessa.

Ett härligt bildspråk, fylld med spännande rekvisita.

the Background:


Som många andra födda på 20-talet så blev William Klein direkt påverkad av andra världskriget, men till skillnad från många andra så skulle kriget få en oväntad positiv utveckling. Framförallt efteråt då en ung Klein blev positionerad i Frankrike, en plats han uppskattade så mycket så att han valde att stanna kvar där även efter sin tjänstgöring.

1948 så började han utbilda sig vid Sorbonne (University of Paris) där han började studera abstrakt konst och skulpturer. Upplärd av bland annat konstnären Fernand Léger. Men det var inte fören Klein träffade på Vouge Magazine's Art Director Alexander Liberman som karriär började ta fart på riktigt. Och med kameran i handen, istället för penseln, så började Klein göra sig ett namn i branschen, främst för sina modefoton och stadsporträtt av bland annat New York, Rom och Tokyo. 

Klein rörde sig senare mot det rörliga fotot, filmen, där Qui êtes-vous, Polly Maggoo? blev hans första fullängdsrulle. Även om han aldrig nådde samma status inom filmbranschen som mode dito'n så var han oerhört produktiv. Det blev totalt fyra långfilmer, tjugo dokumentärer och runt 250 reklamfilmer. Vid 87-års ålder, som nu Klein kan stoltsera med, så förmodar jag att denna lista inte kommer att fyllas på.

Historiens i särklass mest obekväma klappa.

Likt sin roll i filmen så var Dorothy McGowan född i Brooklyn, där sägen är att hon blev funnen av en talangscout när hon, som i egenskap av ett fan, väntade på Beatles ankomst till Kennedy Airport.

Hon kom sedan att bli ett av Vouge's främsta ansikten. Och utöver hennes omslag för den tidningen så syntes hon även på tex. Harper's Bazar, Elle och Glamour. Hon blev även en av William Klein's favorit modeller. Så det var inte så konstigt att när han väl skulle filmatisera sin första långfilmsidé, som kretsade just kring modebranschen, att han då valde McGowan för att porträttera den glädjefulla modellen Polly.

McGowan drog sig däremot tillbaka från rampljuset i och med filmens premiärer på biograferna och kom inte att synas officiellt i några sammanhang.

the Review: 


Under många besök, i många år nu, så har jag suttit vid mina kära vänners köksbord i Göteborg. Med min blick hypnotiserad av den inramade affischen som står där med foten på bordet och lutad mot väggen. De starka kontrasterna, det stora frågetecknet och de där sökande ögonen har alltid väckt mitt intresse. Ungefär varje gång så har jag nog frågat om filmens bakgrund och vad den gör just i det där köket, men likt slutet på 12 Monkeys så tenderar jag att glömma bort poängen.

Nu äntligen, i vår nyskapade filmklubb, så föreslog min gode vän att vi äntligen båda skulle ta tag i saken och se vad som till slut gömde sig bakom mina många funderingar. Så även om jag visste ytterst lite om filmen i sig, innan jag såg den, så var jag ändå relativt spänd av förväntningar. Kanske främst av rädslan att den inte skulle vara lika intressant som dess omslag.

Ska prinsen få sin Prinsessa? Eller är man helt oengagerad i en betydelselös grundhistoria?

Som tur är så är filmens öppningssekvens helt strålande, verkligen fängslande med sin finurliga bildspråk och intensiva regi. Framförallt för en teknik-vurmare som jag själv. Och visst märks det att filmen är producerad av en regissör med rötterna inom konst och foto. Jag skulle vilja påstå att varje scen, varje bild har något intressant innehåll. Om det inte är en spännande scenografi, med rolig rekvisita, så finns det en genomtänkt bildkomposition eller en kreativ kamerarörelse. Jag vet inte riktigt hur det kreativa samarbetet har fungerat mellan regissör Klein, fotograf Boffety och AD'n Bernard Evein. Intressant där är i alla fall att Boffety valt en annan signatur i eftertexterna. Kanske ansåg den erkände fotografen att han blivit förbisedd. 

Men vi får ju inte glömma bort vad som får filmen att röra sig framåt, berättelsen och dess karaktärer. Som ni förstår så är det en relativt surrealistisk berättelse, med några mer och några mindre bisarra karaktärer. Tillsammans med det stilistiska så blir det ändå en rätt så intressant resa som Klein guidar oss igenom i ett rätt så bra tempo. 

Vad jag saknar däremot är en mer tydlig grundhistoria, framförallt med så många sidohistorier som tränger sig på. Jag tycker heller varken någon av våra tre huvudkaraktärer är speciellt intressant (med visst undantag för Polly som ändå lockar något) eller gör något för att jag som publik ska sympatisera med dom. 

the Slutkläm:


Klein's bild av modebranschen (isch) är ändå rätt häftig att få uppleva och det filmens tempo och surrealistiska ådra gör att det blir oerhört svårt att förutse vilken riktning filmen ska ta. Något som leder till att filmen blir väldigt underhållande att se även om jag saknar vissa berättarmässiga delar. Och visst lever Qui êtes-vous, Polly Maggoo? upp till den mystiske affischen där på köksbordet. Och jag kommer nu mer att lugnt åtnjuta dess existens. 

the Betyg: 3 (Oerhört snygg men jag saknar ett djup, lite som modellerna i filmen.)

"And every time they take my picture, there's a little less of me left."

Källor: Wikipedia, IMDB & Criterion