Ms .45 (1981, BRD/LD, 80min)

"It's no longer a man's world".

IMDB

Wikipedia


the Players: 
Zoë Lund
Editta Sherman
Albert Sinkys
Darlene Stuto
Directed by:
Abel Ferrara
Screenplay by:
Nicholas St. John
Cinematography by: 
James Lemmo
Musicy by: 
Joe Delia
Art Direction by: 
Ruben Masters
Make Up by: 
Laurie Aiello
Lisa Monteleone
Special Effects by: 
Matt Vogel
Sue Dalton
John Paul McIntyre
Film Editing by:
Christopher Andrews



the Plot:


Det glada, oskuldsfria och knarikiga 60-talet är sedan länge förbi. Och nu härjar en ny generation på gatorna i New York. En generation av män som varken saknar etikett eller skrupler. Mitt i allt detta försöker en blyg och stum sömmerska, vid namn Thana (Lund), att leva. Och som ni nog anar så dröjer det inte länge tills att den nya världen gör sitt avtryck på den unga mön.

Vår får följa ett snabbt mänskligt ras. Eller kanske ett rättvist uppvaknande.

the Background:


Filmen är regisserad av Abel Ferrera's, som blev hans andra fullängdsproduktion. Ferrera växte upp i New York och utbildade sig senare inom film i ett av stadens statlig universitet, där han kom att regissera flertalet kortfilmer. Arbetslös efter studierna så antog han rollen som regissören för den pornografiska filmen 9 Lives of a Wet Pussy Cat, som bland annat hans egna flickvän deltog i. Ferrera själv lär ha kommenterat regi-insatsen med följande -"It's bad enough paying a guy $200 to fuck your girlfriend, then he can't get it up."

Ferrera gjorde sig ett namn för sina två första långfilmer, Driller Killer och Ms .45. Två filmer som blev omtalade och gav honom möjligheten att jobba med större budgetar och mer erkända skådespelare. Hans kanske mest erkända verk är dock Bad Lieutenant (som han skrev ihop med Zöe Lund) som för ett par år sedan fick en uppföljare, eller vad man nu ska kalla den, i Werner Herzog's film Bad Lieutenant: Port of Call New Orleans.

Ferrera upplevde, utöver sina två första filmer, sin största framgångsvåg i början av 90-talet, men han har fortsatt producera film allt eftersom. Och 2014 så fick han äntligen ihop filmen Pasolini, om den kontroversiella Italienska regissören Pier Pablo Pasolini. En produktion han hade planerat att producera ändå sedan hans storhetstid tillsammans med en viss Zöe Lund.

Besattheten växer sig på vår lille oskyldiga Thana.

Zöe Lund, som även går under namnen Zöe Tamerlis, Tamara Tamarind eller Vanessa Lancaster föddes i New York, till en Svensk mor och en Rumänsk far. Som ung var Lund en begåvad musiker men hoppade av studierna då hennes intresse för filmen kom att överstiga hennes ursprungliga talang. Och när hon enbart var 17 år så landade hon sin första huvudroll som Thana i Ferrera's långfilm Ms .45. 

Även om de båda uppskatta sitt samarbete så dröjde det hela 10 år innan de slog sina hjärnor ihop då Zöe var rädd för att ingå i vad hon kom att kalla "Abel's stable". Det höll henne dock inte ifrån att medförfatta filmmanuset till Bad Lieutenant, där hon också spelade en mindre sidokaraktär. 

Zöe hade dock ett ovanligt starkt förhållande till heroin, något som hon bland hanterade genom att jobba med två biografiska filmmanus om John Holmes och Gia Carangi (ytterligare två personer med tveksamma relationer till droger, som till slut också kostade dem livet). Och som ni kanske förstår så var det även samma öde som Zöe kom att korsa, då hon gick bort 1999 till följden av sitt missbruk. Hennes gamle vän Abel Ferrera hade följande att säga. "...Zoe was one of these people who thought heroin was the greatest thing in the world, and she did until the day she died. She was down on coke, down on everything, but you know, heroin was the elixir of life for her. Zoe was a brilliant, creative person before the drugs, the drugs just killed her."

the Review: 


Ms .45 råkade vara ytterligare ett filmfynd hos det förträffliga filmproduktionsbolaget Drafthouse (films). Mitt första möte med detta smått annorlunda företag var genom den oerhört klåpigt, men samtidigt fylld med så mycket kärlek och kreativitet, producerade filmen Miami Connection. En film som man restaurerade och återutgav på Blu-ray. Något liknande har man nu även gjort med Abel Ferrera's gamla klassiker om en kvinna som får nog av det manliga, vardagliga förtrycket. Och som därför skapar sin egna persona, Ms .45. Mina förväntningar var otroligt höga efter att ha sett Drafthouse überläckra trailer. Och med min och företagets gemytliga historia i åtanken så var förhoppningarna om en riktigt härlig filmupplevelse i görningen.

Sir. Edward Singer's roll som en sliskig modefotograf framhäver Thana's verklighet.

Några av de ting som jag såg mest fram emot var James Lemmo's foto. En faktor som Drafthouse trailer trycker starkt på och som sticker ut med både sitt intensiva bildspråk och vackra pastell-färgschema, som verkar ha vart ett antingen välplanerat och medvetet eller turligt och omedvetet val. Vad som intresserade mig extra i detta var huruvida det var Drafthouse-restaurering som hjälpe filmens med dess vackra utseende eller inte. Så därför tog jag, för ovanlighetens skull, chansen att både se filmen i det något mer ursprungliga släppet på LaserDisc och ny-releasen, på det tekniskt långt mer utvecklade, Blu-Ray utgåvan.

Vad jag kom fram till var väl att det är synligt att Drafthouse såg potentialen i Ms .45 och lyckats med att få Fererra och Lemma's möjliga drömmar att blomma ut till fullo. Och såklart så får ju LaserDisc-släppet svårt att svara mot den cirka 20 år yngre versionen, med all sin suveränitet, men vad man själv föredrar är upp till var och en. Jag väljer i alla fall att se det positiva hos bägge sidorna.

Angående själva berättelsen så är grundhistorien, med hämnd som temat, inte något utöver det normala. Utan det är snarare vem som nu gömmer sig bakom bödelmasken som gör filmen speciell. Och både Ferrars porträttering, såväl som Zōe Lund's gestaltning av Thana, känns oerhört trovärdiga. Något som jag tror hjälps av det faktum att vår huvudkaraktär är stum. En faktor som kan ha hjälpt den unge och erfarne skådespelerskan att koncentrera sig på sina kroppsliga uttryck.

Även om de manliga karaktärerna för en gångs skull spelar birollerna så finns här, ur ett skådespelsperspektiv, några av filmens höjdpunkter. Jag tänker då framförallt på Thana's chef och den påträngande fotografen. Prestationer som såklart förhöjer hela filmens trovärdighet. Även Thana's enormt störiga och skräniga granne lämnar avtryck, där man verkligen förstår casting-valet (hennes gälla röst ekar fortfarande inuti min skalle). Jag måste dock betona att jag snarare pratar tidig John Water's-kvalité än Oscarnominerings-dito. 

the Slutkläm:


Förväntningarna var som sagt högt satta och inte heller svek dom mig. Men något vidare mästerverk är inte Ms .45. Filmen har helt klart kvalitéer som sticker ut och som ger den ett visst övertag mot andra i sin genre. Men likt många av sina syskon inom hämndfilmen så saknar jag ett större djup, som i sin tur må ha förbättrat filmupplevelsen som helhet. Det är oerhört vackert hur man plockat fram Ms .45 ur garderoben, dammat av den och putsat till den, men trots detta så når filmen inte riktigt fram till sin fulla potential.

the Betyg: 3 (Jag skulle verkligen vilja älska Ms .45, som får nöja sig med att vara omtyckt.)

"Got damn chicks are as cold as ice, huh."