Ivanovo Detstvo (Ivan's Childhood, 1962, DVD, 95min)

Välkomna till Ivan's barndom...

IMDB

Wikipedia


the Players: 
Kolya Burlyaev
Valentin Zubkov
Evgeniy Zharikov
Stepan Krylov
Valentina Malyavina
Irina Tarkovskaya
Allan Edwall
Directed by:
Andrey Tarkovskiy
Screenplay by:
Vladimir Bogomolov
Mikhail Papava
Cinematography by: 
Vadim Yusov
Music by:
Vyacheslav Ovchinnikov
Production Design by:
Evgeniy Chernyaev 
Make Up by: 
Lyudmila Baskakova
Special Effects by:
Sergei Mukhin
V. Sevostyanov (Special photographic effects)
Film Editing by:
Lyudmila Feyginova


the Plot:


Vi följer Ivan (Burlyaev), en 12-årig Rysk pojke, i hur han hanterar och överlever andra världskriget. Bakom den hårda och taggiga ytan finns en nyckel till hur världen var innan all bedrövelse.

...en något dystrare sådan än många andra barns.

the Background:


Ivan's barndom bygger på en novellen Ivan, författad av Vladimir Bogomolov. Bogomolov själv ska ha tjänat i samma krig som novellen beskriver, där han började som enkel soldat för att sluta som kompanichef. Han fortsatte sin militära bana till 1950, då för underrättelsetjänsten i Östtyskland, då han av oklara skäl fängslades under tretton månader. Han kom sedan att släppa svärdet, för att istället plocka upp pennan och börja skriva. 1957 publicerades Ivan, och 1973 så släpptes det verk som han skulle komma att bli mest känd för, nämligen In the August of '44. En novell som sålde likt smör, blev översatt till flertalet språk och som det har även producerats två filmer på. Nu på senare tid så har dock forskare börjat ifrågasätta Bogomolov's militära bana, som han baserade hela sin författarkarriär kring. Många tror att hans historik inom militären till och med är helt påhittad.

Efter framgångarna av Ivan så var ju såklart Mosfilm intresserade av att kapitalisera på samma framgång. Manusförfattaren Mikhail Papava sattes på bearbeta novellen som sakta men säkert formades om något ordentligt. Bland annat så beskrevs Ivan mer som en hjälte än tänkt och hela novellens slut skrevs om. Detta gick såklart inte hem hos Bogomolov som krävde att man återgick till grundberättelsen. Något Mosfilm gick med på och skrev om manuset på nytt och med den unge regissören Eduard Abalov bakom tyglarna så påbörjades inspelningen.

Men det dröjde inte allt för lång tid innan ledarna bakom projektet stoppade produktionen och sparkade Abalov, då den konststyrelsen var långt ifrån imponerade, där kvalitén ansågs både otillfredsställande och oanvändbar. 
Ett halvår senare, på rekommendation från fotografen Vadim Yusov, så ansökte den nyexaminerade filmstudenten Andrey Tarkovskiy om att få ta upp inspelningen med honom bakom spakarna. Detta beviljades och resten kom att bli historia.

Enormt vackra och samtidigt melankoliska miljöer.

Efter en något brokig uppväxt så följde den unge Tarkovskiy med en expedition ut i Taiga'n, närmre bestämt runt Turukhansk och Krasnoyarsk. Väl ute i bushen så bestämde sig äntligen Andrey för vad han skulle bli när han blev stor. Svaret var filmregissör. Så när han kom tillbaka från expeditionen ansökte han, och blev han intagen till den numer prominenta filmskolan Gerasimov Institute of Cinematography i Moskva. Detta var under Khrushchev's era, en perfekt tid för att bli filmare i Ryssland, då antalet filmproduktioner ökade markant samtidigt som Sovjet började också öppna upp dörrarna för omvärlden. Detta ledde till att Tarkovskiy fick chansen att se filmer från regissörer som Kurosawa, Buñuel, Bresson, Bergman, Wajda och Mizoguchi. Det var även under denna tid som han kom i kontakt med fotografen Yusov, som han kom att fortsätta att arbeta med i alla sina projekt förutom Offret (där Svempa Nyqvist fotade), och hans gode vän Andrei Konchalovskiy, som också spelar en liten roll i Ivan's barndom.

Ivanovo Detstvo kom att bli en av Tarakovskiy's mest framgångsrika filmer (rent kommersiellt) på hemmaplan och som sitt första uppdrag som långfilmsuppdrag så skördade han stora framgångar även internationellt. Den plockade bland annat hem the Golden Lion vid 1962-års Venice Film Festival och the Golden Gate Award vid San Francisco International Film Festival samma år. Efter dessa positiva vindar så valde Sovjet att Ivan's barndom skulle bli deras bidrag till Oscarsgalan, men där vände lyckan och filmen blev inte ens nominerad.

Tarkovskiy har efter sitt genombrott påverkat extremt många regissörer och andra filmarbetare, några av dom som blev påverkade av framförallt Ivanovo Detstvo var Kieślowski, den besynnerlige Sergei Parajanov och Bergman, som hade detta att säga om den unge debutanten.

"My discovery of Tarkovsky's first film was like a miracle. Suddenly, I found myself standing at the door of a room the keys of which had, until then, never been given to me. It was a room I had always wanted to enter and where he was moving freely and fully at ease."

the Review: 


Ivan's barndom har legat högt upp i högen bland "att se" filmer. Tarkovskiy har egentligen vart utav intresse redan sedan jag förstod von Trier's förkärlek för honom, men jag har samtidigt räds hans filmer något oerhört. En rädsla som bygger på de förväntade konstnärliga pretentionerna som tynger ner hans namn. Det hjälper föga att han är från Ryssland, och i stort sett enbart producerat ryska filmer. Av någon anledning så skrämmer detta mig också, även fast jag egentligen har många ryska filmfavoriter.

Innan jag tog mig an Ivanovo Detstvo så hade jag sett både Offret och Solaris. Offret stämmer onekligen in på min beskrivning av mina förväntningar på en Tarkovskiy film, med andra ord så var mitt ungdoms-jag lagom imponerad. Men vet samtidigt om att mitt vuxna-jag gärna vill ge den en ny chans. Solaris var däremot en film som jag gillade skarpt, framförallt den visuella resa man fick följa med på. Men det är också en film som är ytterst svår att förstå sig på vid en första visningen, så ett återbesök där står nedskrivet i planerna.

Fotot är fascinerande. Helt ögonbedövande.

Jag skulle vilja påstå att man relativt snabbt inser att berättelsen om Ivan och hans barndom kommer att bli betydligt smidigare och mindre krävande från en åskådares vy än vad mina erfarenheter befarade. Samtidigt som Tarkovskiy, ur min synvinkel, inte tummat allt för mycket på det konstnärliga berättandet. Men det är helt klart en rakare historia än vad jag är van vid.

Dock så uppdagas snabbt ett rätt så bekymmersamt problem upp. Filmens protagonist, som just råkar vara Ivan av förklarliga skäl, känns inte allt för sympatisk. Jag har svårt att inte jämföra med en annan rysk krigsfilm, som råkar vara en av mina absoluta favoritfilmer och som jag ofta och gärna återkommer till. Idi i Smotri. För mig är skildringen av den pojkens krigsupplevelser långt mer chockerande (och därefter mer minnesvärda) än Ivan's. Reaktionerna är också mer trovärdiga, vilket leder till att det är lättare att relatera till Florya (Aleksey Kravchenko) än vad det är till Ivan (Burlyaev). Ivan är beskriven som en långt mer hjälte-aktig och av starkare karaktär än Florya, rent generellt, vilket möjligtvis säger mer om mig som människa än om filmens kompetens. Oavsett så är det alltid ett problem när man inte riktigt känner för filmens huvudkaraktär.

Men trots detta så är det en väldigt fin historia (ur mitt rätt så hårdhudade perspektiv) berättad under en väldigt, VÄLDIGT blek tid. Vad som lyfter filmen till det positiva betyg som jag ändå ger den är återigen min svaghet för det visuella och tekniska produktionsvärdet. 

Miljöerna och scenografin är häpnadsväckande vackra, på ett passande melankolisk vis, och Tarkovskiy och hans fotograf Yusov låter verkligen platserna tala sitt egna språk på ett alldeles magnifikt sätt (kanske en passion och förståelse för naturen som Andrey fick med sig från sina äventyr ute i Taiga'n). Vad som också sticker ut i just denna produktion är övergångarna mellan olika scener, kanske framförallt mellan Ivan's verklighet och drömvärld. De känns som oftast oerhört poetiska och genomtänkta. Men det mest intressanta med fotot är nog hur kamerans rörelser är koreograferade med skådespelarnas. Och om det inte finns rörelse i kamerans närmsta upptagningszon så kan man vara säker på att det händer något i bakgrunden. Man märker tidigt hur regissören och fotografen har jobbat just med djup i bilderna vilket tillsammans med all rörelse ger ett fantastisk liv till bilderna. En typ av arbetssätt och tankegång som tyvärr verkar försvinna allt mer.

the Slutkläm:


Ivan's barndom är en av de mest vackra och välfotade filmer som jag någonsin upplevt. Det sägs att de kunde repetera upp till två dagar för att få till den perfekta scenlösningen. Ett arbete som man verkligen ser resultatet av. Detta tillsammans med ytterst tilltalande miljöer gör att filmen blir oerhört spännande att följa, i alla fall visuellt. Och om jag får erkänna så är det faktiskt min stora dragningskraft i Ivan's barndom då själva berättelsen känns rätt så alldaglig. Jag tror att detta är ett oerhört bra första steg in i Tarkovskiy's värld och ett måste för alla fotointresserade.

the Betyg: 4 (Slår sig in bland den ryska krigsfilmstoppen, men slår såklart in Idi i Smotri.)

"You shouldn't get so worked up over the smallest things."