Stalag 17 (1953, DVD, 120min)

 

William Holden överlistar både tyskar och Oscarskommittén.

IMDB

Wikipedia


the Players: 
William Holden
Otto Peminger
Robert Strauss
Harvey Lembeck
Peter Graves
Sig Ruman 
Directed by:
Billy Wilder 
Screenplay by:  
Billy Wilder
Edwin Blum
Cinematography by: 
Ernest Laszlo 
Music by: 
Franz Waxman
Art Direction by:
Franz Bachelin
Hal Pereira
Set Decoration by: 
Sam Comer
Ray Moyer
Film Editing by:
George Tomasini

the Plot:

I fångläger 17, någonstans i andra världskrigets Nazi-Tyskland, så får ett misslyckat rymningsförsök dödliga konsekvenser. Något som får fångarna i Barrack 4 att misstänka en informatör bland deras egna.

Myteriet i Stalag 17 växer sig starkare och starkare.

the Background:

Stalag 17 är baserad på Broadway pjäsen med samma namn. Den hade premiär på 48th Street Theatre den 8:e Maj 1951 och skördade stora framgångar med hela 472 spelade föreställningar. Pjäsen var skriven av Donald Bevan och Edmund Trzcinski och baserad på deras egna upplevelser i ett fångläger i Österrike med namnet Stalag 17B.

Trzcinski dyker själv upp i filmen med en liten cameo. Och andra som följde med sina karaktärer när pjäsen skulle avbildas på celluloid var Robert Strauss, Harvey Lembeck, Robert Shawley och William Pierson. En som dock fick se sig kvarglömd i New York var John Ericson som spelade huvudkaraktären Sefton då han ansågs sakna den där stjärnstatusen för att locka tillräckligt med meat to the seats.

Filmen som är regisserad av Billy Wilder, mest känd för Some Like it Hot, Sunset Boulevard och Double Indemnity, blev likt pjäsen en stor framgång och spelade totalt in över $10 000 000. Och anses idag som en av de bättre fångläger-filmer.

Wilder som strax efter filmens premiär lämnade filmbolaget Paramount då han hamnade i onåd med bolagets representanter. Det ryktas bero både på en konflikt om ersättningen av filmens stora inkomster och att bolaget ville se ett Polskt fångläger istället för Tyskt för att förbättra sina chanser på den Väst-Tyska marknaden.

Det fanns också en del problem i att hitta stjärnan till filmens huvudroll. Där Charlton Heston tidigt var ett namn men efter att Sefton's karaktär blivit mindre heroisk så bytte man riktning i sin jakt. Lotten hamnade tillslut hos Holden, som Wilder jobbat med tidigare i Sunset Boulevard, som varken uppskattade sin karaktär eller pjäsen. Det sägs att han lämnade efter första akten på sitt besök i New York. Men under kontrakt med Paramount så fick kostymerna till slut rätt när de tvingade Holden till att acceptera rollen, en roll han senare skulle plocka hem Oscarsstatyetten best actor in a leading role för trots omständigheterna.

Ödmjuk av segerns sötma så påstod Holden själv att priset borde ha hamnat i någon av Burt Lancaster eller Montgomery Clift för deras roller i From Here to Eternity.
Kirk Douglas som själv tackade nej till rollen ångrade sedan såklart sitt beslut och sa själv att det var hans största misstag i sin karriär.

Paramount får äntligen William Holden att acceptera rollen som Sefton.

the Review: 

Jag miss faktiskt inte riktigt hur det kom sig att jag valde ut Stalag 17 som en film att ta sig tiden att se, möjligtvis var det något som jag sprang på efter att ha plågat mig igenom Attack. Och det är mycket möjligt att jag såg den i helt fel läge, trött efter en lång och fysiskt intensiv arbetsdag.

Men det var också under de förutsättningarna att jag trodde att Stalag var en seriös drama/thriller som de flesta andra fångläger-filmer som jag har upplevt, utöver Bamboo House då förstås men den spelar ju trots allt i sin egna liga.

Som ni förstår så skulle det rätt snabbt, faktiskt redan när en högst oväntad voice over drar igång, visa sig att filmen var något helt annat än vad jag hade tänkt mig. Framförallt ha en helt annan ton och ytterst märklig inriktning.

Wilder och hans medbrottsling till manusförfattare Edwin Blum har alltså valt att berätta historien med hjälp av en berättarröst. En person som jag efter filmens slut inte har den blankaste aning om han var. Vilket troligtvis kan skyllas på min dåliga uppmärksamhet, vilket i sin tur, lustigt nog, är en konsekvens av min besvikelsen över valet och tonen på samma voice over.

Och det är det som stör mig mest, framförallt då med tanke på att jag inledningsvis trodde att detta skulle vara ett seriöst verk, då det låter som att man håller på att berätta en halvtokig historia. Och även om jag personligen aldrig varken har suttit i ett vanligt fängelse eller i krigsfängelse så har jag väldigt svårt att tro att det är speciellt avslappnad och rolig plats att spendera sin tid på. 

Men just denna historia, som utspelar sig under en tid då drygt 73 miljoner människor dog varav 6 miljoner av dom var av judisk tro, likt Wilder's egna föräldrar, som fick spendera sin sista tid på jorden i liknande läger, har man valt att berätta ur ett komiskt perspektiv. Där man också ger våra två comic relief karaktärer lika mycket, om inte mer, screen time än till själva huvudstoryn.

Det är som att R2-D2 och C-3P0 hade fallit ner i Sarlacc's mage i inledningen av Return of the Jedi. Och för att istället följa Luke's och de andra kamp mot Imperiet så får vi se dessa två muppar och deras galna upptåg instängda i en och samma miljö i två timmar. Lite så där halvroligt om man får vara ärlig.

Och jag blir otroligt nyfiken på hur mycket filmen skiljer sig mot pjäsen. Har så innerligt svårt att tro att Bevan och Trzcinski's upplevelser från krigstiden kan ha vart så lättsamma.

Men någonstans i all denna galenskap så vaskas ett försök till en seriös och relativt viktig historia fram. Och ur det så lyckades Holden på ett helt otroligt sätt trolla fram en Oscarsstatyett. Ett faktum som jag nog aldrig kommer att kunna släppa och som säger så hemskt mycket om Oscarskommitténs inkompetens.

Inget illa mot varken Holden eller hans insats. Det är bara att varken han eller hans karaktär gör något som helst för att förtjäna ett såpass erkänt bevis på klass. Samma år slogs han alltså med ovannämnda Lancaster och Clift men också mot Marlon Brando för hans roll i Julius Cesar och Richard Burton för hans prestation i the Robe, romarriket var tydligen på tapeten det året, och utan att ha sett någon av dessa tre filmer så kan jag inget annat än att hålla med Holden i hans uttalande.


the Slutkläm:
 
Trots att jag ogillar filmer så brukar det ändå vara rätt enkelt att kunna tänka sig dess publik och vilka man skulle kunna tipsa filmen för. Men i detta fall går det verkligen inte och det kan möjligtvis bli ett kall här i mitt liv att kontinuerligt varna folk för denna film.

the Betyg: 2 (Den är för bra gjord för ettan)

"There are two people in this barracks who know I didn't do it. Me and the guy that did do it."