 |
| Moder Ryssland ger Tysken vad den förtjänar. |
IMDB
Wikipedia
the Players:
Andrey Martynov
Irina Shevchuk
Ludmila Zaytseva
Elena Drapeko
Irina Dolganova
Ekaterina Markova
Directed by:
Stanislav Rostotskiy
Screenplay by:
Stanislav Rostotskiy
Boris Vasiliev
Cinematography by:
Vyacheslav Shumskiy
Music by:
Kirill Molchanov
Production Design by:
Sergey Serebrenikov
Costume Design by:
Elza Rapoport
Natalya Khachaturyan
Film Editing by:
Valentina Mironova
 |
| Låt jakten börja! |
the Plot:
Andra världskrigets Ryssland, eller the Great Patriotic War som det är mer känt som i moderlandet. Där får vi följa Senior Sergeant Vaskov (Martynov) när hans postering blir avlösta av en kvinnligt luftvärnspluton. Förhållandena sinsemellan är inledningsvis relativt kyliga tills att två tyskar siktas ute i bushen. Vaskov väljer tillsammans med Osyanina (Shevchuk) ut en grupp på fyra soldater som beger sig ut på jakt. Men väl ute i vildmarken förändras förutsättningarna snabbt.
the Background:
Tråkigt nog men, inte allt för oförståeligt, så är det betydligt svårare att hitta spännande och korrekt bakgrundsinformation så fort man beger sig utanför Hollywoods gränser.
Men jag ska göra mitt bästa för att ge er lite mer kött på benen innan man placerar sig själv i soffan framför denna långkörare. Och tyvärr så får ni klara er med de amerikanska stavningarna av de kyrilliska namnen. Vilket också är en stor anledning till ni inte till fullo ska lite på namnen på skådespelarna som jag nämnde här ovan. Det skiljer sig nämnvärt mellan de ryska namn som nämns i filmen, som oftast är smeknamn, på det som syns i undertexten och det som står listat på IMDB och Wikipedia. Hoppas att ni har överseende med detta.
Filmen är som vanligt baserad på en novell skriven av Boris Vasilyev. Som också anses som en av de sista liutenats prose. En grupp ex-militärer som i efterhand valde att dramatisera deras traumatiska upplevelser under the Great Patriotic War.
Boken blev en stor succé och såldes i hela 1.8 miljoner kopior efter att ha publicerats 1969. Utöver filmen från 72, så blev det också en pjäs, en opera och Kinesisk TV-serie. På grund av dess politiska propaganda så gick den ju såklart även hem i andra kommunistiska länder.
Boris själv tröttnade tillslut på kommunismen men också den efterföljande perestrojkan och var sedan en av de 42 ryska literati (intellektuella människor, elitister?) som skrev det öppna brevet the Letter of Forty-Two, men nu blir det allt för mycket politik och för lite filmsnack.
 |
| Stenhårda brudar gör upp i skogen. |
Filmen är inspelad i Ruskeala som ligger i Karelen, norr om St. Petersburg och angränsar till Finland. Platsen bjuder på ytterst vacker och dittills orörd natur. Ett tema som Boris fortsatte att skriva om i boken Ne Strelyayte v belykh lebedey (Do Not Shoot at the White Swans) som också kom att bli film 1980.
Filmen var även nominerad, tillsammans med Jan Troells Nybyggarna, till bästa utländska film på Oscars galan 1972. Ett pris som Troell och Rostotskiy fick se landa i Luis Buñuels händer med filmen the Discret Charm of the Bourgeoisie.
the Review:
Mmmmm Rysk krigsfilm. Jag älskar rysk krigsfilm. Fast jag har inte sett så många ärligt talat. Men de som jag väl har sett är helt sataniskt fantastiska! Jag tänker givetvis på Idi i Smotri (Come and See) och Letyat Zhuravli (the Cranes are Flying). Två av mina, av förvisso väldigt många, absoluta filmfavoriter. Jag har ju förvisso sett en del sämre och inte fullt lika inspirerande krigsfilmer, om man får använda ett sånt uttryck när det kommer till denna kategori, genom min tid. Men tack vare dessa två filmer så är mina förväntningar, när det kommer till detta land och genre, oerhört höga.
Kan tyvärr inte påstå att a Zori Zdes Tikhie levererar på momangen. Jag var förvisso hemskt trött och inte fullt motiverad när jag drog igång den. Så beslutet att avsluta den första visning för att fullfölja den dagen efter kan vara ett av de bättre beslut jag har tagit i mitt filmrelaterade liv.
Vår första akt utspelar sig vid en sjö där soldaternas postering är belägrad. Där får vi lära känna våra hjältinnor medan de kivas sinsemellan och är smått avundsjuka på varandras livshistorier. Livshistorier som blir återberättade i färg, där resten av filmen är är skjuten i svart-vitt, något jag kommer att återkomma till senare i min recension.
Nyckeln att gilla detta verk ligger nog att ta sig förbi första akten. Förvisso påverkad av min trötthet så blev de nästan femtio minuter långa inledningen relativt dimmig och trög. Men utan den så hade nog de resterande två timmarna inte vart lika underhållande och känslomässigt involverande.
 |
| Enligt lag bör varje rysk film innehålla minst en ångestladdad "träskscen". |
I en film som lånar strax över tre timmar av ens liv så kan man ha förståelse för att fotot från och till blir något trivialt. Men likt momentet här ovanför så bjuder förstefotograf Shumskiy på en del minnesvärda bilder filmen igenom.
Det som sticker ut mest stilistisk, förutom en imponerande flygplanskrasch i en av inledningssekvenserna, så är det våra tillbakablickar och drömsekvenser. Scener som är i färg när resten av världen är svart-vit och presenterade i en avskalad studiomiljö.
Ett val som inte bara gör att filmen sticker ut utan att man även får lite exploitation vibbar.
Vilket leder mig in på det som gör filmen speciell och samma faktor som fick mig intresserad från början. En krigsfilm där historien kretsar kring kvinnorna och i detta unika fall kvinnliga soldater. Men där sviker filmen publiken något. Man får ju självklart väga in tiden som verket är tänkt att utspela sig i när man diskuterar denna punkt, men det är svårt att förbi se att våra hjältinnors stora mål i livet, och möjligtvis det enda, är att få en karl och producera ett barn. En punkt som man inte är sena att trycka på så fort man får chansen.
Självklart får de visa prov på heroism, speciellt under andra delen av filmen, men man ska nog inte förvänta sig någon underverk i jämställdhetspoänger.
the Slutkläm:
Men om man lyckas bortse från ovanstående, från den uppenbara kommunistiska propagandan (Som inte är så farlig) och om man överlever filmens första akt så bjuds man tillslut på en riktigt bra filmupplevelse. Och en av de bättre krigsfilmer som jag har sett.
the Betyg: 3,5 (två-till tre förändringar och det hade vart en klockren 4:a)
"Это охота для немцев, а не танцы."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar