Sammanfattning av 2015.

Gunkanjima som senast sågs i Skyfall och Attack on Titan.

the Story so far:

Tvåtusenfemton, ett år som blev fyllt med rätt så mediokra filmupplevelser men där några självfallet skulle sticka ut. Men trots de många treorna i betyg så är jag ändå väldigt nöjd med de filmer som jag tuggat i mig, där många både hade ett filmhistoriskt värde som samhällsanalytiska poänger. Likväl så ser jag självklart fram emot vad tvåtusensexton kan ha att erbjuda.

1. East of Eden (1955, 115 min)
Likt förra årets givna etta så är årets givna etta, och likväl den film som fick mitt högsta betyg (en soklar femma), en amerikansk produktion och som på ett mer eller mindre nostalgiskt vis skildrar en amerikansk, välbärgad familj under fall. Ett genomgående, smått pinsamt tema som jag personligen måste jobba med för att komma ifrån. Men likväl en sån helskotta fin film, ett måste för alla och ett måste för mig att fortsätta utforska Dean's skrala filmografi. Se den!

2. the Grapes of Wrath (1940, 129 min)
Årets andra Steinbeck-filmatisering och även årets näst mest älskade film av "yours truly". En film som lämnade mig så imponerad och berörd att jag faktiskt redan gått tillbaka för att njuta av den ytterligare en gång under detta år. Henry Fonda är helt magnifik i en film som än idag känns oerhört relevant och gör oss påminda om hur viktigt det är att ta lärdom av vår historia och hur tragiskt det kan bli när vi glömmer den. Se den!


Det var mina två absoluta toppar under året som också bjöd på ett par upplevelser som inte riktigt nådde fram ända till målsnöret men som har växt på mig i efterhand.

1. Kamigami no fukaki yokubô (the Profound Desire of the Gods, 1968, 173 min)
En film som jag idag minns väldigt lite om. Vad jag däremot kommer ihåg är hur den med en oerhört långsam inledning till slut vann över mig, och mot filmens slut så var jag nära att ge den en femma. En film som jag nu känner ett starkt behov att återbesöka och jag föreslår att ni gör detsamma. Se den!

2. Evil Ed (1995, 93 min)
En kaotisk men både underhållande och inspirerande filmupplevelse. Anders Jacobsson och Göran Lundströms skapelse är något vi här i Sverige borde respektera och våga lyfta fram när det kommer till vår egna filmhistoria på ett betydligt mer vördat vis. Se den!

3. Two-Lane Blacktop (1971, 102 min
Min fördjupning i bakgrunden till Death Proof fortsätter och Two-Lane Blacktop gör mig ytterligare en erfarenhet rikare i den amerikanska muskelbils-genren. Utöver allt bilmekande så bjuder även regissör Hellman och hans medarbetare på en magisk liten berättelse om en amerikansk generation och ett landskap i förfall. Se den!

4. Ivanovo Detstvo (Ivan's Childhood, 1962, 95 min)
Fantastisk foto och en perfekt inkörsport till Tarkovskiy's värld. Nuff said. Se den!

5. Yôkai Daisensô (1968, 79 min)
Konstigt nog så har denna lilla juvel blivit bortglömd. En underbar familjefilm-skräckis (just denna genre-kombo kan vara anledning till dess försummande) som med ett par förändringar kunde vart riktigt - riktigt bra. Om inget annat ett underbart filmhantverk som får en att drömma tillbaka till gamla dagar. Se den!

6. Dr Mabuse, der Spieler (Dr. Mabuse: the Gambler, 1922, 270 min)
Jag börjar göra en tradition av att ha med en Fritz Lang-film bland årets bästa upplevelser. Nu blev Dr Mabuse inte riktigt en sådan men traditioner ska ju inte alltid vara bra, utan det är upprepandet som är det viktiga. Därför räds jag nästa års Lang-inslag, som jag räknar med att bli Metropolis, något extra mycket. Se den (om ni vågar)!

7. Judgement at Nuremberg (1961, 186 min)
En oerhört viktig film som vi aldrig får glömma. Också en oerhört intressant film ur ett historiskt perspektiv med så många oerhört intressanta skådespelare, med oerhört intressanta bakgrunder som bjuder upp till ett par enormt fina prestationer. Se den!

8. Trois Couleurs: Bleu, Blanc & Rouge (Three Colors, 1993-94, 94,87 & 99 min)
En bra film, en mindre bra film och en riktigt jävla bra film sammanfattar Kieślowski's sista bidrag till filmhistorien. Då den riktigt jävla bra filmen verkligen bör ses så bör man också gnata sig igenom de två föregående filmerna. Är man en cineast så är man, det är bara till att börja käka, priset som ni får är verkligen värt det. Se dom!

En av världens mest kända och dokumenterade vägkorsningar.