 |
| Våra snälla japanska väsen som skyddar våra ryggar. |
IMDB
Wikipedia
the Players:
Yoshihiko Aoyama
Chikara Hashimoto
Akane Kawasaki
Gen Kuroki
Directed by:
Yoshiyuki Kuroda
Screenplay by:
Tetsurô Yoshida
Produced by:
Yamato Yashiro
Cinematography by:
Hiroshi Imai
Music by:
Sei Ikeno
Art Direction by:
Shigeru Katô
Seiichi Ôta
Film Editing by:
Toshio Taniguchi
the Plot:
Giriga utgrävare råkar väcka en uråldrig babylonisk demon, med det oerhört passande namnet Daimon (Hashimoto). Tur i oturen så tar sig Daimon till Japan där han genast sätter igång att förpesta landsbygden genom att förkroppsliga sig själv i olika människor. Detta är något som de lokala yôkai monsterna inte uppskattar och samlar nu sina gemensamma krafter för att få stopp på denna ondskefulla demon.
 |
| Den godhjärtade kappan, som blir den första att inse den sanna faran. |
the Background:
Yôkai Daisensô är producerad av produktionsbolaget Daiei Film. Företaget bestod ursprungligen av tre olika filmbolag inom man slogs ihop efter andra världskriget för att främja filmmediet i Japan. En liten rolig notis är att likt många andra filmbolag, så hade även Daiei ett eget baseball-lag, Daiei Stars. Ett franschise som sedan dess har gått vidare till att bli Chiba Lotte Marines. Utöver baseball så blev Daiei också kända för de prisbelönta filmerna Rashomon och Gate of Hell. Medans man också nådde stor framgång med ett gäng filmserier, såsom klassiska Gamera, Zaitochi, Nemuri Kyoshirō (the Sleepy Eyes of Death) och Daimajin trilogin. Denna trilogi spelade man in samma år för att släppa filmerna med bara ett par månaders mellanrum. Samma taktik använde man två år senare när man släppte de tre filmerna, om våra små Yôkai's, med ett halvårs mellanrum. Från Mars 1968 till Mars 1969.
Daiei Films gick i konkurs under början av 70-talet, efter ett par år av resursslöseri och ett allmänt förfall av den japanska biopubliken. Men bara tre år efter konkursen så blev bolaget räddat av Yasuyoshi Tokuma, och hans förlag Tokuma Shoten, som länge vart medproducenter tillsammans med det mer kända Studio Ghibli. Det pånyttfödda Daiei Films började genast producera diverse olika filmproduktioner där bland annat Takashi Miike's Dead or Alive sticker ut, främst på grund av att Miike själv kom att producera en fjärde film i Yôkai serien för bara tio år sedan. Hans egna inlägg till serien, the Great Yôkai War, verkar dock vara mer eller mindre en remake på seriens första film.
 |
| Imponerande matte paitings för en såpass gammal film. |
Medans ni sitter och läser detta så kanske ni undrar vad i helskotta Yôkai betyder. Ordet står för spöke, en typ av övernaturliga monster med sin bakgrund bland de japanska folksägnerna. Men just ordet Yôkai kommer faktiskt från det Kinesiska tecknet för en "förtrollande uppenbarelse". Dom kan även kallas för ayakashi, mononoke eller mamono. Som oftast så är de olika spökena baserade på ett djur som den sköldpaddsliknande kappan eller den bevingade Tengun. De kan som oftast variera från onda, nyckfulla till att faktiskt även sprida gott omkring sig.
Tyvärr så är det svårt för mig som okunnig Europé att forska kring Asiatisk filmhistoria. Men vad det verkar som så var detta i mångt och mycket en "in-house" produktion där flertalet av teamet på något sätt hade jobbat ihop sedan tidigare, troligtvis anställda genom Daiei Films. Men intressant att veta kan vara att regissören Kuroda sedan tidigare gjort special effekter till tidigare nämnda Daimajin serien, och kom senare även att regissera den fjärde filmen i hyllade Sleepy Eyes of Death-serien. Medans kompositören Sei Ikeno producerat musik till flertalet av Zaitochi filmer innan hans medverkar i Yôkai Daisensô.
the Review:
Oktobermånad brukar innebära en väldans massa skräckfilmstips. James Rolfe är en av många filmnördar som har en egen skräckfilmsnedräkning tills att Halloween slår in. Skräckfilmfantasternas egna Julafton. Rolfe's egna nedräkningar kallar han för Monster Madness, där producerar han små korta presentationer av olika filmer inom denna mardrömsskapande genre. Ett av de många tips som fångade mitt intresse lite extra var inlägget om den japanska filmen Yôkai Monsters.
Så förstå min enorma lycka när jag råka komma över den japanska LaserDisc-boxen innehållandes hela trilogin. En helt magisk box innehållandes både en mangaserie, urklippsfigurer av filmens monster och en otroligt fin affisch, i gammal klassisk japansk stil. Som ni hör så är peppen rätt så stark kring vad som verkar vara en tämligen tafflig monster film, kan Yôkai Daisensô verkligen leva upp till min egenskapade hype?
Som ni redan vet så är jag en sucker för filmfotografi. Personligen så tycker jag att en film kan bäras upp enbart genom den visuella upplevelsen, en make or break situation som jag rätt så snabbt kan ta beslut om. Yôkai Monsters levererar direkt inom denna punkt. Redan under filmens anslag så presenterar man bild efter bild av mäktiga visuella lösningar och kompositioner.
Vad man inser redan under filmens första akt är att fotot så klart inte agerar ensamt, utan ljuset och scenografi utgör tillsammans en enhet som är av enormt högt värde. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte om jag har sett en så pass professionell, "Hollywoodiansk" produktion från ett icke-Amerikansk land förut. Missförstå mig inte, självklart så är inte Hollywood någon som helst måttstock när det kommer till vad som är bra film eller kultur, men när det kommer till perfektion så har de som oftast rätt bra förutsättningar och Yôkai Monster efterliknar detta på ett enormt imponerande vis. Något som jag tror mycket beror på att hela filmen är inspelad i studiomiljö. Men där man istället för att slappna av, har utnyttjat allt det positiva som kommer med att jobba på en kontrollerbar inspelningsplats, med kontrollerbara förhållanden.
Vad som är långt ifrån lika snyggt framställt är våra monstren, där man som oftast, om inte gömt " a guy in a rubber suit" - vilket såklart ligger i det japanska blodet - så har man producerat en skrattretande, sladdrig och illa styrd marionett, likt bilden här ovan.
the Betyg: 3 (Med ett något mer engagerande karaktärsarbete så hade 4:a vart odiskutabel)
 |
| Lite av en blandad kompott när det kommer till produktionsvärdet. |
Som ni redan vet så är jag en sucker för filmfotografi. Personligen så tycker jag att en film kan bäras upp enbart genom den visuella upplevelsen, en make or break situation som jag rätt så snabbt kan ta beslut om. Yôkai Monsters levererar direkt inom denna punkt. Redan under filmens anslag så presenterar man bild efter bild av mäktiga visuella lösningar och kompositioner.
Vad man inser redan under filmens första akt är att fotot så klart inte agerar ensamt, utan ljuset och scenografi utgör tillsammans en enhet som är av enormt högt värde. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte om jag har sett en så pass professionell, "Hollywoodiansk" produktion från ett icke-Amerikansk land förut. Missförstå mig inte, självklart så är inte Hollywood någon som helst måttstock när det kommer till vad som är bra film eller kultur, men när det kommer till perfektion så har de som oftast rätt bra förutsättningar och Yôkai Monster efterliknar detta på ett enormt imponerande vis. Något som jag tror mycket beror på att hela filmen är inspelad i studiomiljö. Men där man istället för att slappna av, har utnyttjat allt det positiva som kommer med att jobba på en kontrollerbar inspelningsplats, med kontrollerbara förhållanden.
Vad som är långt ifrån lika snyggt framställt är våra monstren, där man som oftast, om inte gömt " a guy in a rubber suit" - vilket såklart ligger i det japanska blodet - så har man producerat en skrattretande, sladdrig och illa styrd marionett, likt bilden här ovan.
the Slutkläm:
Yôkai daisensô var aldrig skapt för att skrämma, även om det tar en stund innan man sätter filmens ton. Ursprungligen så känns filmen mer riktad mot barn än mot vuxna (vilket den självklart har all rätt att göra), men i dagsläget så tror jag att den lyckas charmera alla generationer. Vad som saknas hos filmen för att verkligen nå ett toppbetyg är ett något tightare berättande, med något mer tydligt drivande karaktärer. Vad jag i grund och botten är ute efter är en mänsklig karaktär som jag kan sympatisera med. Konstant genom filmen så sitter jag och jämför med den oerhört charmerande the Monster Squad. En äventyrsfilm, och en uppenbar studioproduktion, som förtäljer sin historia på ett väldigt engagerande och avslappnat vis. Och på ett sätt bättre vis än Yôkai Daisensô. Men likväl så sviker inte våra söta monster oss på något sätt, utan det är snarare tvärtom. En för oss västerlänningar, gömd liten skatt som bör ses och uppskattas.
Yôkai daisensô var aldrig skapt för att skrämma, även om det tar en stund innan man sätter filmens ton. Ursprungligen så känns filmen mer riktad mot barn än mot vuxna (vilket den självklart har all rätt att göra), men i dagsläget så tror jag att den lyckas charmera alla generationer. Vad som saknas hos filmen för att verkligen nå ett toppbetyg är ett något tightare berättande, med något mer tydligt drivande karaktärer. Vad jag i grund och botten är ute efter är en mänsklig karaktär som jag kan sympatisera med. Konstant genom filmen så sitter jag och jämför med den oerhört charmerande the Monster Squad. En äventyrsfilm, och en uppenbar studioproduktion, som förtäljer sin historia på ett väldigt engagerande och avslappnat vis. Och på ett sätt bättre vis än Yôkai Daisensô. Men likväl så sviker inte våra söta monster oss på något sätt, utan det är snarare tvärtom. En för oss västerlänningar, gömd liten skatt som bör ses och uppskattas.
the Betyg: 3 (Med ett något mer engagerande karaktärsarbete så hade 4:a vart odiskutabel)
"You suck, Buddah!"
Källor: Wikipedia, IMDB & Monster Madness
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar