Wu Du (the Five Venoms/Five Deadly Venoms, 1978, BD, 97 min)

Fem dödliga djurarter och endaste de goda får överleva. Men vilka är de?

IMDB

Wikipedia


the Players: 
Sheng Chiang
Philip Kwok
Feng Lu
Pai Wei
Chien Sun 
Meng Lo 
Directed by:
Cheh Chang 
Screenplay by:  
Cheh Chang
Kuang Ni
Cinematography by: 
Hui-Chi Tsao 
Kung Mo To
Music by: 
Yung-Yu Chen
Art Direction by:
Johnson Tsao
Costume Design by: 
Lia Chi Yu
Fight Direction by:
Ting Leung
Film Editing by:
Hsing-Lung Chaing

the Plot:
 
När sifun för den ökända Posion Clan närmar sig livs ände så ser han till att skicka ut sin nuvarande och sista elev,Yang Tieh (Chiang), för att ställa saker och ting till sin rätta och slutligen upphöra klanens existens. Unge Yang Tieh ger sig ut i den stora världen, eller snarare Kina men det är ju en rätt så stor del av världen, för att söka reda på en stor skatt som har bevarats inom klanen. Men där ute finns redan klanens fem apostlar sökandes samma mål. The Deadly Venoms.

1: Centiped, 2: Snake, 3: Scorpion, 4: Toad och 5: Gecko.

the Background:

Då var vi äntligen på plats i kampsortfilmernas och the Shaw Brothers underbara värld. Något som ligger mig ytterst varmt om hjärtat. Shaw Brothers har jag vart inne lite på i ett tidigare inlägg om Bamboo House. Medans det blir min första dunst med en riktig Kinesisk kampsportsfilm på the Shinbone.

Inläggets filmtips, the Five venoms, Five Deadly Venoms, Wu Du, Mm Dook eller vad man nu vill kalla den (kär film har många namn), är inte bara den enda kampsportsfilmen men också den enda asiatiska filmen som gör sig värd en placering (Hög sådan) i Entertainment Weekley's härliga top 50 lista för kult filmer. Om du inte har sett alla dom så betyder det med andra ord att du är en tönt. Även om jag inte riktigt vet vilken trovärdighetsnivå som Entertainment Weekley erbjuder här i världen samt arr jag nu så här i efterhand tvekar om filmen i sig verkligen förtjänar en plats där. Framförallt då som den enda representanten för Shaw Brothers och kampsportsfilmens värld.
Men Wu Du har, trots min bitterhet, befäst sig som en stark kulturell influens till både den asiatiska filmvärlden likt den västerländska popkulturen. Ett exempel på detta är Wu-Tang Clan's samplingar från filmen i deras låt, Da Mystery of Chessboxin', från deras debutplatta Enter the Wu-Tang-36 Chambers. Det var också här igenom som jag först blev uppmärksammad på filmens existens.

Filmens skådespelarensemble kom att bli kända som the Venom Mob. De fem som man kan se i filmens huvudroller hade alla studerat vid Peking Operans skola i Taiwan. En skola som har bildat erkända namn som Jackie Chan och Sammo Hung, fast då i Kinas huvudstad Beijing. The Venom Mob hann delta i 27 SB filmer mellan åren 76 och 83. Där större delen av filmerna är regisserad av samme man som gav mobben sin chans i filmvärlden, Shaw Brothers stålregissör, Cheh Chang.

Cheh Chang var alltså Shaw Brothers egna demonregisserör där han kom att regissera nästan 100 filmer under sin relativt korta karriär. Likt de nya vågorna i Europa så började Chang också som filmrecensent innan han blev anställd som manusförfattare hos SB.
Regikarriären tog senare fart i och med swordplay filmen One-Armed Swordsman från 1967. Med starka influenser från Sergio Leone's spaghettivästernfilmer och Japansk Samuraj filmer så började han skapa sig ett namn och hans filmer började gå hem i biljettkassorna. One-Armed Swordsman blev den första filmen i Hong Kong's historia att spela in över en milljon $HK.

I hans tidiga Wuxia filmer så hade han som oftast arbetat med Lau Kar Leung (Chia-Liang Liu) som fight koreograf men deras professionella karriärer skulle dela vägar efter ett bråk under inspelningen av Disciples of Shaolin. Lar Kar Leung skulle sedan att gå vidare att regissera klassikerna, och några av mina absoluta favoritfilmer, 36th Chamber of Shaolin, Dirty Ho, 8 Diagram Pole Fighter och Drunken Master II. Medans Cheh Chang fann the Five Venoms i Taiwan och skapade sitt egna nya kapitel i livet. 

Peruk och skäggmakeriet höll tyvärr sällan lika hög kvalité som själva Kung-fun.

the Review: 

Det är väl lika bra att erkänna, så att ni läsare är på samma plan som mig, att jag är löjligt förtjust i kampsportsfilmer. Kan inte riktigt minnas vart det började. Möjligtvis med en kopia av Bruce Lee's Enter the Dragon på någon födelsedag från en vis kusin. En sak är säker och att det inte grundas i min egna korta karriär inom sporten och livsstilen.

Det hade heller garanterat inget med varken de långa och statiska Kyokushinkai-träningarna eller Karate Kid filmerna (som jag fortfarande inte har sett). Det som dock är säkert är att jag minns när intresset tog fart. Under två år i en liten svensk by där man var utsatt för konstant avskildhet från omvärlden så kom en stor samling tidiga Jackie Chan filmer till undsättning. 

Det är något vackert med kombinationen av akrobatik, dans, råstyrka, våld, taffligt skådespeleri och karaktäristiskt bildspråk. Sen kan jag samtidigt tycka att man som oftast hade rätt sunda värderingar som man ville sprida. Som grundtanke i alla fall.

Wu Du blev alltså min första drabbning med Cheh Chang och the Venom Mob och roligt nog så går den emot exakt det som jag precis skrev här ovan. Jag tror bestämt att det är den första Wuxia filmen som jag någonsin bevittnat där det känns som att historien och i viss mån också karaktärerna ligger i fokus framför slagsmålen (om man bortser från den nya generationens filmer). Och det roliga är att den faktiskt gör detta ytterst väl. 

Där jag är van vid att filmen inleds med en lång filmsekvensens för att sedan bjudas på ögongodis, låt säga, var 10:e minut fram tills den stora episka finalen. Så bjuder Wu Du knappt upp tills dans före att historien väl skall knytas ihop. Vet ju självfallet inte om detta är kutym för Cheh's produktioner men för mig så känns det väldigt fräscht och inspirerande. Och jag får nog faktiskt erkänna att det faktiskt är första gången som jag verkligen känner för både karaktärerna och historien i en Kinesisk kampsportsfilm. 


the Slutkläm:
 
Man bör verkligen se Wu Du, om inte för dess popkulturella status, så för att den på, för mig, ovanligt sätt lyckas blanda alla de där sköna komponenter som en klassisk Wuxia film från 70-80 talet bör innehålla tillsammans med en historia som engagerar och karaktärer som man faktiskt bryr sig om.

the Betyg: 3,5 (genre filmer går efter ett annat poängsystem där en 3:a bör ses som en 4:a)

"Poison clan rocks the world! "