Pumpkinhead (1988, DVD, 86min)

Både jag och Stan Wilson går emot läran, visa aldrig ditt monster i inledningen.

IMDB

Wikipedia


the Players: 
Lance Henriksen
Jeff East
John D' Aquino
Kimberley Ross
Joel Hoffman
Cynthia Bain
Kerry Remsen   
Directed by:
Stan Winston 
Screenplay by:  
Mark Patrick Carducci
Gary Gerani
Cinematography by: 
Bojan Bazelli 
Music by: 
Richard Stone
Production Design by:
Cynthia Kay Charette
Set Decoration by:
Kurt Gauger
Creature Makeup by: 
Tom Woodruff Jr.
Film Editing by:
Marcus Manton


the Plot:

Ute i den amerikanska söderns vildmarker så går vandringshistorien om ett monster som sprider rättvisa där orättvisa har skördat sina offer. När ett par ungdomar från storstaden råkar ha ihjäl butiksägaren Ed (Lance Henriksen) Harley's son i en oturlig olycka. En händelse som väcker Ed's enorma vrede och snart så kommer de skyldiga ångra valet av sin semesterplats.

Ed Harley levde sitt anspråkslösa liv i fred tills storstädernas fasligheter gjorde sig påmind.

the Background:

Stan Winston långfilmsdebut som regissör. Och om ni undrar vem fasiken det är så ska jag berätta det för er nu.

Den nu bortgångne Stan utbildade sig inom måleri och skulptering. Men precis innan 70-talet tog vid så bestämde han sig att bege sig till Hollywood och ge skådespelaryrket en chans. När den karriären inte tog fart så gav han sig istället på en lärlingstjänst på maskavdelning hos Walt Disney.

Där kom han att jobba och forma sina kunskaper i över tio år genom att bland annat tillverka Wookiee kostymerna till vår tids största kulturella skapelse. 1978 års Star Wars Holiday Special. 

Under 80-talet så skulle han börja bryta upp med Walt Disney och resan mot att befästa sitt egna namn i de visuella effektmakarnas himmel tog sin fart. Han hjälpte till exempel en utarbetad Rob Bottin under the Thing inspelningen med den berömda hundscenen. Och han ska tydligen haft en hand i arbetet kring den tredje Fredagen den 13:e filmen. En av mina personliga favoriter i den underbara serien.

Men det var tack vare hans arbete i James Cameron's supersuccé the Terminator som tog honom till berömmelsen. För att sedan följa upp det arbetet med ett Oscarsstatyettbelönat hantverk i Cameron's nästa projekt Aliens. 

4 statyetter för bästa visuella effekter och mask hann han plocka upp innan han blev tvungen att lämna in 2008. Han lämnade dock efter sig mycket glädje och kunskap i filmhistoriska klassiker som Terminator, Jurassic Park, Predator och Aliens serierna.


Filmen producerades av den legendariske Dino de Laurentiis amerikanska bolag De Laurentiis Entertainment Group. Tyvärr så gick företaget i konkurs i sammanband med att Pumpkinhead skulle släppas till biograferna. Till slut så plockade United Artist upp filmen och gav den ett något limiterad försök ute på marknaden. Det var även här som filmen fick sin andra titel, Vengence - the Demon, när United Artist försökte ge den ett ansiktslyft.

Med vissa svårigheter så spelade Pumpkinhead i alla fall in sin budget med råge, men det skulle dröja innan man började tyda spåren som filmen lämnade efter sig. För att sedan ta upp den kultfanan som filmen nu håller högt.

Kommer Pumpkinhead finna tron på något annat än hämnd?

the Review: 

Jag går direkt på filmens problem. För problemen är en så pass stor del av filmen att det är svårt att prata om något annat än just det.

Vi har alltså en av de mest erkända visuella effektmakarna som regisserar sin första film. Självfallet så kommer filmen innehålla en imponerande varelse skapade av mästarens egna team. Men frågan är vad det är för typ av film? En skräckfilm? Mnja. Då vi direkt bryter skräckfilmens gyllene regel om att aldrig visa monstret i början av filmen. Men självfallet så måste man ju göra det när filmen är skapad av Stan Winston. Är det en monsterfilm då? Mnja, inte det heller. I och med att det är Winstons regidebut så märks det rätt så väl i berättandet av historien. Han och hans team må vara lysande på att ge liv till den fysiska dockan men att ge liv till karaktären och berättelsen är de betydligt sämre på.

Jag tänker, och delvis jämför, filmen med the Thing. Vilket säkerligen är orättvis men samtidigt så påminner de rätt så mycket om varandra. Där Carpenter genialiskt lyckas väga det okända och obehagliga runt gåtan om the thing i inledning av filmen för att ju längre tiden går visa mer och mer ut av Bottins mästerliga skapelser. Samtidigt som han också lyckas skapa utmärkande karaktärer som man snabbt börjar finna tycke för och därav engagerar sig rejält i deras batalj mot överlevnad. 

Nu hamnar Pumpkinhead någonstans emellan och blir inte riktigt bra på något. Varken direkt skrämmande eller allt för underhållande och engagerande. Tyvärr för filmen då det självfallet fanns enormt med potential för att bli en riktigt bra film. 

the Slutkläm:
 
Det är självfallet inte bara elände. Och visst bör man se Winston's Pumpkinhead. Men om man inte är allt för erfaren i 80-tals skräckfilmshistorien så finns det en mängd filmer som man bör se först och som ger en betydligt mer i utbyte. 

the Betyg: 3 (Jävligt snygg men relativt innehållslös)

"Nothin' can call it off...[lights flamethrower] "

Repo Man (1984, DVD, 92min)

 

Vad är det som egentligen döljer sig i bakluckan?

IMDB

Wikipedia


the Players: 
Emilio Estevez
Harry Dean Stanton
Olivia Barash
Tracey Walter
Susan Barnes 
Directed by:
Alex Cox 
Screenplay by:  
Alex Cox
Cinematography by: 
Robby Müller 
Music by: 
Steven Hufsteter
Tito "Humberto" Larriva
Production Design by:
Lydia Burbank
Art Direction by: 
Lydia Burbank
J. Rae Fox
Set Decoration by:
Cheryl Cutler
Film Editing by:
Dennis Dolan



the Plot:

Otto (Estevez), en av många nihilistiska punkrockare i Los Angeles området, blir av med sitt meningslösa jobb i ett varuhus. Väl tillbaka på gatan så faller han i klorna på den excentriske Bud (Dean Stanton) och snart så får han en ny om än ofrivillig karriär som repo man (beslagtar obetalda bilar). Ett av Otto's första uppdrag blir att återfinna en 1964 års Chevrolet Malibu. Men det kommer visa sig vara en högst eftertraktad bil.

Emilio Estevez och Harry Dean Stanton ställer till med hyss i centrala Los Angeles.

the Background:

Regissören och den liverpoolfödde Alex Cox studerade juridik vid Oxford University, tillsammans med en viss Tony Blair, innan han ändrade karriärsplaner och började läsa Film och TV. En väg som till slut ledde honom till Los Angeles och UCLA. Där kom han att starta sitt första produktionsbolag, Edge City, tillsammans med ett par vänner.

Bolagets första långfilm skulle bli Repo Man, baserat på ett manus av just Alex Cox, som man inledningsvis siktade på att producera för cirka $70 000. Men när man fick med producenten Michael Nesmith, som nog är mest känd som en av medlemmarna i the Monkees, så lyckades han både få med sig Universal som finansiär och en förhöjd budget till över miljonen dollar.

Under tiden som filmen producerades så byttes ledningen på Universal ut och därmed försvann också tron på Alex Cox märkliga projekt. Resultatet blev kraftigt förminskade speltillfällen efter premiär och filmen fick svårt att hitta sin publik. Filmens räddning skulle bli dess soundtrack. Med artister som Black Flag, Sucidial Tendencies och Iggy Pop lyckades man skapa sitt namn bakvägen. Ett så pass starkt intresse väcktes att filmen fick en andra chans på biograferna där den verkligen levererade. 

Repo Man har på äldre dagar blivit något av en kultklassiker. Enligt Wikipedia så anses den som en av de bättre filmerna från årgången 84. Ett år fylld med klassiker som bla. Ghostbusters, the Terminator, Indiana Jones och Once Upon a Time in America. På Rotten Tomatoes så når den det respektingivande betyget 98%. Medans den också har blivit framröstad som den åttonde bästa filmen om L.A de senaste 25 åren av L.A Times och återfinns likt Wu Du på Entertainment Weekly's Top 50 kultfilms lista. 

Ett försök gjordes för att producera en uppföljare, ett försök som misslyckades och istället resulterade i dokumentärfilmen a Texas Tale of Treason. Illustratörerna Christopher Bones och Justin Randall fick dock nys på Alex Cox manus och bad om att istället få göra ett seriealbum på historien. Och 2008 så såg Waldo's Hawaiian Holiday dagens ljus genom bolaget Gestalt Comics.

Alex Cox's framtids/nutids skildring kan ses som något kall.

Alex Cox som hamnade i onåd med Hollywood efter hans gigantiskt stora ekonomiska flopp Walker, en historia som jag säkerligen kan återkomma till,  har på senare år producerat en inofficiell uppföljare i Repo Chick. En film som Universal försökte stoppa, då dom tillsammans med Alex Cox äger rättigheterna till uppföljaren till Repo Man, men som man misslyckades med.

Man bör även nämna att det är Emilio Estevez, son till Martin Sheen, första film i huvudrollen.

the Review: 

Detta är något av det mest konstiga som jag någonsin har sett på den vita duken samtidigt som den är såpass lättsmält och delvis lättförståeligt. Och frågan är hur man nu recenserar en så pass anarkistisk film. Men jag ska försöka göra mitt bästa att dela med mig av de känslor som besökte mig under de cirka 90 minuterna som Alex Cox tog över mitt liv.

Jag hade inledningsvis knappt inga förväntningar på filmen utöver att jag hade sett en ruggigt skön trailer. En trailer som snarare hade lett mig in på att det var någon slags exploitationfilm från 70-talet.

En karaktär som filmen tar med sig rakt igenom med dess minst sagt skruvade tema men samtidigt med en punk/grunge charm som jag, som växte upp under den eran, har betydligt lättare att relatera till. Och just tonen i filmen blir därför något sarkastisk och samhälls satirisk. Samtidigt som den från och till faktiskt känns smått poetisk. Ett läge som passar mig alldeles utmärkt.

Jag tror att det bästa sättet att förklara det är genom att ta hjälp av Jerry Seinfeld och Larry David's tagline till deras hitserie. Seinfeld. A show about nothing. Om Seinfeld var en serie om ingenting så är Repo Man a film about nothing.

Serien Seinfeld handlade ju såklart inte om ingenting. Det man gjorde så genialt var att plocka fram de små lustigheter som verkligheten erbjuder. Där dom självfallet också skruvade upp händelserna något med uppskruvade karaktärer i centrum. 

Repo Man hanterar väl inte direkt vardagen i första hand. Grund historien, den som för filmen framåt, tenderar att innehålla grova sci-fi inslag. Men karaktärerna och världen runt omkring vår historia skulle mycket väl ha kunnat dyka upp i ett random Seinfeld avsnitt. Och själva livssättet och temat känns igen. 

Alla dessa positiva känslor kulminerade någonstans i under filmens gång. Såpass att jag slogs av tanken att faktiskt ge filmen ett toppbetyg, femman, ett betyg som jag är oerhört snål med.
Men allt det som jag precis har hyllat Repo Man för blir också dess fall. För när vi väl når upplösningen så känner man inte riktigt något. Varken glädje eller ilska. Och avsaknaden av någon slags röd tråd känns påtaglig.

the Slutkläm:
 
Skulle säga att det är en film som alla kan se och uppskatta (perfekt för bakfyllan om man nu sysslar med sånt) även om den såklart garanterat går hem betydligt bättre hos människor som uppskattar att gå emot samhällets rytm och krav. Plus att Harry Dean Stanton är med. Bara det gör den sevärd.

the Betyg: 4,3 (Så jävla bra men samtidigt inte så jävla bra)

"The more you drive, the less intelligent you are. "

le Spectre Rouge & the Most Dangerous Game (the Red Spectre, 1907, Youtube, 9 min & 1932, DVD, 63 min)

Den röda fantomen, här i lila, vill ta del av sina vänner i efterlivet.

IMDB

Youtube


Directed by:
Segundo de Chomón
Ferdinand Zecca
Screenplay by:  
Segundo de Chomón


the Plot:

En demonisk magiker försöker förgöra tre kvinnor i sina hemska riter. Men visst finns den fortfarande någon godhet kvar i värden.


the Background:

Filmen som är skriven och medregisserad av Segundo de Chomón fick in sin fot i filmbranschen genom hans fru, Julienne Mathieu, som då jobbade för filmbolaget Pathé Frères. Det var också genom Pathé's räkning som han började producera trickfilmer i hemlandet Spanien. Segundo specialiserade sig även på att färgsätta sina filmer. Resultatet av detta jobb ledde till att en av filmbolaget bröder Charles Pathé handplockade Segundo till Frankrike för att samarbeta med hans toppregissör Ferdinand Zecca och börja utmana Georges Méliès.

Société Pathé Frères var ett företag skapat av de fyra bröderna Charles, Émile, Théophile och Jacques Pathé 1986. Man blev snabbt världens ledande filmutrustning och produktionsbolag samtidigt som man även producerade grammofon skivor. 1902 köpte man även upp Lumière brödernas patent för att fortsätta utvecklingen av filmtekniken. 1909 så är det beräknat att företaget ägde runt 200 filmsalonger runt Frankrike och Belgien. Men framtiden skulle se bister ut och företaget led stora förluster under främst andra världskriget vilket gjorde att företaget gled ur Charles Pathés händer. Men man tog sig igenom krisen och i dagsläget så jobbar man fortfarande med bla. filmproduktion, distribution och handhavandet av biografer.

Jo, dom blir något mer lätthanterliga i flaskformatet.

Filmen har även en koppling till Zodiac mördaren som vände upp och ner på främst San Francisco området under slutet av 60-talet och början av 70-talet. Ett av denne mytomsbundna mördares kännetecken var de brev som han bevisligen skickade till diverse tidningar i sammanband med morden. Breven innehöll som oftast komplicerade skiffrar eller popkulturella referenser. 

Det sista bekräftade brevet från Zodiac som anlände till tidningarna, 1974, var undertecknat med namnet the red phantom (red with rage). Många ser därför kopplingen till denna film då Zodiac's mål ,enligt honom själv, liknande vår röde fantoms. Att samla själar till efterlivet.

the Review: 

Visste inte alls vad jag skulle förvänta mig men glädjande nog så var det som sagt en trickfilm vilket gjorde att den annars evighetslånga nio minuterna nu kändes som ungefär tre. Nej jag kan inte påstå att jag är något vidare fan av de första tio årens stumfilmer vilket inte heller borde vara speciellt anmärkningsvärt. Visst ska man ge cred till Lumière brödernas skapelse men som tur är så har ju filmberättandet utvecklats åt det mer positiva sedan människan för första gången plockade upp en kamera och började föreviga rörlig bild. Jag förringar inte deras prestation men att sitta å påstå att det skulle vara någon som helst slags filmkonst, utöver det vetenskapliga, är för mig oförståeligt. 

Vad jag däremot kan uppskatta så är det kreativitet och uppfinningsrikedom. Och vår film går just i de spåren. Till den grad att man själv sitter å funderar på hur de skapade vissa av effekterna. Något som gör en väldigt glad när en film som har över 100 år på nacken fortfarande kan överraska. 

the Slutkläm:
 
Likt de flesta effektfilmer så kommer historien i andrahand likaså för le Spectre Rouge. Men de nio minuterna som det tar för en att sitta igenom Segundo's verk är faktiskt ytterst underhållande. Ett tips är dock att hitta passande musik att se filmen till. I mitt fall landade det på David Shire's filmmusik till Finscher's film Zodiac. Det förhöjde upplevelsen oerhört.

the Betyg: 3 

Bob, här i svartvitt, vill ta del av sina vänner även efter greve Zaroff's roliga timmen.

IMDB

Wikipedia

the Players: 

Joel McCrea

Fay Wray

Leslie Banks

Directed by:

Irvine Pichel

Ernest B. Schoedsack

Screenplay by:  

James Ashmore Creelman

Cinematography by: 

Henry W. Gerrard 

Music by: 

Max Steiner

Art Direction by:

Carroll Clark

Set Decoration by: 

Thomas Little

Film Editing by:
Archie Marshek

the Plot:

Bob Rainsford (McCrea) är den enda överlevaren från en svår båtolycka. Som tur är så vaknar inte bara Bob upp på land utan han finner snart även ett bebott slott i närheten av stranden. Väl där inne så träffar han, landägaren och jägaren, greve Zaroff och två andra skeppsbrutna. Men snart så inser Bob att det kanske inte enbart var ödet som tog honom till denna plats.

the Background:

Ja. Historien om Zodiac har tagit upp en stor del av min tid det senaste året/halvåret. Som tur var så tyder det mesta på att han var en filmnörd som mig och många andra vilket leder till att man får nys om än mer intressant film att få uppleva.

Robert Graysmith, författaren av två Zodiac böcker och som jobbade med fallet då det begicks, tror att the Most Dangerous Game var en inspirationskälla till mördaren. I Zodiac's första chiffer så går det att utläsa:

I like killing people because it so much fun.

 It is more fun than killing wild game in the forrest.

Because man is the most dangerous animal of all.

En av de misstänkta var maskinisten på stumfilmsteatern the Avenue i San Francisco. Han tillverkade bland annat biografens egna affischer där hans handstil blev direkt kopplat till skriften på Zodiac's brev. En av många kvällar på the Avenue så visades just denna double feature med le Spectre Rouge och the Most Dangerous Game. Var kanske vår mördare en av de som arbetade där eller möjligtvis en i publiken?

Men fallets huvudmisstänkte, och även Dave Toschi's främste man, var en person som enligt ett nyckel vittne lär ha berättat om sina planer långt i förväg. Om namnet Zodiac, om breven och om morden. Allt baserat på just boken the Most Dangerous Game och greve Zaroff.
Vittnets vän som fick honom att kliva fram ur skuggan och berätta sin historia skulle senare bli ägare över RKO's gamla filmarkiv. Ett filmarkiv som utöver superhits som Citizen Kane, Notorious och King Kong även lanserad denna film.

Och när vi ändå talar om King Kong så är det så att man valde att spela in dessa filmer samtidigt, där man använde varandras dekor, effekter och personal. Något som gör sig påmint filmen igenom. 

Som att det inte räckte med att bli jagad av Zaroff...någon stans där ute lurar King Kong.

the Review: 

Om inläggets andra film finns det ytterst lite att säga om. Utöver ett enkelt men underhållande sätt att få liv i den inledande båtscenen så slås med hur billigt och hafsigt detta verk har blivit hanterat. Och med facit i hand så känns det verkligen som att man passade på att spela in denna film mellan tagningar på King Kong.

Tyvärr så faller jag aldrig för någon av våra två huvudkaraktärer under den korta tiden som filmen trycker dom på en vilket såklart leder till att man följer den tredje akten och själva uppgörelsen med total apati. 

Det man möjligtvis skulle kunna hylla filmen för är dess scenografi men så vet man samtidigt att större delen av det vi ser framför oss är variationer av King Kong enastående värld.

the Slutkläm:

 
Utöver själva Zodiac och King Kong kopplingen så ser jag verkligen ingen anledning till att se denna film. Utan jag skulle nog hellre tipsa om att läsa boken om man är intresserad av historien.

the Betyg: 2 

"Luckily I'm the hunter."