 |
| Filmens lärdom: Ta aldrig med er något hem som ni hittar begravet i snön. Ett tema som vi tidigare sett i bland annat the Thing from another World. |
IMDB
Wikipedia
the Players:
Mairi Hronopoulou
Eva Kotamanidou
Aliki Georgouli
Vangelis Kazan
Betty Valassi
Giorgos Danis
Stratos Pahis
Christoforos Nezer
Dimitris Kaberidis
Takis Doukakos
Nikos Kouros
Directed by:
Theodoros Angelopoulos
Screenplay by:
Theodoros Angelopoulos
Stratis Karras
Produced by:
Theodoros Angelopoulos
Cinematography by:
Giorgos Arvanitis
Musicy by:
Loukianos Kilaidonis
Production Design by:
Mikes Karapiperis
Sound Mix by:
Thanassis Arvanitis
Film Editing by:
Giorgos Triandafyllou
the Plot:
På nyårsafton 1976 så råkar ett gäng borgare, ute på morgonens jaktrunda, att springa på ett lik, mirakulöst preserverat sedan inbördeskriget trettio år tidigare. De väljer att ta med sig kroppen tillbaka till platsen där de senare ska utbringa en skål för det nya året, men den döde partisanens kropp gör borgarna påminda om deras synder i deras förflutna.
 |
| Problem börjar uppstå när den döde partisanen presenteras på matbordet. |
the Background:
Oi Kynigoi är den tredje filmen i Theodoros Angelopoulos "Trilogy of History" där filmens föregångare är Meres tou '36 (72) och O Thiasos (75). Detta var "Theo's" blott fjärde film vilket kan vara svårt att tro när man ser på konstnärskapet.
Theo's filmografi har en stark gemensam nämnare; Greklands dåtida och nutida historia. Just hans trilogi kring Greklands historia, som till stor dels producerades under den grekiska juntas sjuåriga militärregim, täcker Greklands politiska utveckling från före andra världskriget till, då 1977, dagens moderna Grekland.
Theo, som själv är född 1935, växte upp under just denna tid som han beskriver i denna trilogi. Han genomgick självklart oerhörda tragedier där hans far tex. blev bortförd och försvunnen under en längre tid. Regissören beskriver att avsaknaden av hans far och sökandet efter honom bland döda kroppar ska till stor del ha påverkat hans filmskapandet.
Efter att ha studerat juridik i Grekland och slutfört sin militärtjänst så fortsatte hans sina studier på Sorbonne, Paris. Men det dröjde inte länge innan han hoppade av för att fortsätta sina studier på den inflytelserika filmskolan IDHEC. Och det var sannolikt där som han kom i kontakt med de två regissörer som ska ha betytt mest för honom själv. Orson Welles och Kenji Mizoguchi.
"The only specific influences I acknowledge are Orson Welles for his use of plan-sequence and deep focus, and Mizoguchi, for his use of time and off-camera space."
the Review:
Mitt minne sviker mig på nytt då jag inte längre minns exakt hur det kom sig att jag blev intresserad Oi Kynigoi men min magkänsla säger att filmtipset är källan. Angelopoulos film är en oerhört klassisk, "filmtips-ig"' film. Att den också innehåller tre attribut som verkligen tilltalar mig i upphaussat foto, en obehaglig prefix och ett "symboliskt" historieberättande.
Däremot så brukar oftast filmer med denna beskrivning och göra mig besvikna genom en bra blandning av felaktiga förväntningar från min sida eller ren inkompetens från skaparnas dito. Vart Oi Kynigoi drar hän återstår att se.
 |
| Giorgos Arvanitis foto är som oftast helt enastående. |
Vad som direkt blir tydligt är att Oi Kynigoi kommer handla mycket, om inte kanske enbart, om fotot. Öppningsscenen är en 5 minuter lång helbild där ett gäng skådespelare går från punkt a till b. En rörelse som sker i en enda lång och stillsam tagning. Filmen fortsätter sedan i samma stil och tempo. Det oerhört välplanerade och välrepeterade scensättningarna, oftast ledd av en komplex kameraförflyttning, tar sin tid men ger också tillbaka oerhört mycket, inte bara visuellt men också berättarmässigt. Tankarna går direkt till Tarkovsky's berättarteknik, som senare har använts av bland annat Béla Tarr och Roy Andersson.
Även om jag verkligen älskar ett genomtänkt foto så för alla dessa vida utsnitt effekten att man enbart får se berättelserna huvudkaraktärer på ett långt avstånd. Ett avstånd som också påverkar mitt engagemang till berättelsen. Känslan av att man aldrig kommer nära varken historien eller karaktären som går igenom denna händelse infinner sig tyvärr hos mig. Man känner sig verkligen utanför och inte vidare delaktig i filmen, vilken såklart är tråkigt både för mig och "Theo".
Vad som ytterligare spär på mitt utanförskap till Oi Kynigoi är min okunskap kring grekisk nationalhistoria. Jag föreslår verkligen alla som tänker sig att se denna film att läsa på ordentligt innan visningen, något som garanterat lär hjälpa er att förstå symboliken, eller överlag uppskatta filmen på ett annat vis än vad jag fick anledningen till att göra. Om man nu tycker att det låter tråkigt (att läsa på vill säga) så har man nog mer problem att vänta sig i sin framtid än lite bokläsning, då Greklands historia (skulle visa sig vara) oerhört fascinerande.
the Slutkläm:
En film som verkligen levererar på de punkter som vanligtvis triggar mina smaklökar. Mina förväntningar ställde inte till det, samtidigt som hantverket höll en otroligt hög nivå, likväl så blir det aldrig någon helgjuten filmupplevelse.
Oi Kynigoi blir till ett otroligt spännande koncept att berätta en nations historia på, som förtäljs på en hög akademisk, näst intill pretentiös, nivå. Det är verkligen inget fel på pretentioner och i just detta fallet så har Angeloplous all rätt i värden att bekräfta sin kunskap, men tyvärr så leder det också till en film som enbart talar till ett fåtal personer med tillräckligt tålamod. Den är vacker att se på men saknar charm och "männsklighet" vilket leder till att jag inte är allt för engagerad genom resans gång. Något som möjligtvis hade kunnat förändras med större förkunskaper och trots detta så känner jag mig tänd på att se mer från denna grekiska regissör.
the Betyg: 3,5 (Med bättre förkunskaper, ett bättre betyg)
"..." (återkommande undertext, hoppas jag inte gick miste om något viktigt)
Källor: IMDB & Wikipedia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar