Ett fint litet par försöker förstå sig på varandra, runt den Franska landsbygden, |
IMDB
Wikipedia
the Players:
Audrey Hepburn
Albert Finney
Eleanor Bron
William Daniels
Gabrielle Middleton
Directed by:
Stanley Donen
Screenplay by:
Frederic Raphael
Produced by:
Stanley Donen
Cinematography by:
Christopher Challis
Musicy by:
Henry Mancini
Art Direction by:
Willy Holt
Sound Mix by:
Joseph de Bretagne
Film Editing by:
Madeleine Gug
Richard Marden
the Plot:
Vi följer ett par under olika resor genom Frankrike. Från deras första möte och kärleksförklaring till varandra, tills att de tolv år senare är ett luttrade gifta makar som återigen söker efter passionen till var och en. Frågan är om allt som de upplevt tillsammans under alla dessa år kommer att stjälpa eller rädda förhållandet.
Under deras resor får vi även se dem i olika sorters fina fordon längst vägarna. |
the Background:
Two for the Road är skriven av Frederic Raphael, på begäran av filmens regissör Stanley Donan. Raphael, en ung novellist, hade nyligen slagit igenom med sitt manus till filmen Darling från 1965 som han vann en Oscarsstatyett för.
En annan som var på tapeten, om än med en lång och imponerande karriär inom filmbranschen, var regissören Donan. Efter att ha skapat sig ett namn genom att regissera flertalet framgångsrika musikaler, tillsammans med de riktigt stora artisterna, så hade han bytt Hollywood mot England och en något mer undanskymd tillvaro.
Men efter att ha lyckats lite för bra med att efterlikna Hitchcock-stilen med filmen Charade från 1963, som senare har kommit att kallas för "den bästa Hitchcock-filmen som Hitchock inte gjort", så var återigen strålkastarljuset riktat mot Donan. Det var då som han klev fram med hans hittills mest personliga film.
Hepburn och Donan hade samarbetat vid två tillfällen innan. Funny Face från 1957 och tidigare nämnda Charade. Men vid denna inspelning så var hon extra nervös. Dels på grund av att hon nyligen genomgått två missfall med sin dåvarande make Mel Ferrer. Och dels för att filmen krävde två annorlunda ansträngningar från henne. En nakenscen (som senare har klippts bort) och en scen som utspelar sig i vatten, något som hon var otroligt rädd för. Men för vattenscenen så fick hon hjälp av ett par dykare och för resten av filmen så fick hon, enligt Donan, bra hjälp från sin manliga motspelare, Albert Finney.
När det återigen var dags för Oscarsnomineringarna så var man på det klara med att Audrey helt klart skulle finnas med bland namnen om bästa aktris. Men nominering föll istället på hennes andra prestation från samma år i Terence Young's Wait Until Dark och väl på galakvällen så fick hon se priset gå till en annan Hepburn (Katharine) för rollen i Guess Who's Coming for Dinner.
Utöver ett par hetsiga zoomningar så håller Challis foto en hög klass. |
Harry Mancini som var filmens kompositör, är kanske mest känd för sitt 35 år långa samarbete med Blake Edwards där de producerade över 30 filmer tillsammans. Men trots alla de produktionerna, däribland hans prisvinnande prestation för Breakfast at Tiffany's, så ansåg han ändå att hans främst verk var just till Two for the Road.
Som man hör på filmens titel så utspelar sig filmen längst olika vägar. Och för att ta sig fram kring dessa vägar så använder sig vårt par, Joanna (Hepburn och Mark (Finney), av fem olika bilar, som på många sett är också är framstående i filmens produktion. Dessa fem bilar råkar vara en Mercedes Benz W113, en MG TD, en Triumph Herald, en VW Microbus och en Ford Country Squire. Onödig kuriosa kring ämnet är att Mercedesen var Stanley Donan's privata bil.
the Review:
Jag fick först nys om Two for the Road under min recension av Rossellini's Viaggio in Italia där Martin Scorcese pratade varmt om Donan's verk från det sena 60-talet. Självklart så väcktes mitt intresse kring filmen med det intressanta och otroligt begåvade skådespelarparet Hepburn och Finney i framsätet. Så när filmen dök upp hos min japanska laserkontakt så tvekade jag aldrig att bjuda hem en egen kopia på det eminenta formatet LaserDisc.
Utöver mina initialt höga tankar om både Scorcese's filmkunskap och Finney och Hepburn's skådespelartalanger så infann det sig inga direkta förväntningar. Något som oftast kan vara till en films fördel. Återstår att se om så blev fallet även för Two for the Road.
Utan familjen Manchester hade inte sympatin vart lika stark för vårt kärlekspar. |
Filmen öppnar upp med en riktigt "slick" titelsekvens som väcker både entusiasm och förhoppningar, sekvensen som är skapad av Maurice Binder kanske mest känd för sina Bond introduktioner. Tyvärr så fortföljer inte själva filmen i samma smarta stuk. Humorn känns inledningsvis påklistrad och en hel del scener får mig att tänka på sällskapsresan snarare än något filmhistoriskt mästerverk. Där och då kändes den berömde recensenten Bosley Crowther's sågning av filmen ("just another version of commercial American trash") som korrekt.
Men allt mer som Two on the Road fortskred så kom man allt närmre båda våra två huvudkaraktärer och vad som jag först tyckte var rätt så irriterande attribut, kom senare att uppskattas. En transformation som främst kommer från inträdet av familjen Manchester. Filmens andra gifta par som med sin osmaklighet och personrubbning faktiskt framställer Joanna och Mark som rätt så normala och metodiskt genomtänkta personer.
Vad som gör att Two for the Road sticker ut mot andra romcom är filmens icke-linjära berättarteknik. Vi hoppar fram och tillbaka mellan olika tidsepoker i vårt kärlekspars livshistoria. Dessa tidshopp hålls ihop av snygga och väl genomförda övergångar, främst genom redigering och igenkännande rekvisita (såsom bilarna). Men för oss som ser filmen idag så är detta en vanlig teknik, ett berättarsätt som används mer slentrian, så därför blir det också svårare för oss att uppleva någon slags av wow-faktor. Som exempel så pratade de nyligen om On the the Waterfront i SVT's nya serie om filmhistoria. Om hur Eli Kazan's film från 1954 förändrade filmvärlden när man förflyttade produktionerna från den kontrollerade filmstudiomiljön ut på de vilda gatorna. Men med tanke på hur relativt billigt och okomplicerat det är att filma idag (i jämförelse med det tidiga 1900-talet) så är det snarare mer exklusivt att få producera en film i en påkostad studio än utanför sitt fönster. Kanske just därför som det är sci-fi och fantasy som också just nu är favoritgenren bland box-office-filmerna.
the Slutkläm:
the Slutkläm:
Komiskt nog så utvecklar sig min relation till Two for the Road liknande den i filmen, och verkligheten över lag. Vi har den första ytliga attraktionen i titelsekvensen, som följs upp av en tillfällig mättnad och förmågan att finna irritationsmoment innan man till slut bottnar i ett lugn och en tro på förhållandet, genom att tidigare erfarenheter sätts i ett perspektiv genom andra mer märkliga par. Nu greppar jag verkligen efter alla halmstrån som går att finna för att få ihop en passande analys men likväl så blir Two for the Road en rätt så gemytlig romcom med en liten extra kick av dess något ovanliga berättarstruktur.
the Betyg: 3 (Ett passande tips till morgondagens alla hjärtans dag.)
the Betyg: 3 (Ett passande tips till morgondagens alla hjärtans dag.)