Shaolin vs Wu Dang vs Gordon Liu vs Wu-Tang vs en kass VHS rip. |
IMDB
Wikipedia
the Players:
Chia-Hui Liu (Gordon Liu)
Adam Cheng
Idy Chan
Li Ching
Lung Wei Wang
Directed by:
Chia-Hui Liu
Produced by:
Chia-Liang Liu (Lau Kar-Leung)
Screenplay by:
Pa-Ching Huang
Shu Mei Chin
Chi-Kien Wong
Cinematography by:
Chin Chiang Ma
Musicy by:
Wei-Yeh Shing
Chung-Shing Su
Art Direction by:
Ching- Shen Chen
Costume Design by:
Wan-Yi Ho
Chi-Yu Liu
Stunt Coordination by:
Ke Ming Lin
Film Editing by:
Yen Hai Li
the Plot:
De två vännerna Fung-Wu (Chen) och Jun-Kit (Liu) tränar för de rivaliserande kampsportsskolorna Wu Tang och Shaolin. Efter en blöt kväll på stan så får två, av den lokala Qing dynasti-härskarens, vakter syn på Fung-We och Jun-Kit's skickligheter inom respektive skola. I ett försök att förstå sig på och bemästra de två teknikerna så börjar härskaren "plotta" hemskheter. Och snart så ställs Fung-Wu och Jun-Kit's vänskap på det ultimata provet.
Vilken av de två skolorna ska segra, eller blir det istället vänskapen som segrar? |
the Background:
Idag så var det exakt ett år sedan som jag lanserade ett inlägg om Cheh Chang's kultklassiker Wu Du (the Five Venomns) här på the Shinbone Post. Av en ren tillfällighet så råkade jag se på Shao Lin yu Wu Dang i helgen och ansåg då att det vore passande att släppa loss ytterligare en tillbakablick, samt mina egna tankar, om den andra filmen som Wu-Tang Clan, inte bara hade den goda smaken att ta sitt namn ifrån, utan också använde sig av samplingar ifrån till sin klassiska låt da Mystery of Chessboxin. Samplingen från just denna film är troligtvis en av kampsportsfilmens allra fräckaste och som både har givit filmen ett förlängt liv och en helt ny publik. Mycket tack vare den Amerikanska Hip-Hop gruppen.
Filmens regissör, och en av de två huvudkaraktärerna, föddes i Guangdong provinsen med namnet Xian Jinxi, där han i tidig ålder fattade tycke för kampsport. En träning som han fick från Lau Cham och hans fru som undervisade Hung-Ga, den Kinesiske nationalhjälten Wong Fei-Hung's disciplin. På skolan så kom han i god kontakt till två av Lau Cham's söner Lau Kar-Leung (Liu Chia-Liang) och Lau Kar-Wing (Liu Chia-Yung). Han skulle komma familjen Lau så pass nära att han till slut adopterade deras familjenamn och plötsligt så var Xian Jinxi pånyttfödd som Lau Kar-Fai (Chia-Hui Liu), eller Gordon Liu som han kommit att bli mer känd som västerut.
Gordon's första film Sha chu Chong Wei från 1973, som han gjorde vid enbart 18-års ålder, kom att bli en samproduktion med hans själsbroder Lau Kar-Leung. Där de båda svarade för regin och koreografin. Gordon kom sedan att följa med sin nye bror och medverka i några av, tidigare nämda, Cheh Chang's filmer. Nu under Chang's egna flagg. Men "tack vare" ett bråk mellan Lau Kar-Leung och Cheh Chang, samt 70-talets kampsportsfilms-boom, så började Lau Kar-Leung att satsa ordentligt på sin egna regi-karriär. Självfallet så valde han då att sätta sin hela 19 år yngre själsbroder i huvudrollen på dessa verk. Resultatet blev då bland annat titlar som the 36th Chamber of Shaolin, the Eight Diagram Pole Fighter och Legendary Weapons of China. Filmer som idag anses som några av de mest legendariska i kampsportsfilmens värld och såg till att Gordon Liu alltid kommer att ses som en av denna genre's största.
Lite av charmen med just denna genre är den tvivelaktiga kvalitén på filmkopiorna. |
Efter ett väldigt produktivt 80-tal så tappade Gordon sakta mark inom filmvärlden då en ny generation kampsportshjältar i Jackie Chan och Jet Li tog för sig på scenen. Gordon började istället att anta roller i olika TV-serier, men när Quentin Tarantino hörde av sig angående två roller i hans uppkommande projekt Kill Bill - Vol.1 och Vol. 2, så tog filmkarriären fart på nytt.
I Kill Bill - Vol. 2 så antar han rollen som prästen Pei Mei. En återkommande karaktär inom den Kinesiska kampsportsfilmen, som bland annat filmen Clan of the White Lotus från 1980 kretsar kring. Lustigt nog så spelar just Gordon Liu protagonisten i den produktionen, där han tvingas att anta sig uppgiften att störta den onde prästen White Lotus (Pei Mei).
Tråkigt nog så drabbades Gordon inför ett live-framträdande av en stroke. Oturligt nog så föll han extra illa och slog i huvudet i samband med stroken. Detta ledda till att han dels blev paralyserad på sin högra sida och tappade talförmågan. Under denna svåra period så började också hans närmsta i familjen, även hans personliga assistent, att försöka sneaka till sig alla hans förmögenheter. Vad jag förstår så är han nu på bättringsvägen och har lyckats komma i från de människor som ville honom illa när han som mest behövde hjälp.
Filmens andra huvudkaraktär är spelad av Adam Cheng, också han uppväxt i Guangdong provinsen. Men där Gordon Liu kämpade sig fram för att bli en kampsportstjärna så var blev Cheng istället känd för sin musikkarriär och roller i olika Wuxia TV-serier så som the Heaven Sword and Dragon Saber och Chor Lau-Heung. Serier som han oftast även framförde "theme"-musiken till. Adam Cheng och Gordon Liu's vägar kom faktiskt att mötas på filmens duk ytterligare en gång och då i Lau Kar-Leung's film Drunken Master 3 från 1994. Här kan ni också höra honom framföra en duett med sin ena dotter Joyce Cheng.
the Review:
Som jag vart inne och nosat på här innan så ligger anledningen till att jag såg denna film i Gordon Liu's prominenta innebörd för filmens existens, samt Wu-Tang Clan's uppenbara dedikation till vad de senare kommit att anammat som deras kultur och varumärke. Dessa två ting tyckte jag borde öppna för en minst sagt underhållande filmupplevelse.
Första gången som jag noterade Gordon's prestationer var som Pai Mei i Tarantino's Kill Bil - Vol.2 (Han spelade även karaktären Johnny Mo i den första filmen. En karaktär som långt ifrån var lika färgstark). En uppvisning som tvingade mig till att forska i hans karriär och när man gör det så inser man snabbt vilken enorm betydelse han ändå haft på den asiatiska kampsportsfilmen. I mina ögon så står Gordon för en blandning av Bruce Lee's rå'a aggression och Jet Li's graciösa teknik. Att han också bär huvudrollen i några av historiens bästa filmer inom denna genre uppmanar såklart till än mer respekt för denna man.
Tyvärr så betyder detta även att måttstocken för vad en bra film, innehavande Gordon Liu, är satt på en anmärkningsvärt hög nivå. En nivå som denna film aldrig riktigt når.
Efter en lovande förtext (typ...) i klassisk Bröderna Shaw stil så tappar filmen rätt snabbt med sin inledningsvis rätt oengagerande historia och allt för kraftiga buskis-betoning. En faktor som man tyvärr ofta får räkna med och hantera när man ser på Kinesisk film och då framförallt i denna genre. Men första akten och andra akten av Shao Lin yu Wu Dang liknar mer en klassisk dörrspringarfars med sina konstanta missförstånd som bär fram den rätt tunna storyn än en vacker eller rå actionfilm.
Ytterligare ett problem som denna film har är att det för ovanlighetens skull är allt för många karaktärer att hålla reda på. Oftast brukar dessa filmer enbart kretsa kring protagonisten, hans/hennes mästare och dess antagonist. Men i och med att vi har de två skolorna, med de två unga vännerna, så måste vi också ta del av dubbel uppsättning av karaktärer som har inflytande på historien. Även i det motsatta lägret, den onde landsherren, så förväntas vi ta in tre-fyra olika personer. I slut änden så leder detta till att man aldrig riktigt har fått någon riktig förståelse eller medkänsla för några personligheter eller beslut. Och i vanlig ordning så lämnas man rätt oberörd av detta utfall.
Det enda som möjligtvis hade kunnat rädda denna rulle är ju såklart fightkoreografin. Men även här känns det som att filmen aldrig riktigt lever upp till sina stora förväntningar och jag saknar verkligen de där nyckelslagsmåls-scenerna som oftast gör dessa filmer odödliga. När inte ens slutfighten, med så många begåvade människor inblandade, känns ens en gnutta episk så får man tyvärr underkänna denna produktion.
Tråkigt nog så drabbades Gordon inför ett live-framträdande av en stroke. Oturligt nog så föll han extra illa och slog i huvudet i samband med stroken. Detta ledda till att han dels blev paralyserad på sin högra sida och tappade talförmågan. Under denna svåra period så började också hans närmsta i familjen, även hans personliga assistent, att försöka sneaka till sig alla hans förmögenheter. Vad jag förstår så är han nu på bättringsvägen och har lyckats komma i från de människor som ville honom illa när han som mest behövde hjälp.
Filmens andra huvudkaraktär är spelad av Adam Cheng, också han uppväxt i Guangdong provinsen. Men där Gordon Liu kämpade sig fram för att bli en kampsportstjärna så var blev Cheng istället känd för sin musikkarriär och roller i olika Wuxia TV-serier så som the Heaven Sword and Dragon Saber och Chor Lau-Heung. Serier som han oftast även framförde "theme"-musiken till. Adam Cheng och Gordon Liu's vägar kom faktiskt att mötas på filmens duk ytterligare en gång och då i Lau Kar-Leung's film Drunken Master 3 från 1994. Här kan ni också höra honom framföra en duett med sin ena dotter Joyce Cheng.
the Review:
Som jag vart inne och nosat på här innan så ligger anledningen till att jag såg denna film i Gordon Liu's prominenta innebörd för filmens existens, samt Wu-Tang Clan's uppenbara dedikation till vad de senare kommit att anammat som deras kultur och varumärke. Dessa två ting tyckte jag borde öppna för en minst sagt underhållande filmupplevelse.
Första gången som jag noterade Gordon's prestationer var som Pai Mei i Tarantino's Kill Bil - Vol.2 (Han spelade även karaktären Johnny Mo i den första filmen. En karaktär som långt ifrån var lika färgstark). En uppvisning som tvingade mig till att forska i hans karriär och när man gör det så inser man snabbt vilken enorm betydelse han ändå haft på den asiatiska kampsportsfilmen. I mina ögon så står Gordon för en blandning av Bruce Lee's rå'a aggression och Jet Li's graciösa teknik. Att han också bär huvudrollen i några av historiens bästa filmer inom denna genre uppmanar såklart till än mer respekt för denna man.
Lyckas Gordon leverera lika mycket bakom kameran som framför? |
Tyvärr så betyder detta även att måttstocken för vad en bra film, innehavande Gordon Liu, är satt på en anmärkningsvärt hög nivå. En nivå som denna film aldrig riktigt når.
Efter en lovande förtext (typ...) i klassisk Bröderna Shaw stil så tappar filmen rätt snabbt med sin inledningsvis rätt oengagerande historia och allt för kraftiga buskis-betoning. En faktor som man tyvärr ofta får räkna med och hantera när man ser på Kinesisk film och då framförallt i denna genre. Men första akten och andra akten av Shao Lin yu Wu Dang liknar mer en klassisk dörrspringarfars med sina konstanta missförstånd som bär fram den rätt tunna storyn än en vacker eller rå actionfilm.
Ytterligare ett problem som denna film har är att det för ovanlighetens skull är allt för många karaktärer att hålla reda på. Oftast brukar dessa filmer enbart kretsa kring protagonisten, hans/hennes mästare och dess antagonist. Men i och med att vi har de två skolorna, med de två unga vännerna, så måste vi också ta del av dubbel uppsättning av karaktärer som har inflytande på historien. Även i det motsatta lägret, den onde landsherren, så förväntas vi ta in tre-fyra olika personer. I slut änden så leder detta till att man aldrig riktigt har fått någon riktig förståelse eller medkänsla för några personligheter eller beslut. Och i vanlig ordning så lämnas man rätt oberörd av detta utfall.
Det enda som möjligtvis hade kunnat rädda denna rulle är ju såklart fightkoreografin. Men även här känns det som att filmen aldrig riktigt lever upp till sina stora förväntningar och jag saknar verkligen de där nyckelslagsmåls-scenerna som oftast gör dessa filmer odödliga. När inte ens slutfighten, med så många begåvade människor inblandade, känns ens en gnutta episk så får man tyvärr underkänna denna produktion.
the Slutkläm:
Om man är intresserad av både Gordon Liu och Lau Kar-Leung's filmprestationer så finns det betydligt mer intressanta och välproducerade filmer som man bör ta sig an innan denna, som jag tycker saknar både all den karaktär och finess som krävs för att filmer i denna genre ska bli sevärda.
the Betyg: 2.5 (Enda riktiga anledningen att se filmen ser ni här nedanför.)
Om man är intresserad av både Gordon Liu och Lau Kar-Leung's filmprestationer så finns det betydligt mer intressanta och välproducerade filmer som man bör ta sig an innan denna, som jag tycker saknar både all den karaktär och finess som krävs för att filmer i denna genre ska bli sevärda.
the Betyg: 2.5 (Enda riktiga anledningen att se filmen ser ni här nedanför.)